Sannerligen - verkligen - är Kristus uppstånden.
Så hälsar de kristna varandra med ett revolutionärt konstaterande. Saken gäller inte bara att förklara teologiskt finlir. Saken gäller att proklamera förändringen och förklara hur den blivit möjlig. Guds Son blev människa, född av jungfrun Maria. Han drog allt för sina lärjungar och så hände just det han förklarat, det som de inte fattade förrän det verkligen hänt och han förklarat sammanhanget en gång till.
Han avrättades, men på tredje dagen blev han levande igen.
Döden dödades.
Kvinnorna vittnade, apostlarna förkunnade, människor kom till tro och i Kyrkan förvaltas Ord och Sakrament, Guds redskap, som drar människor in i det nya livet. Det är på riktigt. Graven var tom och människor mötte den levande Herren. Allt var på riktigt. Allt är på riktigt.
Detta är vad Kyrkan förkunnar. Beskedet kallas "Påskens evangelium"!
Nu ska Kyrkans Tidning vinkla nyheter positivt, har jag förstått.
Styrelsen lär ha fattat beslutet. Alltså blir det en positiv nyhet att 75.5% av prästerna instämmer i stort sett i svarsalternativet "För mig innebär orden om Jesu uppståndelse att Jesus uppväcktes av Gud, och att hans döda kropp fick liv så att han kunde lämna graven."
Det mer dunkla svaret "instämmer i viss mån" avger 15.1%. 5.8% svarar "mycket tveksam" med 3.6% inte alls instämmer.
Biskop Ragnar Persenius tycker detta är ett bra resultat. Så är han väl ordförande för den styrelse som gärna vill se nya och positiva Kyrkans Tidning. Ingen ska lägga märke till att normalsvaret i en kristen kyrka skulle varit 100% - för detta är vad firman tillverkar.
Grafiken har framställts av TT/Nyhetsbyrån. Kommunikatörerna på Kyrkans Hus såg tydligen till att få ut undersökningsresultatet till allmogen.
Det finns ett annat sätt att fråga i undersökningen.
"Orden om Jesu uppståndelse skall inte uppfattas bokstavligt. Jesus dog, men berättelsen om honom och hans liv lever vidare."
71.9% instämmer inte alls, 14.1% svarar "mycket tveksam", 9.4% instämmer i viss mån och 4.6% instämmer i stort sett.
Sju av tio präster tror vad Kyrkan alltid och överallt trott om uppståndelsen och kan på förfrågan stå för det. Nu kan en Marcus Borg, introducerad av KG Hammar, tas till intäkt för att det finns ett nytt, framväxande paradigm med plats för det metaforiska. "Vi kan inte formulera en universell kristen tro som gäller för alla tider", som någon, som inte läst Borg men gärna talade om hans bok, gillande sa. Hållningen i Judas brev, en av Kyrkans heliga skrifter, är en annan. Vad jag försöker antyda är att siffran 75.5% kanske kommer att sjunka. Skulle vi reformationsåret mer tala om transformationsåret och den process som transformerar kristen tro till religion?
Den okroppsliga kristendomen fascinerar.
Den blir esoterisk, förstås, och styr bort från materialiteten. Den kallar sig sakramental, men det är en sakramentalitet utan materialitet. Och vad är det då egentligen fråga om? Njutningsmedel för medelklassen? Det är väl rätt uppenbart att det finns präster som gärna tillhandahåller detta immateriella njutningsmedel.
Hamnar jag på hemmet eller långvårdsavdelningen, vill jag inte bli utrullad till andakter.
Jag vill inte, sjuk och svag, möta en leende lallande präst som talar om berättelsen om Jesus men inte om Jesus.
Men om det finns en präst som bekänner Kyrkans tro?
Då får han titta in till mig på rummet och fira mässa.
Det finns i teologihistorien intellektuella giganter. Augustinus, Thomas av Aquino, Albertus Magnus hör till en intellektuellt byggande gemenskap tiderna igenom. Denna intellektuella gemenskap bekände uppståndelsens faktum.
Så dyker det upp präster i vår tid som vältaligt lägger ut något annat, ty de är religionsvetenskapligt utbildade. Det de kan av teologi skulle rymmas under lillfingernageln på Luther, Melanchton eller de kappadociska fäderna.
Den konstruktiva frågan till präster lyder:
"Och var, pastorn, befinner sig Jesu kropp nu?"
Det är en lika avslöjande fråga som frågan till dem som menar att muslimer och kristna dyrkar samma Gud:
"Och vad heter Allahs son?"
Ställ frågorna som ett bidrag till underhållningsbranschen, för det hela kan bara bli underhållande.
Vi som inte riktigt går på detta, som är något annat, etwas ganz anderes, kan i påskens glädje lugnt konstatera, att det särskilt i påsktid är ynkligt att höra löss hosta och högljutt hälsa varandra:
- Kristus är uppstånden! Halleluja.
- Ja, Han är sannerligen uppstånden! Halleluja.
