Håkan Sunnliden bloggar om avskedandet av Mattias Fjellander och den intresserade får sig en hel del till livs. Jag tänkte gräva lite i en enda fråga i sammanhanget - en fråga jag idag ska försöka skaffa mig mer klarhet i när det är sammanträde med Kyrkostyrelsens i Uppsala.
Arbetsgivarorganisationen har i processen representerats av en Roger Gåvsten. Denne Gåvsten erinrade sig erinrade sig först sedan han givit klartecken att komminister Fjellander skulle avskedas - "strax efter" - att "Växjö stifts fortfarande använder sig av befogenhetsprövning" och kyrkorådets ordförande för uppgiften vidare att detta inte är "så vanligt förekommande i övriga stift".
Domkapitlet finner det "anmärkningsvärt" att Arbetsgivarorganisationen skulle ställa sig positivt till beslut om avsked utan föregående befogenhetsprövning.
Har Roger Gåvsten rätt, innebär det att en grundbult i den episkopala strukturen i praktiken är borta. Kyrkorordningsbestämmelsen KO 31:14 säger nämligen att domkapitlet alltid ska ge klartecken innan en präst avskedas. Avsikten är att värna prästämbetets integritet. Prästen är något annat än tjänsteman åt kyrkorådets och dess idéer.
Vad ska vi ha biskopar till om församlingen - utan samråd med någon - helt sonika bestämmer sig för att avskeda präster? Då har vi fått just det som Missionskyrkans pastorer varnade för. Jag har också reserverat mig i kyrkoordningsarbetet mot att präster ska lokalanställas av just detta skäl.
Nu har vi fått en ordning där predikstolens frihet är i fara. Kyrkorådets ordförande i Gnosjö får nämligen med en ordning utan befogenhetsprövning makten över prästerna - och förstås över deras förkunnelse. Men allvarligare är förstås om de flesta stift låter detta fortgå. Växjö stift har i vart fall det goda omdömet att finna förhållandet "anmärkningsvärt".
Hur är det alltså?
Det är frågan jag ska ställa i Kyrkostyrelsen.
Jag nämner detta som ett handfast argument att rösta på Frimodig kyrka i höst.
Ingen annan gruppering har kommit på att frågan om kyrkorrdningsbestämmelsen KO 31:14 måste ställas för att värna Svenska kyrkans identitet som en episkopal kyrka och motverka kongregationalism, det där som frikyrkorna praktiserade och som en gången tids präster var livrädda för. De visste nämligen att predikstolens frihet är omistlig om evangelium ska kunna förkunnas.
Så vad sysslar biskoparna i domkapitlen med om de struntar i befogenhetsprövning? Sågar av den gren de sitter på.
Arbetsgivarorganisationen har i processen representerats av en Roger Gåvsten. Denne Gåvsten erinrade sig erinrade sig först sedan han givit klartecken att komminister Fjellander skulle avskedas - "strax efter" - att "Växjö stifts fortfarande använder sig av befogenhetsprövning" och kyrkorådets ordförande för uppgiften vidare att detta inte är "så vanligt förekommande i övriga stift".
Domkapitlet finner det "anmärkningsvärt" att Arbetsgivarorganisationen skulle ställa sig positivt till beslut om avsked utan föregående befogenhetsprövning.
Har Roger Gåvsten rätt, innebär det att en grundbult i den episkopala strukturen i praktiken är borta. Kyrkorordningsbestämmelsen KO 31:14 säger nämligen att domkapitlet alltid ska ge klartecken innan en präst avskedas. Avsikten är att värna prästämbetets integritet. Prästen är något annat än tjänsteman åt kyrkorådets och dess idéer.
Vad ska vi ha biskopar till om församlingen - utan samråd med någon - helt sonika bestämmer sig för att avskeda präster? Då har vi fått just det som Missionskyrkans pastorer varnade för. Jag har också reserverat mig i kyrkoordningsarbetet mot att präster ska lokalanställas av just detta skäl.
Nu har vi fått en ordning där predikstolens frihet är i fara. Kyrkorådets ordförande i Gnosjö får nämligen med en ordning utan befogenhetsprövning makten över prästerna - och förstås över deras förkunnelse. Men allvarligare är förstås om de flesta stift låter detta fortgå. Växjö stift har i vart fall det goda omdömet att finna förhållandet "anmärkningsvärt".
Hur är det alltså?
Det är frågan jag ska ställa i Kyrkostyrelsen.
Jag nämner detta som ett handfast argument att rösta på Frimodig kyrka i höst.
Ingen annan gruppering har kommit på att frågan om kyrkorrdningsbestämmelsen KO 31:14 måste ställas för att värna Svenska kyrkans identitet som en episkopal kyrka och motverka kongregationalism, det där som frikyrkorna praktiserade och som en gången tids präster var livrädda för. De visste nämligen att predikstolens frihet är omistlig om evangelium ska kunna förkunnas.
Så vad sysslar biskoparna i domkapitlen med om de struntar i befogenhetsprövning? Sågar av den gren de sitter på.