Bokutgivning

I februari ska Christian Braws bok om prosten Ingvar Hector komma på bokförlaget Artos. Det blir bokvernissage i mars, har jag förstått men boken kan redan beställas. Ingvar Hector var Hjelmserydsstiftelsens förste präst. Han lämnade sin prästtjänst för att med familjen bosätta sig i ett dragigt gammalt hus en smällkall vinter för att i den gamla prästgården och med dess hus förverkliga visionen av ett kyrkligt gästhem där det fanns plats både för liturgi och diakoni. Jag måste ha mött fader Ingvar på Hjelmseryd 1955/56 någonting - och sedan därefter. Som teol stud i Lund var f Ingvar en av dem man kunde ställa de viktiga frågorna till. Vad är egentligen prästämbetet? Vad innebär en vigning? Han svarade. Med belägg och resonemang.

På många sätt höll fader Ingvar till på en uselt betald prästtjänst, bortom det mesta. Han fick slita. Han hamnade i konflikter. Mannen med det vita håret var eldfängd för hans engagemang var av det djupgående slaget. Biskop Sven Lindegård utnämnde honom till prost honoris causa och det var mer välförtjänt än det mesta i utnämningsväg. Vi var en del som överraskades av f Ingvar stora glädje över hedersbetygelsen - men glad blev han.

Jag vet inte vad som fick Christian Braw att börja skriva en biografi över mannen. Ingvar Hector är en präst av det slag man aldrig skriver biografier om. En avdöd präst minnestecknas och så är det bra med det - men Christian går lite längre och hanterar fader Ingvar som vore han en engelsk biskop, för om dem strömmar biografier ut. Det gillar jag. Och biografier om högkyrkliga präster blir aldrig ritkigt tråkiga. Ni minns väl Lockharts biografi om ärkebiskop Cosmo Gordon Lang (1864-1945), Hodder & Stoughton, 1949? Det är om Lang insändarskribenten i staden Portsea får till det: "the new Vicar was not ashamed to practise celibacy openly in the street". (aa s 121)

Hur skulle vi klara oss utan biografier? Jo, vi skulle klara oss men livet vore allt bra mycket tristare.