Detta är min tro. På den tänker jag leva och dö.
Så hälsar de kristna varandra med ett revolutionärt konstaterande. Saken gäller inte bara att förklara teologiskt finlir. Saken gäller att proklamera förändringen och förklara hur den blivit möjlig. Guds Son blev människa, född av jungfrun Maria. Han drog allt för sina lärjungar och så hände just det han förklarat, det som de inte fattade förrän det verkligen hänt och han förklarat sammanhanget en gång till.
Han avrättades, men på tredje dagen blev han levande igen.
Döden dödades.
Kvinnorna vittnade, apostlarna förkunnade, människor kom till tro och i Kyrkan förvaltas Ord och Sakrament, Guds redskap, som drar människor in i det nya livet. Det är på riktigt. Graven var tom och människor mötte den levande Herren. Allt var på riktigt. Allt är på riktigt.
Detta är vad Kyrkan förkunnar. Beskedet kallas "Påskens evangelium"!
Nu ska Kyrkans Tidning vinkla nyheter positivt, har jag förstått.
Styrelsen lär ha fattat beslutet. Alltså blir det en positiv nyhet att 75.5% av prästerna instämmer i stort sett i svarsalternativet "För mig innebär orden om Jesu uppståndelse att Jesus uppväcktes av Gud, och att hans döda kropp fick liv så att han kunde lämna graven."
Det mer dunkla svaret "instämmer i viss mån" avger 15.1%. 5.8% svarar "mycket tveksam" med 3.6% inte alls instämmer.
Biskop Ragnar Persenius tycker detta är ett bra resultat. Så är han väl ordförande för den styrelse som gärna vill se nya och positiva Kyrkans Tidning. Ingen ska lägga märke till att normalsvaret i en kristen kyrka skulle varit 100% - för detta är vad firman tillverkar.
Grafiken har framställts av TT/Nyhetsbyrån. Kommunikatörerna på Kyrkans Hus såg tydligen till att få ut undersökningsresultatet till allmogen.
Det finns ett annat sätt att fråga i undersökningen.
"Orden om Jesu uppståndelse skall inte uppfattas bokstavligt. Jesus dog, men berättelsen om honom och hans liv lever vidare."
71.9% instämmer inte alls, 14.1% svarar "mycket tveksam", 9.4% instämmer i viss mån och 4.6% instämmer i stort sett.
Sju av tio präster tror vad Kyrkan alltid och överallt trott om uppståndelsen och kan på förfrågan stå för det. Nu kan en Marcus Borg, introducerad av KG Hammar, tas till intäkt för att det finns ett nytt, framväxande paradigm med plats för det metaforiska. "Vi kan inte formulera en universell kristen tro som gäller för alla tider", som någon, som inte läst Borg men gärna talade om hans bok, gillande sa. Hållningen i Judas brev, en av Kyrkans heliga skrifter, är en annan. Vad jag försöker antyda är att siffran 75.5% kanske kommer att sjunka. Skulle vi reformationsåret mer tala om transformationsåret och den process som transformerar kristen tro till religion?
Den okroppsliga kristendomen fascinerar.
Den blir esoterisk, förstås, och styr bort från materialiteten. Den kallar sig sakramental, men det är en sakramentalitet utan materialitet. Och vad är det då egentligen fråga om? Njutningsmedel för medelklassen? Det är väl rätt uppenbart att det finns präster som gärna tillhandahåller detta immateriella njutningsmedel.
Hamnar jag på hemmet eller långvårdsavdelningen, vill jag inte bli utrullad till andakter.
Jag vill inte, sjuk och svag, möta en leende lallande präst som talar om berättelsen om Jesus men inte om Jesus.
Men om det finns en präst som bekänner Kyrkans tro?
Då får han titta in till mig på rummet och fira mässa.
Det finns i teologihistorien intellektuella giganter. Augustinus, Thomas av Aquino, Albertus Magnus hör till en intellektuellt byggande gemenskap tiderna igenom. Denna intellektuella gemenskap bekände uppståndelsens faktum.
Så dyker det upp präster i vår tid som vältaligt lägger ut något annat, ty de är religionsvetenskapligt utbildade. Det de kan av teologi skulle rymmas under lillfingernageln på Luther, Melanchton eller de kappadociska fäderna.
Den konstruktiva frågan till präster lyder:
"Och var, pastorn, befinner sig Jesu kropp nu?"
Det är en lika avslöjande fråga som frågan till dem som menar att muslimer och kristna dyrkar samma Gud:
"Och vad heter Allahs son?"
Ställ frågorna som ett bidrag till underhållningsbranschen, för det hela kan bara bli underhållande.
Vi som inte riktigt går på detta, som är något annat, etwas ganz anderes, kan i påskens glädje lugnt konstatera, att det särskilt i påsktid är ynkligt att höra löss hosta och högljutt hälsa varandra:
- Kristus är uppstånden! Halleluja.
- Ja, Han är sannerligen uppstånden! Halleluja.
Detta är min tro. På den tänker jag leva och dö.