Nu har jag flängt mellan Palermo och Monreale i dagarna fyra och umgåtts med ärkebiskopar och biskopar samt en generalabbott för att inte skrävla om munkar och nunnor i största allmänhet. Ärkebiskopen i Palermo räknas som papabile. Det dröjer ett tag, Corrado Lorefice är ung. Men lägg namnet på minne och kom ihåg var ni först mötte namnet. Han är en begåvad och ömsint kyrkoledare och rolig, dvs med förmåga till distans till sitt ego. Jag läste i boken jag fick, Primi discorsi e omilie. Den bar syn för sägen. Det gjorde hans sätt att klä sig också och bära ett träkors i stället för guldkors. Han framstår som herde.
Ärkebiskopen i Monreale likadan fast äldre. En sympatisk man. Han kom för att lyssna på min lärda föreläsning Le prospettive di un possibile ritorno di cattolici e lutherani alla piena comunione.
Inte för att jag vill skryta, men jag säger som det är.
Jag är numera Academico Ordinario vid Academia Teutonico di Sicilia "Enrico VI di Hohenstaufen". Tyska Orden, alltså. Förmånerna räknas upp: "Con i driti, titoli, trattamento, prerogative e privilegi connessi a tale condizione."
Jag drev i föreläsningen att par teser och tryfferade med John Zizioulas ord, som på italienska lyder "carattere demoniaco della divisione". Det jag drev var väl det tvåfaldiga:
1. Analizzare i fattori non teologici che causano di Reforma
2. Comprendere i fattori teologici in sé.
Jag antar att det svenskkyrkliga etablissemanget gläds över att det ekumeniska arbetet fortgår. Inte för att det var Kyrkostyrelsen som sände iväg mig, några sådana uppdrag har jag aldrig fått av Svenska kyrkan, men styrelsen kan väl glädjas ändå. Var det roligt i Lund ska det väl vara roligt i Palermo och Monreale!
Bilder från evenemangen ska komma. Italienare har av ålder en lidelse för bilder. De målar och fotograferar.
Jag antar att ni är dåligt pålästa om Sicilien.
Jag har på biskoplig anmodan läst lite om maffian, förstås, och håller utan anmodan på med Giuseppe Tomasi di Lampedusas bok Il Gattopardo fast på engelska. The Leopard. Jag känner mig som en posör i mitt läsande, så jag smyger med boken på planet och i annan offentlighet. Därtill lyssnar jag på andras än lärdare föreläsningar. Det kan sluta med att jag blir riktigt bildad.
Tusen nätter i Palermo/Monreale är inte så dumt. Den här gången var det på ett sätt fyra nätter men blev Mille e una Notte, som är en exklusiv grappa. Jag kan säga att denna grappa greppade hela vinstocken!
Det är rätt skönt att komma iväg från de små sammanhangen, där man ska definiera sin nationalkyrka som sin kyrka, och i stället röra sig i Kristi Kyrka! Någon underlägenhetskänsla inför romersk-katolska präster, biskopar och ärkebiskopar har jag inte. De uppträder inte för att lösgöra sådana känslor heller.
Jag var väl lite rolig på deras bekostnad också i min lärda föreläsning och drog historien om Den Heliga Treenigheten, som samtalade om vad de skulle göra på semestern. Fadern ville förstås till Sicilien för det är en så vacker ö, Sonen till Galiléen för det är ett så fint landskap och han har så många goda minnen därifrån och Den Helige Ande ville till Rom, för där har han aldrig varit.
I varje vits finns det ett korn av sanning, som bekant. Och jag sa något om hur högkvarter, kyrkliga som civila och militära, på olika nivåer alltid fungerar så, att de värjer sig mot alla reformer och utmaningar. Inte konstigt att kurian misslyckades med att förstå vad tyskarna hade på hjärtat. Kyrkostyrelsen borde reformationsåret 2017 modigt stå emot byråkratierna och styra vad som sker i Kyrkans hus. "En herrelös byråkrati som löper amok" var omdömet jag hörde. Så ska vi inte ha det. Arbetsmiljön anmäld, det kan inte vara riktigt roligt för kyrkostyrelsen.
