"Liberalteologi" kan betyda lite vad som helst, brukar teologiska lexika mena. Det skrivs inte riktigt så rätt ut men antyds och skrivs mellan raderna. Det är också så. Fast i vår moderna kyrka brukar inte liberalteologer etikettera sig som sådana. De vill hellre framstå som normalteologer. Det motiverar att vi försöker skära lite i resonemangen.
Nog kan man se en sådan som Victor Rydberg vara en liberalteolog. Hans syfte var att komma åt den kristna tron, ni minns krigarens vällovliga syfte att såra och döda. Det är liberalen som lägger sitt mönster över tron. Så blir det som det blir.
Komministern Ignell var det lite annorlunda med. Han översatte Renans bok om Jesus, del för del, och delarna skickades ut från bokförlaget Bonniers som häften. Ignell uppfattade att Renans framställning blev sådan att han inte riktigt kunde hålla med och fick, i stället för att avbryta översättningsarbetet, utrymme att skriva en avslutande egen kommentar. Han ville vara en liberal teolog men han ville inte göra slut på tron.
Till Rydbergs lärjungar ska vi räkna Harald Hallén, prost och riksdagsman (S).
På sitt sätt är han nog slutpunkten för den liberala teologin av gammalt märke, men portalgestalten för det som blev kyrkopolitisk normalteologi. Den kontinentala liberala teologin med dess ljusa människosyn gick under i Första världskrigets skyttegravar, brukar det heta. Barth steg fram i stället med ett annat tänkande men han fick inget genomslag i Sverige (till egen förtrytelse). Här var det mer en förnyelse av bibelvetenskapen som kom att prägla den tidens blivande präster, jag talar 1930-tal och framöver. Och i Sverige hölls motsatserna samman, kanske därför att Söderblom inte bara var liberal i teologin utan ekumeniskt öppen och med ekumeniken kunde en del nya influenser nå landet, inte minst genom det anglokatolska. Söderblom beredde på sitt sätt vägen. Liberalteologin fanns som en underström och tog sig in mindre i kyrkolivet och mer via kyrkopolitiken. Om detta kan man till dels läsa i KG Hammars doktorsavhandling. Men det saknas en uppföljande, sammanhållen studie av vad som sedan hände.
För liberalteologer av gammalt slag kan jag hysa viss respekt. De försökte rädda tron och arbetade med trons frågor. Gäller detsamma biskopar av typ Robinson, Spong och Jenkins? Och hur är det med Marcus Borg? Jag vet inte. Men visst har de arbetat med trons frågor.
Jag kom att fundera över liberalteologer eftersom Smålandsposten hade en artikel med det eggande rubriken "Präst i rekordsläkt med smak för världen". Rekordsläkt betyder att hon är präst i åttonde generationen. Hennes far, fick läsekretsen veta, är liberalteolog och pastorn trodde att alla tänkte som han. Riktigt hur han tänker, fick jag inte klart för mig, men en intervju med honom fanns i Skånska Dagbladet och där sa han "Jag har egentligen aldrig varit speciellt kyrklig av mig. Inte heller mina fem bröder." När han jobbade med humanitärt bistånd i Latinamerika fick han dock klart för sig att det var präst han skulle bli. Född 1956 och prästvigd 1987. Jag noterar att han haft några utlandstjänster och tjänst på stiftsgård. Men liberalteolog - betyder det något annat och mera än normalteolog, en som säger det han uppfattar att andra viktiga personer säger? Om han gjort något mer liberalteologiskt, hade han inte skrivit artiklar och böcker som vi läst?
Pastor B ringde. Han hade sett biskop Eva Nordung Byström i söndagens gudstjänst. Jag gick också in på svt.play.
Var det kanske liberalteologi jag fick höra?
Biskopen trodde inte att vi ska diskutera jungfrufödelsen och vi skulle inte heller ha en okritisk syn på den. Men det har funnits en man vid namn Jesus och han har fått betyda mycket för det västerländska normsystemet. Ansatsen med norm och moral minner otvivelaktigt om ett kärt tema i den liberala teologin.
