Det kom den 18 oktober ett besked om att Stefan Bergmark avslutar sin tjänst med ordinarie uppsägningstid om sex månader. Hur kunde jag missa det? Därför att jag inte kunde skriva ut meddelandet. Jag kastade ett öga i ingressen och såg beskedet att vi efterlever det interna regelverket väl, för det hade revisionsbyrån meddelat. Bra så. Men för Bergmark blev situationen ohållbar. Jag skulle förstås kunna undra över vad det är vi ser. Två höga chefer får lämna. För ett antal år sedan var det generalsekreteraren. Vad med kommunikationschefen? Jag vet inte. Det beror inte på att jag missat en aktuell information som inleds med orden om att det är som det meddelats tidigare - allt väl - med nya besked på tre rader mot slutet av texten. Så ska dysterheter i god byråkratisk ordning meddelas, det fattar jag. Men jag vill ha dystra besked så att de kan skrivas ut på papper och på ett sådant sätt att ärendet, själva nyheten, det uppseendeväckande, omedelbart framgår.
Fel hade jag alltså.
Styrelsen hade den 18 oktober fått besked om saken.
Hur kom jag på detta?
Jag kollade om jag fått några nya intressanta mejl från Kyrkans Hus och bestämde mig sedan för att radera en del gammalt. Så såg jag.
Fel hade jag alltså.
Styrelsen hade den 18 oktober fått besked om saken.
Hur kom jag på detta?
Jag kollade om jag fått några nya intressanta mejl från Kyrkans Hus och bestämde mig sedan för att radera en del gammalt. Så såg jag.