Jag tänker på den partipolitiskt obundna nomineringsgruppen POSK, inte bara POSK i Växjö kommun. Jag har varit med där, tills gruppen valde linjen "Sauberhalten". Jag tycker om många poskare men nu tycker jag också synd om dem. Dagens Seglora bedriver kampanj mot Frimodig kyrka, fem inlägg på raken i sämsta kvällstidningsstuk. Frimodig kyrka uppfattas alltså vara en grupp att bekämpa - men inte POSK! Detta är ett faktum att ta på allvar och borde bekymra POSK.
Jag fick frågan om valet står mellan S och FK. Det enkla svaret är förstås att det tycks göra det - men det enkla svaret är en förenkling. Nu måste väljarna orientera sig och det betyder att analysera hot och risker för Svenska kyrkan. Stordriften räknar jag till kategorin hot och risker men också den medvetet otydliga kristna identiteten liksom oförmågan till mission i Sverige och de bristande lägesanalyserna. Nu har man, såg jag, multireligiös gudstjänst i Sofia kyrka i Stockholm. Religiös i stället för kristen kyrka? Vart ska då vi ta vägen som är svenskkyrkliga in i märgen och kristna därför att vi inte köper det där med att vara religiös. Vi vill Verkligheten som den är, inte ett substitut.
Nog kan man rösta S i kyrkovalet och det med framgång. Men vad säger valmanifestet om Kristus och hans Kyrka? Det borde man kolla. S vill prägla Svenska kyrkan med socialdemokratisk politik. Bygger det framtid?
MiSK är det gröna alternativet - och det är samma koncept. Ett politiskt partiprogram läggs över Kyrkans lära, tro och bekännelse.
C är svårtydbart men partipolitiskt. Blir det motionskrav på månggifte i kyrkomötet? Det är väl inte en orimlig tanke, inte i perspektiv orimligare än om någon för 30 år sedan påstått att C skulle rösta för enkönade vigslar.
FiSK har blivit liberala - och kanske vill man stötta folkpartiet som inte är folkpartiet men något liknande folkpartiet, fast inte, i de kyrkliga valen?
Moderaterna drar sig ur och bildar Borgerlig allians - med borgerlig som tolkningsnyckel. Är det verkligen kristligt klokt? Det tyckte tydligen inte några i Växjö stift, som skapar nomineringsgruppen Vägen, som så här långt visat sig ha svårt med grekiskan men är allmänt välvilligt. Var Jesus och apostlarna verkligen borgare?
Kristdemokraterna fick namnproblem men är alltså kristdemokrater fast inte i det kyrkliga.
Vänster i Svenska kyrkan kanske man ska rösta på - men vad vill ViSK?
SD fick en politisk plattform i kyrkomötet tack vare S. Torgny Larsson (S) kunde aldrig se faran med att direktval skulle ge SD den chansen. Några av oss varnade. Lars Ekblad bland dem. Och jag. När SD inte fick vara med i utskottsarbetet kunde SD ägna sig åt sitt partis frågor med hjälp av Svenska kyrkans datorer och med riksdagsmannaarvode för att sköta partiet. Det var jag emot. Och Frimodig kyrka, förstås. Vi var ensamma om den markeringen, väl att märka.
ÖKA vill den öppna kyrkan för alla - men denna definition döljer finessen att somliga inryms inte i det som kallas "alla". ÖKA bröt sig ur POSK.
Kan man inte rösta på POSK då? Jo. Men varför? POSK låtsas inklusivt men det var just denna inklusivitet gruppen bestämde vara kyrkopolitiskt svårhanterlig. Frimodig kyrka har i vart fall ett namn som säger vad vi vill och står för! Inte konstigt om den sortens hållning utmanar, kan jag förstå.
Hur ska FK hantera den idoga kampanjen mot nomineringsgruppen från Dagens Seglora? Kanske genom att ställa demokratiska grundfrågor? Hur stor plats ska den medvetna och upprepade lögnen ha i det kyrkopolitiska arbete som formar Svenska kyrkan? Det borde vara en gemensam fråga för alla som tänker rösta i kyrkovalet. Sedan får man följa bloggarna, Tant HU, Kristen Opinion och en uppsättning andra, börjar man nysta i en välorienterande blogg så ser man var man kan fortsätta. Det gemensamma samtalet är demokratins livsluft. Försöken att stämpla ut, vanställa, tysta är metoder i andra samhällssystem.
