Tänk er en situation där det sitter en krypskytt, sniper, för att komma åt någon i församlingen - en präst, en diakon eller en lekman, kanske allihop. Då och då kommer ett skott och någon skadas eller dödas. För en sniper är det som en syssla på skjutbanan. Snipern ser mål, inte människor. Men snipern är dödlig.
Nu pågår detta krypskytte mot någon i församlingen, tänker vi oss. Låt oss säga en komminister, bara för att konkretisera? Vad gör kyrkoherden och biskopen då? Det är här vi ser fyra olika typer av präster och de agerar utifrån fyra olika strategier.
1. Väntar på att snipern ska gå hem
Detta är den vanliga prästerliga hållningen. Vi väntar på bättre tider och ingen behöver göra något annat än just vänta. Be lite kanske eller förstås, för det sägs så. "Gode Gud, gör så att snipern går hem"är en konstruktiv bön i sammanhanget.
2. Väntar på att snipern ska ramla ner från sitt gömställe
Denna hållning är mer ovanlig bland präster för krypskytten skulle ju kunna slå sig om han/hon föll ner och vi vill vara vänliga. Men också präster kan tappa tålamodet och hoppas på att snipern ska ramla. Kanske kan prästen be om att det ska inträffa men i grunden inget mera. Hoppas och vänta, alltså. Men kan prästen be "Gode Gud, gör så att snipern trillar ner"?
De två första hållningarna är passiva och framstår självfallet som fromma.
Den tredje är mer aktivistisk:
3. Beväpnar sig och försöker se var snipern befinner sig för att skjuta krypskytten
Don Camillo skulle göra så men annars är det nog inte ens 15% av prästerna som är beredda att ta till våld för att skydda sin församling eller en ämbetsbroder. De kan hitta bibelord för en sådan hållning. Snipern behöver inte vara så rädd. När det verkar farligt heter det ofta i Skriften att man inte behöver vara rädd.
Skulle det komma en präst med vapen i hand, ökar risken för krypskytten även om det är svårt att uppfatta var en krypskytt befinner sig och vart han flyttar sig för att skjuta ett precisionsskott då och då. Men det tar tid och kräver tålamod att försvara sig mot en sniper på det viset. Och risken är att den beväpnade prästen/kyrkoherden blir nästa mål. Vem vill dra på sig eld från en precisionsskjutande krypskytt?
Det finns ett fjärde alternativ:
4. Kyrkoherden ringer efter eldunderstöd och artilleriet skjuter bort hela dungen där krypskytten befann sig
När i somlig krigföring soldater spejar för att se och bekämpa en krypskytt tar de rejäla till artilleriet och skjuter helt enkelt bort snipern genom att lägga allt under eld. Hur många präster är beredda till sådan eldkraft? Och finns det ett artilleri?
Det skulle vara biskop och domkapitel, förstås, som ser till att hoten undanröjs effektivt.
Snipern skulle kunna uppfattas vara en anonym anmälare som ser till att prästen skandaliseras på en tidnings förstasida. Vi talar om en skandalpräst, folk ska veta. Biskop och domkapitel gör ingenting annat än registrerar inkomna ärenden och börjar behandla dem. Prästen ska få försvara sig. En anonym anmälan kunde annars, kunde man tänka, snabbt läsas igenom i sökandet efter substantiella anklagelser. Finns de inte, blir det inget ärende och därmed ingen (fortsatt) massmedial uppmärksamhet.
Vad med en anmälan från en på arbetsplatsen. Den tas upp, förstås. Visar sig anmälan inte hålla, får det konsekvenser för den arbetsplatsen. Granskning av arbetsmiljön och samarbetsklimat, kontroll av hur förtroendemannaorganisationen fungerar visavi personal och mycket annat sådant. Detta är en verksam insats av artilleriet. Hela dungen med buskage och allt skjuts bort.
Varför så krigisk? Jag var i går i mitt gamla förbands ansvarsområde, det påverkar. Jag tänkte på en del goda militära kamrater. Jag såg naturens skönhet och beundrade allt som vi knyckt från danskarna. Det är våldet som försett oss svenskar med dessa vackra tillgångar. Blod har flutit, människoliv gått till spillo, kvinnor skändats, barn blivit föräldralösa och egendom förstörts. Människan är människans varg och en ovän går omkring som ett rytande lejon. I allt detta är de kristna kallade till något annat, att vara tecken på en ny mänsklighet som har sin lust och sin lek inför Guds ansikte. Jag ser inte så mycket av det. Det jag ser, motiverar närmast ett samtal till staben för att begära artillerield över den dunge som anges.
Jag kom till Lund där bokhandeln Arken finns och kunde kolla min fina telefon. Jag fick då klart för mig att Torbjörn Lindahl fått ännu en anmälan mot sig. Anonym. Den kommer, får vi hoppas, att läggas ut på kyrkligdokumentation.nu i dag. Att det pågår kampanj mot Tobbe fattar alla. Vad biskop och domprost sysslar med, fattar ingen. Men jag antar att de satsar på något av alternativen 1 och 2.
