Ett dussin apostlar i Bibeln blev i Bohuslän till ett tjog präster. Det är en lämplig insikt på Apostladagen. Tidningen Bohusläningen följde upp fallet Karlsson genom att ringa runt till präster och fråga vad de tänkte om enkönad vigsel och - kvinnliga präster!
Bara en av tjugo tyckte att det är fel med kvinnliga präster. Han som tyckte att det var fel, accepterar kyrkans beslut, men håller personligen inte med om det. Vad betyder då acceptera? Konstatera att beslutet fattades av riksdagens båda kamrar våren/sommaren 1958 (beslutet fick tas två gånger i båda kamrarna på grund av nyvalet!)? Det torde vara svårt att jäva att detta beslut fattades och då kan man acceptera det på enklast möjliga sätt, konstatera att det finns. Jag antar att det inte är vad som avses. Acceptera betyder inte att säga ja till reformen.
Nu får vi problem, ty sådant skall ert tal vara att ja är ja och nej är nej. Men det vore ett felgrepp att fokusera på den ende i gänget. De 19 i tjoget är de intressanta. Stackars komministern i Tanum frågar till synes indignerad om frågan ska behöva ställas 2017. Men det ska den av det enkla skälet att Bohusläningen vill åsiktsregistrera prästerskapet för det är juli månad och sinte så mycket att skriva om i tidningen. Går det bra kan det hela kunna dirigeras till en opinionsstorm. Det är så det går till och så det gått till i decennier. Den här sortens historier följer sin egen dramaturgi. Den fokuserar på den som svarar, säg, lite apart.
Årtalsargumentet bär ingenstans. Var det fel 1957, vilket kyrkomötet konstaterade, är det väl lika fel 60 år senare? Vad har tillkommit? Borde vi inte detta år särskilt högtidlighålla 1957 års beslut? Så kan vi nästa år fira 1958 års och inse att på så vis får alla sitt.
Hade Bohusläningens journalist förberett sig lite bättre, hade hon kunnat ställa frågan vilken bok/vilka böcker som övertygat i sakfrågan om ämbetet. Då hade det blivit roligt att höra svaren och ställa följdfrågor. Flertalet präster har nämligen sorgfälligt undvikit att skaffa sig problem genom att läsa in sig på frågan. Jag skrev "flertalet", inte alla sålunda. Här hade det verkliga scoopet dykt upp på temat att präster flyter med, anpassar sig som kameleonter inför hotande fara. Den 13 december firar de sedan storslaget Sankta Lucia. Ingen skrattar.
När det handlar om enkönad vigsel berättar många präster i Bohusläningens spridningsområde att de brottas mellan sina egna väderingar och Bibelns. Intressant. Hur brottas man då? Förr i världen brottades präster med bibeltexter. Tidningen fick svar dock: Hälften var positiva, två la på luren (kan man det nuföttiden?) när de hörde frågorna och några enstaka svarade nej. De flesta har kommit fram till att det är förlegat att vara kritisk till vigslar av personer som älskar varandra, skriver Bohusläningen. Förlegat var ordet, sa Bill. Komministern i Tanums pastorat frågar: "Skulle jag som präst ta mig friheten att tala om för dig vem du ska älska?" Nonsensfrågor leder till meningslösa svar på frågor som inga frågor är. Ni vet.
Prästers argument ter sig i övrigt lika anslående:
"Kyrkan ska stå på de svagas sida och homosexuella har ju varit en väldigt utsatt grupp."
Byt nu ut ordet "homosexuella" mot "kvinn*pr*stm*st*nd*r* så kan vi pröva argumentets bärkraft. Eller sopgubbar i Stockholm eller klimatförnekare. So what?
"Det blir konstigt att säga nej. Min åsikt ska inte spela roll."
Bortsett från att "åsikt" och "insikt"är två skilda ting, ska åsikter likväl inte spela någon roll? Vad har vi för åsikter om den nazistiska antisemitismen också om vi inte läst några hyllmeter böcker i ämnet och inte riktigt har Mein Kampf aktuell. Eller i konfirmandundervisningen. Säger pastorn till flickorna att era åsikter om proponerat sexualumgänge inte spelar någon roll och att det blir konstigt att säga nej? Jag hör till dem som tänker annorlunda. Åsikter spelar roll och ett nej är fullt respektabelt, ofta mer respektabelt än ett ja ihop med majoriteter.
"Det är ju heteromän som lagt grunden för hur vi tolkar bibelordet och det bör ifrågasättas."
Det kan man mena om man 1. inte har tillit till Den Helige Ande som utlovats som Kyrkans Hjälpare och 2. inte avlagt distinkta prästlöften som alls inte inskränkt t ex bekännelsen med argumentet att Luther och Melanchton var hetero.
Tack gode Gud att det är söndag så att jag, ställd under Strukturutskottets påbud att vara snäll om söndagar, inte kan skriva vad jag menar om prästerskapets förmåga att fixera de verkliga problemen eller uttrycka oäkerhet vilken art av insanity saken handlar om.
Jag menar dock att de verkliga problemen alls inte handlar om åsikter utan om insikter, Kyrkans insikter om Guds avsikter. Det är det som ställer till det. INRI mot MTD.