Men vem är denne man vid namn Jesus?
Biskopen hävdade att Jesus inte är Guds son i biologisk mening, men enligt vår tro var han inte heller en vanlig människa. På något sätt tar Gud mänsklig gestalt enligt vår tro, fick vi veta. Jesus säger sig vara en människoson och det behövdes ingen biologisk befruktning.
"Guds Son" kallades också faroner, kejsare och kungar och det betyder att Gud själv tagit gestalt på jorden. Varför firar vi inte dessa potentater nu då? Och i Allsång på Skansen hyllades Lasse Berghagen i somras med ett plakat där det stor "LASSE ÄR GUD" - så då får vi väl uppträda med större allvar och föra in hans födelsedag som helgdag, biskopen? Så vad är det annorlunda med Jesus som Guds Son?
Det var mycket jag inte riktigt kunde begripa, men då sa biskopen att förstånd och intelligens inte är en förutsättning för tro.
Gjorde hon sedan en Star Wars-kopplig, när hon sa att kraften vill vara oss nära? "För den kraften är inget omöjligt."
Eva Nordung Byström ska vara tacksam att denna predikan inte hölls på 300-talet. Då hade hon fördömts som villolärare med en okristen kristologi, kanske adoptianism. Som bäst! Fördömd i alla fall. Anathema sit. Ter sig inte Arius vid en jämförelse som förhållandevis kyrklig i sin teologi?
Så vad är liberalteologi på riktigt?
Tillkämpade meningar, intellektuell brottning.
Vad är det vi får se av det som skulle kunna uppfattas som liberalteologi?
Okunskap och tankelättja, tänkte jag.
Det är det nog också.
I kyrkobönen bad diakonen att vår vilja skulle samverka med din vilja. Ordet "samverka"är i reformatoriska sammanhang ett rödmarkerat ord. Romersk katolsk teologi talar gärna om samverkan. Vi ber om nåden att "stå i samklang" med Guds vilja. Biskopen tycks inte ha protesterat mot denna romerska avvikelse i ett lutherskt bönhus.
Förstånd och intelligens är inte en förutsättning för tro men tydligen inte en följd av den heller.
Nog kan man se en sådan som Victor Rydberg vara en liberalteolog. Hans syfte var att komma åt den kristna tron, ni minns krigarens vällovliga syfte att såra och döda. Det är liberalen som lägger sitt mönster över tron. Så blir det som det blir.
Komministern Ignell var det lite annorlunda med. Han översatte Renans bok om Jesus, del för del, och delarna skickades ut från bokförlaget Bonniers som häften. Ignell uppfattade att Renans framställning blev sådan att han inte riktigt kunde hålla med och fick, i stället för att avbryta översättningsarbetet, utrymme att skriva en avslutande egen kommentar. Han ville vara en liberal teolog men han ville inte göra slut på tron.
Till Rydbergs lärjungar ska vi räkna Harald Hallén, prost och riksdagsman (S).
På sitt sätt är han nog slutpunkten för den liberala teologin av gammalt märke, men portalgestalten för det som blev kyrkopolitisk normalteologi. Den kontinentala liberala teologin med dess ljusa människosyn gick under i Första världskrigets skyttegravar, brukar det heta. Barth steg fram i stället med ett annat tänkande men han fick inget genomslag i Sverige (till egen förtrytelse). Här var det mer en förnyelse av bibelvetenskapen som kom att prägla den tidens blivande präster, jag talar 1930-tal och framöver. Och i Sverige hölls motsatserna samman, kanske därför att Söderblom inte bara var liberal i teologin utan ekumeniskt öppen och med ekumeniken kunde en del nya influenser nå landet, inte minst genom det anglokatolska. Söderblom beredde på sitt sätt vägen. Liberalteologin fanns som en underström och tog sig in mindre i kyrkolivet och mer via kyrkopolitiken. Om detta kan man till dels läsa i KG Hammars doktorsavhandling. Men det saknas en uppföljande, sammanhållen studie av vad som sedan hände.
