Från i natt hälsar folk varandra med "Glad Påsk" (somliga redan förra veckan, men det var fel) och i frommare sammanhang "Kristus är uppstånden", gärna på grekiska eller ryska om man är påsk-konnässör. Jag överväger att i stället säga "Har du hört?", se ivrig ut och invänta svarsrepliken "Vad då?". I det läget kan jag säga det där om Jesus. Han har uppstått, besegrat döden. Det är en nyhet som bör spridas. Nyheten är allt avgörande.
Nu släpper jag detta tema och går tillbaka till förberedelserna. Jag bad Ps 22 på Skärtorsdagens kväll och kl 3 på natten samlades bokstavligen hundar kring mig och jag väcktes av ett anskri: "Ligg stilla!" Vad handlade detta bibeldrama om? Valpen hade spytt i min säng. Det blev till att bädda om och somna om. Sedan var det Göteryd. Kl 15 vårdade jag långfredagsångesten i Moheda när kyrkklockorna ljöd över nejden och förstörde allt.
Kan man anmäla Moheda församling för att i det offentliga rummet förstöra det kristna hållandet av långfredagen? Det var en så fin ångest, uppbyggd av en deppp-seans i radiogudstjänsten, som förstördes av klockklangen, och jag fick för mig att Jesus redan uppstått. Jag kom helt ur stämning. Jag for till Pjätteryd till Jesu begravning och spelade Matteuspassionen på väg dit och hem, den jag börjat lyssna på när jag for hem efter Skärtorsdagens mässa. På hemvägen sjöng han, den lät som en baryton, "Ich will Jesum selbst begraben", och jag antwortete "Das hab' ich selber schon gemacht.") ångesten inte återställd, men allvaret. På sitt sätt konsekvent ringde klockmarodören i Moheda också påskafton kl 18. Då vilar Kristus i graven, men Moheda församlingar festar loss. Som alltid. Och jag betalar!!!! We are not amused.
På Dymmelonsdagens sena eftermiddag ägnade jag mig åt inledningsvis ängestskapande; Pelle Söderbäcks anmälan till Växjö domkapitel av Håkan Sunnliden. Som ouvertyr till häxornas färd till Blåkulla (som jag hade utsikt till från Nordölands församling) var det hela inte oävet.
Saken gäller ett blogginlägg den 7 mars i anledning av Kyrkans Tidnings presentation av vad präster tror och inte tror. Pastor Söderbäck vill veta om detta sätt att uttrycka sig är rimligt för en präst i Svenska kyrkan. Nu åkte ni dit! Inte vad de mer fri-troende uttrycker utan Sunnliden! Men vad ska jag säga om att domkapitlet i Växjö tar upp anmälan, utreder och inleder förhör med Håkan Sunnliden under ledning av två jurister? Söderbäck är pressekreterare i Västerås stift (men anmäler som privatperson...) och tycks ställa följande frågor om framställningen destilleras:
* Menar Sunnliden att 1600-talets häxbränningar på sin tid var en bra metod att hantera dem han kallar högförrädare?
Nu har Sunnliden i sin bloggtext skrivit att det är bra att vi inte har dödsstraff så svaret borde vara klart. Själv är jag för häxbränningar. Om någon agerar så att kon sinar och mina barn dör av näringsbrist och jag inser att det är en häxa som är skuld till detta, är det inte orimligt att bränna häxan. Denna principiella hållning ska inte undanskymma det praktiska problemet att identifiera verkliga häxor och inte bara påstådda och oskyldiga. Det är aldrig fel att bränna häxor och alltid fel att bränna dem som inte är riktiga häxor.
Nu tänkte nog Sunnliden lite fel. Det var kättarbålen som brann. Men det blir i sammanhanget en detalj. I vart fall av egenintresse är jag emot kättarbålen. De kan få för sig att kättarförklara dem som lär rent och klart. Bäst att passa sig.
* Utnämner han 100 präster i Västerås stift, ämbetssyskon, till häxor?
"Ämbetssyskon" var kreativt men tankefelet väldigt elementärt. Vi tar resonemanget. Sunnliden hävdar att 100 präster i Västerås stift (han skriver att han inte vet hur många 25% av prästerskapet blir i siffror och gissar "knappt 100" om man ska vara noga, och det ska man) lär något annat än vad de lovat i prästlöftena. Detta är högförräderi och en synd. Syndens lön är döden. Det är för väl att dödsstraffet inte finns kvar (skriver Sunnliden) men denna sanning kvarstår. Ingenstans har han påstått att Västerås stift har häxor bland sina präster. Det var i Lunds stift som en kvinnlig prtäst kom ut som häxa, om man nu ska vara noga med detaljerna. Och det ska man alltså.
* Vad menar han med att syndens lön är döden - ska det tolkas som ett dödshot?
En rimlig tolkning är att prästlöftena avgivits "med den stora räkenskapsdagen för ögonen". Det kommer att finnas präster i helvetet. Visste inte pastor Söderbäck det? Tänk om pastorn blir förvånad? Annars gäller väl, när det handlar om just dödsdom, för präster vad som gällde för aposteln, 2 Kor 1:9.
