Återkommande har det i kyrkomötet motionerats om försoningsarbete. Kommission eller samtal. Det kan ju för en kyrkokristen inte vara helt ointressant utifrån ett apostoliskt perspektiv, att det ska försonas. Det har blivit ansatser som inte fullföljts. Jag tar inte detaljerna här och nu. Så mycket roligare är det att dte nu kommit ett försoningsprogram, en, ja flera böcker. Där dras slutsatser:
* Svenska kyrkan måste kliva fram och ändra sitt förhållningssätt till kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*
* Svenska kyrkan måste ställa sig på kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*s sida
* Svenska kyrkan måste utveckla samrådsförfarandet i frågor om kyrkan och kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*
* Svenska kyrkan måste fortsätta att driva kv*nn*pr*stm*st*nd*rfrågor
* Svenska kyrkan måste fortsätta att arbeta för att det ska inrätttas en sannings- och försoningskommission om Svenska kyrkans relation till kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*
* Svenska kyrkan måste ta ansvar för sin delaktighet den utnämningspolitik som staten förde under 1900-talet och som systematiskt missgynnade och kränkte kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*
* Svenska kyrkan måste systematiskt verka för rekrytering av kv*nn*pr*stm*st*nd*r*
* Svenska kyrkan måste genomföra utbildningar utifrån kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*s perspektiv
* Svenska kyrkan måste systematiskt verka för rekrytering av kv*nn*pr*stm*st*nd*r* inom samtliga kategorier, alltifrån tillfälliga projektmedarbetare till biskopar
Det finns några punkter till i boken jag läste, men detta kan räcka. Detta är alltså svaret på frågan vad Svenska kyrkan bör göra, boken s 180-183. Antje var angelägen att vi skulle läsa den och underlaget för kyrkligt försoningsarbete är självfallet viktig läsning. Daniel Lindmark & Olle Sundström har redigerat och Gidlunds förlag gav ut boken 2017. Den är till och med tryckt med stöd av Svenska kyrkan. Då förstås ni bokens vikt och värde. Sträck på er, medlemmar. Ni har pröjsat.
Det där sträckandet kan behövas just år 2017 när utträdessiffrorna kommer att nå nya rekord. En rimlig bedömning kan vara att utträdena hamnar på lite drygt 93000. Det är 6000 fler än förra året och dubbelt så många utträdda som 2014 och 2015. Det är märkliga siffror för förr var ju utträdena relaterade till att det fanns så många kv*nn*pr*stm*st*nd*r* i Svenska kyrkan och allt folket blev uppbragt därav. Så är det inte längre och likväl når siffrorna nya höjder. Hur ska detta förklaras?
Har folk fattat att det finns ett försoningsprogram och detta vill man inte vara med om och drar sina färde? "Inga kv*nn*pr*stm*st*nd*r* på våra gator!" Folk reagerar inför försoningsarbetet? Jag vet inte. Ett fattar jag. Folk vill inte vara med. Ändå visas, ser jag på nätet, medial vrede, solidaritet och beslutsamhet efter attacken mot synagogan från de ledande kamraterna. Och det teologiska ställningstagandet inte minst gentemot (inte mot!) transpersoner behöver stärkas och förtydligas, HBTQ:s teologiska plattform ska förbättras. Jag tar till mig Torsdagsdepressionen men digitalt, som ni märker, postlådan nådde tidningen inte idag. Detta skulle väl kunna gälla i förhållande till kv*nn*pr*stm*st*nd*rn* också? Är detta vad folket ogillar så att utträdessiffrorna 2017 når historiskt höga nivåer?
Bloggardag är pigg, käck och munter och har kommit ut som en tramsperson. Boken jag läste handlar förvisso om försoning. Men med samer. Fast, tänkte jag i all oskuld, gäller detta en kategori så gäller det nog alla. Vad tror ni själva?
Utträdessiffrorna har jag inte tramsat med. De är som de är, som vår vän docenten O skulle säga. Men kanske inte allt ska kallas stämpling som folk kallar stämpling. Jag läser profeten Jesaja i advent. Så vad med de ledande kamraterna? "Mitt folk, de som leder dig för dig vilse och gör dig osäker om vägen." Det är så sant det är sagt. Profeter har alltid något att komma med. Så vad betyder analysen att de som ledde detta folk förde det vilse, de som blev ledda villades bort. Just så känner jag det understundom. Vem i hela världen kan man lita på?
