Blev klimatmötet i Paris en framgång? Tydligen. Deltagarna gratulerade varandra. Riktigt vad avtalet innehåller, fattade jag inte i lördags kväll. Men poängen är tydligen att en massa länder ska producera klimatplaner och redovisa resultat. "Länder som nonchalerar sina klimatplaner får skämmas offentligt. Ur det perspektivet är Parisavtalet lyckat", läste jag i ledaren i Smålandsposten i går. Ett skuld- och skammöte - var det detta det blev av alltihop?
I stora delar är avtalet inte juridiskt bindande men inte heller särskilt konkret. Hur det egentligen är med målet att begränsa temperaturökningarna vet jag inte. 2 grader eller inte? Jag vet inte ens från min personliga utgångspunkt, och var ska man egentligen börja om inte i det personliga, ifall jag tycker det blivit så mycket varmare. Kändes inte sommaren lite kall?
I söndags stod en adelsman i tv och talade för att vi i klimatets intresse skulle få färre julklappar eller kanske julklappar som inte var prylar utan upplevelser.
Jaha, tänkte jag.
Men det kan väl inte handla om upplevelser att vi flyger iväg till fjärran land? När adeln vill att vi ska sänka våra anspråk - finns det inte historiska skäl till misstänksamhet i varje fall från präster- respektive bondeståndet? Vi ska äta mindre kött. Underklassen får gå på råggröt?
Det finns betydande klasskillnader i landet och en del vänder och vrider på slantarna och köper till extrapris. Ska vi kanske tala om det? Ska vi tala om dem som visserligen har bil, av gammal modell, men som aldrig har råd att tanka fullt? Är det ett problem att det finns människor som har husdjur, men där en veterinärräkning blir en katastrof? Jag är lite trött på den välmående medelklass och den överklass som inte förmår se tillvaron ur något annat perspektiv än det egna, som dessutom är fiiint. Är det bara jag som tröttnar?
När det kommer till klimatutsläpp blir jag också konsternerad.
Sverige släpper ut små mängder och har fått ner utsläppen kraftigt. Det kunde tänkas vara ett argument i sammanhanget. Adelsmannen vidgade perspektivet. Nu ska det handla om varor som transporteras hit. Skulle nu inte länderna ta ansvar för sina egna utsläpp och då kanske Sveriges drygt 9 miljoner invånare (ett befolkningstal som motsvarar Greater London's) kunde sitta rätt lugnt i båten? Jag vet inte. Jag vet inte ens vad som är sant om energiproduktionen. Är den energi vi hämtar från fossila bränsle mer energirik än sol- och vindenergin? Och varför sägs det att vi producerar för mycket el? Så mycket att priset blir lågt - så lågt att elproduktionen inte lönar sig? Vem förstår sambanden? Efter 14 år la man ner ett vindkraftverk, läste jag i Östra Småland. Var inte det konstigt?
Ska vi läsa om Barbara Tuchmans bok Dårskapens vägar (som finns i Netflix-version, fick jag veta) när nu entusiasmen för klimatmötet i Paris (vart den nu ledde?) är så stor. Det intressanta i denna entusiasm är att identifiera den som säger emot och som i tidens längd kommer att visa sig ha haft rätt med sina invändningar. För Tuchman är det intressanta inte att de många går fel, The Feast of the Follies heter boken på engelska. Dåraktigheten följer mänskligheten, precis som den olycklige riddaren Uthred säger någonstans om människorna: "Vilka dårar vi är!" Tuchmans tes är att det alltid finns någon som säger emot, talar sanning, men vars röst drunknar i samtidens yra. Det är den rösten vi måste låta bli hörd. När jag inser detta grundläggande (och bibliska, minns Jerobeam och Rehabeam, 2 Krön 10), blir glädjeyran i Paris motsägelsefull.
Jag vet ju inte. Jag har inga referenspunkter. Klimatuppvärmningen? Var inte sommaren kall och har inte NASA konstaterat att det på 22 år INTE kunnat konstateras någon klimatuppvärmning? Vad var det magister Rubin talade om när han i folkskolan påpekade att man kunnat odla vindruvor här på stenåldern och att Karl XI gick över Bälten, eftersom det var en så ovanligt kall vinter? Hur är det med solens variationer?
Till detta kommer förstås frågan vad är det för samhälle adelsmannen i tv vill laga till åt mig? Ett samhälle som ska bestämma vad jag ska äta, hur jag ska färdas, vad jag får ge mina barnbarn i julklapp? Stiftsadjunkten Jonas Löhnn ville stoppa IKEA-bygget i Kalmar. Det säger allt. Man skulle nämligen kunna cykla till ett IKEA i centrum eller hur det nu var. Jag såg mig själv cykla hem med bokhyllan Billy på cykeln.