* Hur ska syndens lön betalas ut?
Tja, antingen uppstår vi till evig glädje eller tvärtom, det ska väl inte vara så svårt att få fram genom innantilläsning? Confessio Augustana art XVII, Om Kristi återkomst till domen har också pastor Söderbäck förpliktat sig till.
Lite lustigt är det att Håkan Sunnliden anmäls eftersom han i sin bloggpresentation skriver att han är präst i Svenska kyrkan och texten därför tolkas som skriven "inom ämbetet", men Söderbäck, som är präst, anmäler helt privat. Och detta lägger Växjö domkapitel ner arbete på. Det är egendomligt.
Uppiggande var det däremot att läsa Lisa Irenius krönika i onsdags. Domprosten Hermansson framstår som en slät figur när tidningen Journalisten granskat myteriet i Visby (som jag tänkte återkomma till). Det är en Ehrenrettung av Sofia Lilly Jönsson och en maning till mer djärv kyrkojournalistik i Visby och kanske annorstädes. Som vi som kan vår C S Lewis och Narnia vet: Häxans välde vacklar. Julen är på väg. Försöket att rikta strålkastarljuset på Sofia i stället för på Mats misslyckades. Here we go again!
https://www.svd.se/allvarligt-nar-kyrkans-folk-hanar-journalister/av/lisa-irenius
Påsknatten invigdes den nya biskopskåpan i Växjö. I runda slängar kostar den 200 000. Var det i runda slängar 300 000 för biskopsstaven Johansson ville ha och fick? Modéus II förklarar: "Men jag har ju tänkt hänga kvar här ett tag, så jag lär få en hel del tillfällen att använda den." Det kan man säga. Men då bör inte svensk psalm 188 vers 4 sjungas och Lukas evangelium 12:13-22 undvikas som läsning. Kåpan är gjord för att passa i Växjö domkyrka - men är inte stiftet mer än Växjö och kan man resa runt i denna dyrbarhet eller med den nedpackad i en koffert? Det blir nog att pallra sig till Växjö domkyrka för att få se Modéus II i all ståt. Det är inte så bråttom med det. Han lär få en hel del tillfällen att använda den och om jag missar en hel del av dessa tillfällen så ingen stor sak i det. Till finessen hör att kåpan är vändbar, ena sidan blå och den andra i något som drar mot rosa. Den ena sidan kan vändas fram när män prästvigs och den andra när det handlar om kvinnor. Fiffigt så det förslår.
När jag repeterar sådant jag läste förra veckan har jag bara ett att säga. Det var då för väl att han uppstod så att det blir liv i Svenska kyrkan också. Förra veckan? Ja, påskdagen är den första söndagen, oavsett hur det fuskats till i almanackan. Vad skulle den annars vara?
Nu släpper jag detta tema och går tillbaka till förberedelserna. Jag bad Ps 22 på Skärtorsdagens kväll och kl 3 på natten samlades bokstavligen hundar kring mig och jag väcktes av ett anskri: "Ligg stilla!" Vad handlade detta bibeldrama om? Valpen hade spytt i min säng. Det blev till att bädda om och somna om. Sedan var det Göteryd. Kl 15 vårdade jag långfredagsångesten i Moheda när kyrkklockorna ljöd över nejden och förstörde allt.
Kan man anmäla Moheda församling för att i det offentliga rummet förstöra det kristna hållandet av långfredagen? Det var en så fin ångest, uppbyggd av en deppp-seans i radiogudstjänsten, som förstördes av klockklangen, och jag fick för mig att Jesus redan uppstått. Jag kom helt ur stämning. Jag for till Pjätteryd till Jesu begravning och spelade Matteuspassionen på väg dit och hem, den jag börjat lyssna på när jag for hem efter Skärtorsdagens mässa. På hemvägen sjöng han, den lät som en baryton, "Ich will Jesum selbst begraben", och jag antwortete "Das hab' ich selber schon gemacht.") ångesten inte återställd, men allvaret. På sitt sätt konsekvent ringde klockmarodören i Moheda också påskafton kl 18. Då vilar Kristus i graven, men Moheda församlingar festar loss. Som alltid. Och jag betalar!!!! We are not amused.
På Dymmelonsdagens sena eftermiddag ägnade jag mig åt inledningsvis ängestskapande; Pelle Söderbäcks anmälan till Växjö domkapitel av Håkan Sunnliden. Som ouvertyr till häxornas färd till Blåkulla (som jag hade utsikt till från Nordölands församling) var det hela inte oävet.
Saken gäller ett blogginlägg den 7 mars i anledning av Kyrkans Tidnings presentation av vad präster tror och inte tror. Pastor Söderbäck vill veta om detta sätt att uttrycka sig är rimligt för en präst i Svenska kyrkan. Nu åkte ni dit! Inte vad de mer fri-troende uttrycker utan Sunnliden! Men vad ska jag säga om att domkapitlet i Växjö tar upp anmälan, utreder och inleder förhör med Håkan Sunnliden under ledning av två jurister? Söderbäck är pressekreterare i Västerås stift (men anmäler som privatperson...) och tycks ställa följande frågor om framställningen destilleras:
* Menar Sunnliden att 1600-talets häxbränningar på sin tid var en bra metod att hantera dem han kallar högförrädare?