För liberalteologer av gammalt slag kan jag hysa viss respekt. De försökte rädda tron och arbetade med trons frågor. Gäller detsamma biskopar av typ Robinson, Spong och Jenkins? Och hur är det med Marcus Borg? Jag vet inte. Men visst har de arbetat med trons frågor.
Jag kom att fundera över liberalteologer eftersom Smålandsposten hade en artikel med det eggande rubriken "Präst i rekordsläkt med smak för världen". Rekordsläkt betyder att hon är präst i åttonde generationen. Hennes far, fick läsekretsen veta, är liberalteolog och pastorn trodde att alla tänkte som han. Riktigt hur han tänker, fick jag inte klart för mig, men en intervju med honom fanns i Skånska Dagbladet och där sa han "Jag har egentligen aldrig varit speciellt kyrklig av mig. Inte heller mina fem bröder." När han jobbade med humanitärt bistånd i Latinamerika fick han dock klart för sig att det var präst han skulle bli. Född 1956 och prästvigd 1987. Jag noterar att han haft några utlandstjänster och tjänst på stiftsgård. Men liberalteolog - betyder det något annat och mera än normalteolog, en som säger det han uppfattar att andra viktiga personer säger? Om han gjort något mer liberalteologiskt, hade han inte skrivit artiklar och böcker som vi läst?
Pastor B ringde. Han hade sett biskop Eva Nordung Byström i söndagens gudstjänst. Jag gick också in på svt.play.
Var det kanske liberalteologi jag fick höra?
Biskopen trodde inte att vi ska diskutera jungfrufödelsen och vi skulle inte heller ha en okritisk syn på den. Men det har funnits en man vid namn Jesus och han har fått betyda mycket för det västerländska normsystemet. Ansatsen med norm och moral minner otvivelaktigt om ett kärt tema i den liberala teologin.
Men vem är denne man vid namn Jesus?
Biskopen hävdade att Jesus inte är Guds son i biologisk mening, men enligt vår tro var han inte heller en vanlig människa. På något sätt tar Gud mänsklig gestalt enligt vår tro, fick vi veta. Jesus säger sig vara en människoson och det behövdes ingen biologisk befruktning.
"Guds Son" kallades också faroner, kejsare och kungar och det betyder att Gud själv tagit gestalt på jorden. Varför firar vi inte dessa potentater nu då? Och i Allsång på Skansen hyllades Lasse Berghagen i somras med ett plakat där det stor "LASSE ÄR GUD" - så då får vi väl uppträda med större allvar och föra in hans födelsedag som helgdag, biskopen? Så vad är det annorlunda med Jesus som Guds Son?
Det var mycket jag inte riktigt kunde begripa, men då sa biskopen att förstånd och intelligens inte är en förutsättning för tro.
Gjorde hon sedan en Star Wars-kopplig, när hon sa att kraften vill vara oss nära? "För den kraften är inget omöjligt."
Eva Nordung Byström ska vara tacksam att denna predikan inte hölls på 300-talet. Då hade hon fördömts som villolärare med en okristen kristologi, kanske adoptianism. Som bäst! Fördömd i alla fall. Anathema sit. Ter sig inte Arius vid en jämförelse som förhållandevis kyrklig i sin teologi?
Så vad är liberalteologi på riktigt?
Tillkämpade meningar, intellektuell brottning.
Vad är det vi får se av det som skulle kunna uppfattas som liberalteologi?
Okunskap och tankelättja, tänkte jag.
Det är det nog också.
I kyrkobönen bad diakonen att vår vilja skulle samverka med din vilja. Ordet "samverka"är i reformatoriska sammanhang ett rödmarkerat ord. Romersk katolsk teologi talar gärna om samverkan. Vi ber om nåden att "stå i samklang" med Guds vilja. Biskopen tycks inte ha protesterat mot denna romerska avvikelse i ett lutherskt bönhus.
Förstånd och intelligens är inte en förutsättning för tro men tydligen inte en följd av den heller.