Miljöpartister är inte riktigt kloka, fruktar jag.
De vill hindra mig från att äta tomat när det inte är säsong. Då ska jag bestås med morot. Mat som transporteras är knappast att tänka på. Handel mellan länder? Vad sägs om löjrom från Kalix, den som kalixofoberna inte äter?
Men är det inte klokskap att ompröva? Livets mening är mer än mat, dryck, prylar och "vi" börjar tröttna på allt detta och söker djupare världen? Jaha. Och då kommer Kyrkan till pass för att säga just detta. Vårt behov av ideologiska statsapparater är stort. Ni vet egentligen hur miljöpartister tänker med miljön överordnad allt. Svenska kyrkan ställs in i systemet för att med en existentiell touch säga vad alla andra säger. Och självklart ska Svenska kyrkan ha ett par handläggare på plats i Paris, fattas bara annat. Ingen frågar: Varför är detta självklart och vad uträttar handläggarna där på plats till nytta för Svenska kyrkan?
Jag har läst de filosofiska analyserna av ekofascismen. Jag gick på vad de sa. I det intresse som några definierar som allmänt bästa intressen, kan förfärliga ting uträttas. Just nu handlar det om skam över dem som inte ropar med dem som jublar över ett klimatavtal, som blir alltmer oprecist ju mer jag funderar över det men det är inte alls bekymmersamt för detta avtal är stort för det är en start -?
Ska vi be Gud bevara för de små gröna?
Och ska vi säga att den kristna hållningen är en tvesynens hållning: dels förvalta skapelsen (vilket också betyder att problemlösa och mena att det är möjligt), dels förstå att den slits ut, men att den ska slitas ut med förnuft. Ungefär det förnuft vi visar i Sverige, vi som inte är fler än folket i London-regionen. Vi binder koldioxiden i skogarna och vi låter korna släppa sig som de vill och vet att jordbruket skickar ut mer koldioxid om än rätt lite. Naturvårdsverkets statistik blir intressant läsning. Vi vet att klimathojtarna är en sekt, som fyller sina liv med resor till klimatkonferenser kontinenterna runt. Flyg i buisnessclass. Vi vet att klimathojtarna är internationellt solidariska. De flyger till andra konferenser också. Ska vi bli imponerade?
Jag ska fundera över den saken, när jag tar tåget i stället för flyg nästa gång. Och nästa. Och nästa. Är jag då inte helt enkelt res-rättfärdig?
I stora delar är avtalet inte juridiskt bindande men inte heller särskilt konkret. Hur det egentligen är med målet att begränsa temperaturökningarna vet jag inte. 2 grader eller inte? Jag vet inte ens från min personliga utgångspunkt, och var ska man egentligen börja om inte i det personliga, ifall jag tycker det blivit så mycket varmare. Kändes inte sommaren lite kall?
I söndags stod en adelsman i tv och talade för att vi i klimatets intresse skulle få färre julklappar eller kanske julklappar som inte var prylar utan upplevelser.
Jaha, tänkte jag.
Men det kan väl inte handla om upplevelser att vi flyger iväg till fjärran land? När adeln vill att vi ska sänka våra anspråk - finns det inte historiska skäl till misstänksamhet i varje fall från präster- respektive bondeståndet? Vi ska äta mindre kött. Underklassen får gå på råggröt?
Det finns betydande klasskillnader i landet och en del vänder och vrider på slantarna och köper till extrapris. Ska vi kanske tala om det? Ska vi tala om dem som visserligen har bil, av gammal modell, men som aldrig har råd att tanka fullt? Är det ett problem att det finns människor som har husdjur, men där en veterinärräkning blir en katastrof? Jag är lite trött på den välmående medelklass och den överklass som inte förmår se tillvaron ur något annat perspektiv än det egna, som dessutom är fiiint. Är det bara jag som tröttnar?
När det kommer till klimatutsläpp blir jag också konsternerad.
Sverige släpper ut små mängder och har fått ner utsläppen kraftigt. Det kunde tänkas vara ett argument i sammanhanget. Adelsmannen vidgade perspektivet. Nu ska det handla om varor som transporteras hit. Skulle nu inte länderna ta ansvar för sina egna utsläpp och då kanske Sveriges drygt 9 miljoner invånare (ett befolkningstal som motsvarar Greater London's) kunde sitta rätt lugnt i båten? Jag vet inte. Jag vet inte ens vad som är sant om energiproduktionen. Är den energi vi hämtar från fossila bränsle mer energirik än sol- och vindenergin? Och varför sägs det att vi producerar för mycket el? Så mycket att priset blir lågt - så lågt att elproduktionen inte lönar sig? Vem förstår sambanden? Efter 14 år la man ner ett vindkraftverk, läste jag i Östra Småland. Var inte det konstigt?