Jag kan ge hänvisningar till Jesaja om ni vill kolla själva: 8:12, 3:12 och 9:16. Själva resultatet av eländesforskningen fattar jag kanske. Israels Heliges ord har de föraktat. Jes 7:24. Adventstidens allvar tycks vara på riktigt. Och slutsatsen? En grundläggande insikt om att tiden är kort, kanske, och att livet är på allvar. Det visste till och med gamla farmor.
* Svenska kyrkan måste kliva fram och ändra sitt förhållningssätt till kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*
* Svenska kyrkan måste ställa sig på kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*s sida
* Svenska kyrkan måste utveckla samrådsförfarandet i frågor om kyrkan och kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*
* Svenska kyrkan måste fortsätta att driva kv*nn*pr*stm*st*nd*rfrågor
* Svenska kyrkan måste fortsätta att arbeta för att det ska inrätttas en sannings- och försoningskommission om Svenska kyrkans relation till kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*
* Svenska kyrkan måste ta ansvar för sin delaktighet den utnämningspolitik som staten förde under 1900-talet och som systematiskt missgynnade och kränkte kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*
* Svenska kyrkan måste systematiskt verka för rekrytering av kv*nn*pr*stm*st*nd*r*
* Svenska kyrkan måste genomföra utbildningar utifrån kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*s perspektiv
* Svenska kyrkan måste systematiskt verka för rekrytering av kv*nn*pr*stm*st*nd*r* inom samtliga kategorier, alltifrån tillfälliga projektmedarbetare till biskopar
Det finns några punkter till i boken jag läste, men detta kan räcka. Detta är alltså svaret på frågan vad Svenska kyrkan bör göra, boken s 180-183. Antje var angelägen att vi skulle läsa den och underlaget för kyrkligt försoningsarbete är självfallet viktig läsning. Daniel Lindmark & Olle Sundström har redigerat och Gidlunds förlag gav ut boken 2017. Den är till och med tryckt med stöd av Svenska kyrkan. Då förstås ni bokens vikt och värde. Sträck på er, medlemmar. Ni har pröjsat.
Det där sträckandet kan behövas just år 2017 när utträdessiffrorna kommer att nå nya rekord. En rimlig bedömning kan vara att utträdena hamnar på lite drygt 93000. Det är 6000 fler än förra året och dubbelt så många utträdda som 2014 och 2015. Det är märkliga siffror för förr var ju utträdena relaterade till att det fanns så många kv*nn*pr*stm*st*nd*r* i Svenska kyrkan och allt folket blev uppbragt därav. Så är det inte längre och likväl når siffrorna nya höjder. Hur ska detta förklaras?
Har folk fattat att det finns ett försoningsprogram och detta vill man inte vara med om och drar sina färde? "Inga kv*nn*pr*stm*st*nd*r* på våra gator!" Folk reagerar inför försoningsarbetet? Jag vet inte. Ett fattar jag. Folk vill inte vara med. Ändå visas, ser jag på nätet, medial vrede, solidaritet och beslutsamhet efter attacken mot synagogan från de ledande kamraterna. Och det teologiska ställningstagandet inte minst gentemot (inte mot!) transpersoner behöver stärkas och förtydligas, HBTQ:s teologiska plattform ska förbättras. Jag tar till mig Torsdagsdepressionen men digitalt, som ni märker, postlådan nådde tidningen inte idag. Detta skulle väl kunna gälla i förhållande till kv*nn*pr*stm*st*nd*rn* också? Är detta vad folket ogillar så att utträdessiffrorna 2017 når historiskt höga nivåer?
Bloggardag är pigg, käck och munter och har kommit ut som en tramsperson. Boken jag läste handlar förvisso om försoning. Men med samer. Fast, tänkte jag i all oskuld, gäller detta en kategori så gäller det nog alla. Vad tror ni själva?
Utträdessiffrorna har jag inte tramsat med. De är som de är, som vår vän docenten O skulle säga. Men kanske inte allt ska kallas stämpling som folk kallar stämpling. Jag läser profeten Jesaja i advent. Så vad med de ledande kamraterna? "Mitt folk, de som leder dig för dig vilse och gör dig osäker om vägen." Det är så sant det är sagt. Profeter har alltid något att komma med. Så vad betyder analysen att de som ledde detta folk förde det vilse, de som blev ledda villades bort. Just så känner jag det understundom. Vem i hela världen kan man lita på?
Jag kan ge hänvisningar till Jesaja om ni vill kolla själva: 8:12, 3:12 och 9:16. Själva resultatet av eländesforskningen fattar jag kanske. Israels Heliges ord har de föraktat. Jes 7:24. Adventstidens allvar tycks vara på riktigt. Och slutsatsen? En grundläggande insikt om att tiden är kort, kanske, och att livet är på allvar. Det visste till och med gamla farmor.