Jag fick frågan om valet står mellan S och FK. Det enkla svaret är förstås att det tycks göra det - men det enkla svaret är en förenkling. Nu måste väljarna orientera sig och det betyder att analysera hot och risker för Svenska kyrkan. Stordriften räknar jag till kategorin hot och risker men också den medvetet otydliga kristna identiteten liksom oförmågan till mission i Sverige och de bristande lägesanalyserna. Nu har man, såg jag, multireligiös gudstjänst i Sofia kyrka i Stockholm. Religiös i stället för kristen kyrka? Vart ska då vi ta vägen som är svenskkyrkliga in i märgen och kristna därför att vi inte köper det där med att vara religiös. Vi vill Verkligheten som den är, inte ett substitut.
Nog kan man rösta S i kyrkovalet och det med framgång. Men vad säger valmanifestet om Kristus och hans Kyrka? Det borde man kolla. S vill prägla Svenska kyrkan med socialdemokratisk politik. Bygger det framtid?
MiSK är det gröna alternativet - och det är samma koncept. Ett politiskt partiprogram läggs över Kyrkans lära, tro och bekännelse.
C är svårtydbart men partipolitiskt. Blir det motionskrav på månggifte i kyrkomötet? Det är väl inte en orimlig tanke, inte i perspektiv orimligare än om någon för 30 år sedan påstått att C skulle rösta för enkönade vigslar.
FiSK har blivit liberala - och kanske vill man stötta folkpartiet som inte är folkpartiet men något liknande folkpartiet, fast inte, i de kyrkliga valen?
Moderaterna drar sig ur och bildar Borgerlig allians - med borgerlig som tolkningsnyckel. Är det verkligen kristligt klokt? Det tyckte tydligen inte några i Växjö stift, som skapar nomineringsgruppen Vägen, som så här långt visat sig ha svårt med grekiskan men är allmänt välvilligt. Var Jesus och apostlarna verkligen borgare?
Kristdemokraterna fick namnproblem men är alltså kristdemokrater fast inte i det kyrkliga.
Vänster i Svenska kyrkan kanske man ska rösta på - men vad vill ViSK?
SD fick en politisk plattform i kyrkomötet tack vare S. Torgny Larsson (S) kunde aldrig se faran med att direktval skulle ge SD den chansen. Några av oss varnade. Lars Ekblad bland dem. Och jag. När SD inte fick vara med i utskottsarbetet kunde SD ägna sig åt sitt partis frågor med hjälp av Svenska kyrkans datorer och med riksdagsmannaarvode för att sköta partiet. Det var jag emot. Och Frimodig kyrka, förstås. Vi var ensamma om den markeringen, väl att märka.
ÖKA vill den öppna kyrkan för alla - men denna definition döljer finessen att somliga inryms inte i det som kallas "alla". ÖKA bröt sig ur POSK.
Kan man inte rösta på POSK då? Jo. Men varför? POSK låtsas inklusivt men det var just denna inklusivitet gruppen bestämde vara kyrkopolitiskt svårhanterlig. Frimodig kyrka har i vart fall ett namn som säger vad vi vill och står för! Inte konstigt om den sortens hållning utmanar, kan jag förstå.
Hur ska FK hantera den idoga kampanjen mot nomineringsgruppen från Dagens Seglora? Kanske genom att ställa demokratiska grundfrågor? Hur stor plats ska den medvetna och upprepade lögnen ha i det kyrkopolitiska arbete som formar Svenska kyrkan? Det borde vara en gemensam fråga för alla som tänker rösta i kyrkovalet. Sedan får man följa bloggarna, Tant HU, Kristen Opinion och en uppsättning andra, börjar man nysta i en välorienterande blogg så ser man var man kan fortsätta. Det gemensamma samtalet är demokratins livsluft. Försöken att stämpla ut, vanställa, tysta är metoder i andra samhällssystem.