Nu får det bli italiensk frukost och sedan bums till flygplatsen. Jag ska till Rom för att byta plan och så hem via Oslo och Köpenhamn. "Join the Church and see the World!" Det heter så. Det heter inte "Join the World and see the Church!"
Jag bär mitt akademiska hederstecken i band om halsen vid högtidliga tillfällen, förstås. Jag undrar bara vilka.
Ärkebiskopen i Monreale likadan fast äldre. En sympatisk man. Han kom för att lyssna på min lärda föreläsning Le prospettive di un possibile ritorno di cattolici e lutherani alla piena comunione.
Inte för att jag vill skryta, men jag säger som det är.
Jag är numera Academico Ordinario vid Academia Teutonico di Sicilia "Enrico VI di Hohenstaufen". Tyska Orden, alltså. Förmånerna räknas upp: "Con i driti, titoli, trattamento, prerogative e privilegi connessi a tale condizione."
Jag drev i föreläsningen att par teser och tryfferade med John Zizioulas ord, som på italienska lyder "carattere demoniaco della divisione". Det jag drev var väl det tvåfaldiga:
1. Analizzare i fattori non teologici che causano di Reforma
2. Comprendere i fattori teologici in sé.
Jag antar att det svenskkyrkliga etablissemanget gläds över att det ekumeniska arbetet fortgår. Inte för att det var Kyrkostyrelsen som sände iväg mig, några sådana uppdrag har jag aldrig fått av Svenska kyrkan, men styrelsen kan väl glädjas ändå. Var det roligt i Lund ska det väl vara roligt i Palermo och Monreale!
Bilder från evenemangen ska komma. Italienare har av ålder en lidelse för bilder. De målar och fotograferar.
Jag antar att ni är dåligt pålästa om Sicilien.
Jag har på biskoplig anmodan läst lite om maffian, förstås, och håller utan anmodan på med Giuseppe Tomasi di Lampedusas bok Il Gattopardo fast på engelska. The Leopard. Jag känner mig som en posör i mitt läsande, så jag smyger med boken på planet och i annan offentlighet. Därtill lyssnar jag på andras än lärdare föreläsningar. Det kan sluta med att jag blir riktigt bildad.
Tusen nätter i Palermo/Monreale är inte så dumt. Den här gången var det på ett sätt fyra nätter men blev Mille e una Notte, som är en exklusiv grappa. Jag kan säga att denna grappa greppade hela vinstocken!
Det är rätt skönt att komma iväg från de små sammanhangen, där man ska definiera sin nationalkyrka som sin kyrka, och i stället röra sig i Kristi Kyrka! Någon underlägenhetskänsla inför romersk-katolska präster, biskopar och ärkebiskopar har jag inte. De uppträder inte för att lösgöra sådana känslor heller.
Jag var väl lite rolig på deras bekostnad också i min lärda föreläsning och drog historien om Den Heliga Treenigheten, som samtalade om vad de skulle göra på semestern. Fadern ville förstås till Sicilien för det är en så vacker ö, Sonen till Galiléen för det är ett så fint landskap och han har så många goda minnen därifrån och Den Helige Ande ville till Rom, för där har han aldrig varit.
I varje vits finns det ett korn av sanning, som bekant. Och jag sa något om hur högkvarter, kyrkliga som civila och militära, på olika nivåer alltid fungerar så, att de värjer sig mot alla reformer och utmaningar. Inte konstigt att kurian misslyckades med att förstå vad tyskarna hade på hjärtat. Kyrkostyrelsen borde reformationsåret 2017 modigt stå emot byråkratierna och styra vad som sker i Kyrkans hus. "En herrelös byråkrati som löper amok" var omdömet jag hörde. Så ska vi inte ha det. Arbetsmiljön anmäld, det kan inte vara riktigt roligt för kyrkostyrelsen.
Nu får det bli italiensk frukost och sedan bums till flygplatsen. Jag ska till Rom för att byta plan och så hem via Oslo och Köpenhamn. "Join the Church and see the World!" Det heter så. Det heter inte "Join the World and see the Church!"
Jag bär mitt akademiska hederstecken i band om halsen vid högtidliga tillfällen, förstås. Jag undrar bara vilka.