Till Pjätteryd. Högmässa kl 10. Det är bäst att komma i god tid om man vill ha sittplats.
Bara en av tjugo tyckte att det är fel med kvinnliga präster. Han som tyckte att det var fel, accepterar kyrkans beslut, men håller personligen inte med om det. Vad betyder då acceptera? Konstatera att beslutet fattades av riksdagens båda kamrar våren/sommaren 1958 (beslutet fick tas två gånger i båda kamrarna på grund av nyvalet!)? Det torde vara svårt att jäva att detta beslut fattades och då kan man acceptera det på enklast möjliga sätt, konstatera att det finns. Jag antar att det inte är vad som avses. Acceptera betyder inte att säga ja till reformen.
Nu får vi problem, ty sådant skall ert tal vara att ja är ja och nej är nej. Men det vore ett felgrepp att fokusera på den ende i gänget. De 19 i tjoget är de intressanta. Stackars komministern i Tanum frågar till synes indignerad om frågan ska behöva ställas 2017. Men det ska den av det enkla skälet att Bohusläningen vill åsiktsregistrera prästerskapet för det är juli månad och sinte så mycket att skriva om i tidningen. Går det bra kan det hela kunna dirigeras till en opinionsstorm. Det är så det går till och så det gått till i decennier. Den här sortens historier följer sin egen dramaturgi. Den fokuserar på den som svarar, säg, lite apart.
Årtalsargumentet bär ingenstans. Var det fel 1957, vilket kyrkomötet konstaterade, är det väl lika fel 60 år senare? Vad har tillkommit? Borde vi inte detta år särskilt högtidlighålla 1957 års beslut? Så kan vi nästa år fira 1958 års och inse att på så vis får alla sitt.
Hade Bohusläningens journalist förberett sig lite bättre, hade hon kunnat ställa frågan vilken bok/vilka böcker som övertygat i sakfrågan om ämbetet. Då hade det blivit roligt att höra svaren och ställa följdfrågor. Flertalet präster har nämligen sorgfälligt undvikit att skaffa sig problem genom att läsa in sig på frågan. Jag skrev "flertalet", inte alla sålunda. Här hade det verkliga scoopet dykt upp på temat att präster flyter med, anpassar sig som kameleonter inför hotande fara. Den 13 december firar de sedan storslaget Sankta Lucia. Ingen skrattar.
När det handlar om enkönad vigsel berättar många präster i Bohusläningens spridningsområde att de brottas mellan sina egna väderingar och Bibelns. Intressant. Hur brottas man då? Förr i världen brottades präster med bibeltexter. Tidningen fick svar dock: Hälften var positiva, två la på luren (kan man det nuföttiden?) när de hörde frågorna och några enstaka svarade nej. De flesta har kommit fram till att det är förlegat att vara kritisk till vigslar av personer som älskar varandra, skriver Bohusläningen. Förlegat var ordet, sa Bill. Komministern i Tanums pastorat frågar: "Skulle jag som präst ta mig friheten att tala om för dig vem du ska älska?" Nonsensfrågor leder till meningslösa svar på frågor som inga frågor är. Ni vet.
Prästers argument ter sig i övrigt lika anslående:
"Kyrkan ska stå på de svagas sida och homosexuella har ju varit en väldigt utsatt grupp."
Byt nu ut ordet "homosexuella" mot "kvinn*pr*stm*st*nd*r* så kan vi pröva argumentets bärkraft. Eller sopgubbar i Stockholm eller klimatförnekare. So what?
"Det blir konstigt att säga nej. Min åsikt ska inte spela roll."
Bortsett från att "åsikt" och "insikt"är två skilda ting, ska åsikter likväl inte spela någon roll? Vad har vi för åsikter om den nazistiska antisemitismen också om vi inte läst några hyllmeter böcker i ämnet och inte riktigt har Mein Kampf aktuell. Eller i konfirmandundervisningen. Säger pastorn till flickorna att era åsikter om proponerat sexualumgänge inte spelar någon roll och att det blir konstigt att säga nej? Jag hör till dem som tänker annorlunda. Åsikter spelar roll och ett nej är fullt respektabelt, ofta mer respektabelt än ett ja ihop med majoriteter.
"Det är ju heteromän som lagt grunden för hur vi tolkar bibelordet och det bör ifrågasättas."
Det kan man mena om man 1. inte har tillit till Den Helige Ande som utlovats som Kyrkans Hjälpare och 2. inte avlagt distinkta prästlöften som alls inte inskränkt t ex bekännelsen med argumentet att Luther och Melanchton var hetero.
Tack gode Gud att det är söndag så att jag, ställd under Strukturutskottets påbud att vara snäll om söndagar, inte kan skriva vad jag menar om prästerskapets förmåga att fixera de verkliga problemen eller uttrycka oäkerhet vilken art av insanity saken handlar om.
Jag menar dock att de verkliga problemen alls inte handlar om åsikter utan om insikter, Kyrkans insikter om Guds avsikter. Det är det som ställer till det. INRI mot MTD.
Till Pjätteryd. Högmässa kl 10. Det är bäst att komma i god tid om man vill ha sittplats.