Nu pågår detta krypskytte mot någon i församlingen, tänker vi oss. Låt oss säga en komminister, bara för att konkretisera? Vad gör kyrkoherden och biskopen då? Det är här vi ser fyra olika typer av präster och de agerar utifrån fyra olika strategier.
1. Väntar på att snipern ska gå hem
Detta är den vanliga prästerliga hållningen. Vi väntar på bättre tider och ingen behöver göra något annat än just vänta. Be lite kanske eller förstås, för det sägs så. "Gode Gud, gör så att snipern går hem"är en konstruktiv bön i sammanhanget.
2. Väntar på att snipern ska ramla ner från sitt gömställe
Denna hållning är mer ovanlig bland präster för krypskytten skulle ju kunna slå sig om han/hon föll ner och vi vill vara vänliga. Men också präster kan tappa tålamodet och hoppas på att snipern ska ramla. Kanske kan prästen be om att det ska inträffa men i grunden inget mera. Hoppas och vänta, alltså. Men kan prästen be "Gode Gud, gör så att snipern trillar ner"?
De två första hållningarna är passiva och framstår självfallet som fromma.
Den tredje är mer aktivistisk:
3. Beväpnar sig och försöker se var snipern befinner sig för att skjuta krypskytten
Don Camillo skulle göra så men annars är det nog inte ens 15% av prästerna som är beredda att ta till våld för att skydda sin församling eller en ämbetsbroder. De kan hitta bibelord för en sådan hållning. Snipern behöver inte vara så rädd. När det verkar farligt heter det ofta i Skriften att man inte behöver vara rädd.
Skulle det komma en präst med vapen i hand, ökar risken för krypskytten även om det är svårt att uppfatta var en krypskytt befinner sig och vart han flyttar sig för att skjuta ett precisionsskott då och då. Men det tar tid och kräver tålamod att försvara sig mot en sniper på det viset. Och risken är att den beväpnade prästen/kyrkoherden blir nästa mål. Vem vill dra på sig eld från en precisionsskjutande krypskytt?
Det finns ett fjärde alternativ:
4. Kyrkoherden ringer efter eldunderstöd och artilleriet skjuter bort hela dungen där krypskytten befann sig
När i somlig krigföring soldater spejar för att se och bekämpa en krypskytt tar de rejäla till artilleriet och skjuter helt enkelt bort snipern genom att lägga allt under eld. Hur många präster är beredda till sådan eldkraft? Och finns det ett artilleri?
Det skulle vara biskop och domkapitel, förstås, som ser till att hoten undanröjs effektivt.
Snipern skulle kunna uppfattas vara en anonym anmälare som ser till att prästen skandaliseras på en tidnings förstasida. Vi talar om en skandalpräst, folk ska veta. Biskop och domkapitel gör ingenting annat än registrerar inkomna ärenden och börjar behandla dem. Prästen ska få försvara sig. En anonym anmälan kunde annars, kunde man tänka, snabbt läsas igenom i sökandet efter substantiella anklagelser. Finns de inte, blir det inget ärende och därmed ingen (fortsatt) massmedial uppmärksamhet.
Vad med en anmälan från en på arbetsplatsen. Den tas upp, förstås. Visar sig anmälan inte hålla, får det konsekvenser för den arbetsplatsen. Granskning av arbetsmiljön och samarbetsklimat, kontroll av hur förtroendemannaorganisationen fungerar visavi personal och mycket annat sådant. Detta är en verksam insats av artilleriet. Hela dungen med buskage och allt skjuts bort.
Varför så krigisk? Jag var i går i mitt gamla förbands ansvarsområde, det påverkar. Jag tänkte på en del goda militära kamrater. Jag såg naturens skönhet och beundrade allt som vi knyckt från danskarna. Det är våldet som försett oss svenskar med dessa vackra tillgångar. Blod har flutit, människoliv gått till spillo, kvinnor skändats, barn blivit föräldralösa och egendom förstörts. Människan är människans varg och en ovän går omkring som ett rytande lejon. I allt detta är de kristna kallade till något annat, att vara tecken på en ny mänsklighet som har sin lust och sin lek inför Guds ansikte. Jag ser inte så mycket av det. Det jag ser, motiverar närmast ett samtal till staben för att begära artillerield över den dunge som anges.
Jag kom till Lund där bokhandeln Arken finns och kunde kolla min fina telefon. Jag fick då klart för mig att Torbjörn Lindahl fått ännu en anmälan mot sig. Anonym. Den kommer, får vi hoppas, att läggas ut på kyrkligdokumentation.nu i dag. Att det pågår kampanj mot Tobbe fattar alla. Vad biskop och domprost sysslar med, fattar ingen. Men jag antar att de satsar på något av alternativen 1 och 2.