Ska vi läsa om Barbara Tuchmans bok Dårskapens vägar (som finns i Netflix-version, fick jag veta) när nu entusiasmen för klimatmötet i Paris (vart den nu ledde?) är så stor. Det intressanta i denna entusiasm är att identifiera den som säger emot och som i tidens längd kommer att visa sig ha haft rätt med sina invändningar. För Tuchman är det intressanta inte att de många går fel, The Feast of the Follies heter boken på engelska. Dåraktigheten följer mänskligheten, precis som den olycklige riddaren Uthred säger någonstans om människorna: "Vilka dårar vi är!" Tuchmans tes är att det alltid finns någon som säger emot, talar sanning, men vars röst drunknar i samtidens yra. Det är den rösten vi måste låta bli hörd. När jag inser detta grundläggande (och bibliska, minns Jerobeam och Rehabeam, 2 Krön 10), blir glädjeyran i Paris motsägelsefull.
Jag vet ju inte. Jag har inga referenspunkter. Klimatuppvärmningen? Var inte sommaren kall och har inte NASA konstaterat att det på 22 år INTE kunnat konstateras någon klimatuppvärmning? Vad var det magister Rubin talade om när han i folkskolan påpekade att man kunnat odla vindruvor här på stenåldern och att Karl XI gick över Bälten, eftersom det var en så ovanligt kall vinter? Hur är det med solens variationer?
Till detta kommer förstås frågan vad är det för samhälle adelsmannen i tv vill laga till åt mig? Ett samhälle som ska bestämma vad jag ska äta, hur jag ska färdas, vad jag får ge mina barnbarn i julklapp? Stiftsadjunkten Jonas Löhnn ville stoppa IKEA-bygget i Kalmar. Det säger allt. Man skulle nämligen kunna cykla till ett IKEA i centrum eller hur det nu var. Jag såg mig själv cykla hem med bokhyllan Billy på cykeln.
Miljöpartister är inte riktigt kloka, fruktar jag.
De vill hindra mig från att äta tomat när det inte är säsong. Då ska jag bestås med morot. Mat som transporteras är knappast att tänka på. Handel mellan länder? Vad sägs om löjrom från Kalix, den som kalixofoberna inte äter?
Men är det inte klokskap att ompröva? Livets mening är mer än mat, dryck, prylar och "vi" börjar tröttna på allt detta och söker djupare världen? Jaha. Och då kommer Kyrkan till pass för att säga just detta. Vårt behov av ideologiska statsapparater är stort. Ni vet egentligen hur miljöpartister tänker med miljön överordnad allt. Svenska kyrkan ställs in i systemet för att med en existentiell touch säga vad alla andra säger. Och självklart ska Svenska kyrkan ha ett par handläggare på plats i Paris, fattas bara annat. Ingen frågar: Varför är detta självklart och vad uträttar handläggarna där på plats till nytta för Svenska kyrkan?
Jag har läst de filosofiska analyserna av ekofascismen. Jag gick på vad de sa. I det intresse som några definierar som allmänt bästa intressen, kan förfärliga ting uträttas. Just nu handlar det om skam över dem som inte ropar med dem som jublar över ett klimatavtal, som blir alltmer oprecist ju mer jag funderar över det men det är inte alls bekymmersamt för detta avtal är stort för det är en start -?
Ska vi be Gud bevara för de små gröna?
Och ska vi säga att den kristna hållningen är en tvesynens hållning: dels förvalta skapelsen (vilket också betyder att problemlösa och mena att det är möjligt), dels förstå att den slits ut, men att den ska slitas ut med förnuft. Ungefär det förnuft vi visar i Sverige, vi som inte är fler än folket i London-regionen. Vi binder koldioxiden i skogarna och vi låter korna släppa sig som de vill och vet att jordbruket skickar ut mer koldioxid om än rätt lite. Naturvårdsverkets statistik blir intressant läsning. Vi vet att klimathojtarna är en sekt, som fyller sina liv med resor till klimatkonferenser kontinenterna runt. Flyg i buisnessclass. Vi vet att klimathojtarna är internationellt solidariska. De flyger till andra konferenser också. Ska vi bli imponerade?
Jag ska fundera över den saken, när jag tar tåget i stället för flyg nästa gång. Och nästa. Och nästa. Är jag då inte helt enkelt res-rättfärdig?