Nu har Sunnliden i sin bloggtext skrivit att det är bra att vi inte har dödsstraff så svaret borde vara klart. Själv är jag för häxbränningar. Om någon agerar så att kon sinar och mina barn dör av näringsbrist och jag inser att det är en häxa som är skuld till detta, är det inte orimligt att bränna häxan. Denna principiella hållning ska inte undanskymma det praktiska problemet att identifiera verkliga häxor och inte bara påstådda och oskyldiga. Det är aldrig fel att bränna häxor och alltid fel att bränna dem som inte är riktiga häxor.
Nu tänkte nog Sunnliden lite fel. Det var kättarbålen som brann. Men det blir i sammanhanget en detalj. I vart fall av egenintresse är jag emot kättarbålen. De kan få för sig att kättarförklara dem som lär rent och klart. Bäst att passa sig.
* Utnämner han 100 präster i Västerås stift, ämbetssyskon, till häxor?
"Ämbetssyskon" var kreativt men tankefelet väldigt elementärt. Vi tar resonemanget. Sunnliden hävdar att 100 präster i Västerås stift (han skriver att han inte vet hur många 25% av prästerskapet blir i siffror och gissar "knappt 100" om man ska vara noga, och det ska man) lär något annat än vad de lovat i prästlöftena. Detta är högförräderi och en synd. Syndens lön är döden. Det är för väl att dödsstraffet inte finns kvar (skriver Sunnliden) men denna sanning kvarstår. Ingenstans har han påstått att Västerås stift har häxor bland sina präster. Det var i Lunds stift som en kvinnlig prtäst kom ut som häxa, om man nu ska vara noga med detaljerna. Och det ska man alltså.
* Vad menar han med att syndens lön är döden - ska det tolkas som ett dödshot?
En rimlig tolkning är att prästlöftena avgivits "med den stora räkenskapsdagen för ögonen". Det kommer att finnas präster i helvetet. Visste inte pastor Söderbäck det? Tänk om pastorn blir förvånad? Annars gäller väl, när det handlar om just dödsdom, för präster vad som gällde för aposteln, 2 Kor 1:9.
* Hur ska syndens lön betalas ut?
Tja, antingen uppstår vi till evig glädje eller tvärtom, det ska väl inte vara så svårt att få fram genom innantilläsning? Confessio Augustana art XVII, Om Kristi återkomst till domen har också pastor Söderbäck förpliktat sig till.
Lite lustigt är det att Håkan Sunnliden anmäls eftersom han i sin bloggpresentation skriver att han är präst i Svenska kyrkan och texten därför tolkas som skriven "inom ämbetet", men Söderbäck, som är präst, anmäler helt privat. Och detta lägger Växjö domkapitel ner arbete på. Det är egendomligt.
Uppiggande var det däremot att läsa Lisa Irenius krönika i onsdags. Domprosten Hermansson framstår som en slät figur när tidningen Journalisten granskat myteriet i Visby (som jag tänkte återkomma till). Det är en Ehrenrettung av Sofia Lilly Jönsson och en maning till mer djärv kyrkojournalistik i Visby och kanske annorstädes. Som vi som kan vår C S Lewis och Narnia vet: Häxans välde vacklar. Julen är på väg. Försöket att rikta strålkastarljuset på Sofia i stället för på Mats misslyckades. Here we go again!
https://www.svd.se/allvarligt-nar-kyrkans-folk-hanar-journalister/av/lisa-irenius
Påsknatten invigdes den nya biskopskåpan i Växjö. I runda slängar kostar den 200 000. Var det i runda slängar 300 000 för biskopsstaven Johansson ville ha och fick? Modéus II förklarar: "Men jag har ju tänkt hänga kvar här ett tag, så jag lär få en hel del tillfällen att använda den." Det kan man säga. Men då bör inte svensk psalm 188 vers 4 sjungas och Lukas evangelium 12:13-22 undvikas som läsning. Kåpan är gjord för att passa i Växjö domkyrka - men är inte stiftet mer än Växjö och kan man resa runt i denna dyrbarhet eller med den nedpackad i en koffert? Det blir nog att pallra sig till Växjö domkyrka för att få se Modéus II i all ståt. Det är inte så bråttom med det. Han lär få en hel del tillfällen att använda den och om jag missar en hel del av dessa tillfällen så ingen stor sak i det. Till finessen hör att kåpan är vändbar, ena sidan blå och den andra i något som drar mot rosa. Den ena sidan kan vändas fram när män prästvigs och den andra när det handlar om kvinnor. Fiffigt så det förslår.
När jag repeterar sådant jag läste förra veckan har jag bara ett att säga. Det var då för väl att han uppstod så att det blir liv i Svenska kyrkan också. Förra veckan? Ja, påskdagen är den första söndagen, oavsett hur det fuskats till i almanackan. Vad skulle den annars vara?