Ni minns kanske. Den administrative chefen för Kyrkomötet Nils Warmland anmälde "ett tråkigt ärende". Dag Sandahl hade "än en gång tvingas jag konstatera - betett sig illa på kyrkomötet". Detta vet Warmland. Dag Sandahl själv hade han inte talat med. Eftersom det inte är "meningen att bli upprörd på er, som inte har någon skuld i det hela", gällde väl upprördheten den skyldige och det måste väl vara Dag Sandahl. Domen faller utan att båda parter hörs. Warmland vet. Detta står i strid med västerländsk rättspraxis. Det hela slutade med att denne chef informerade berörda chefer och en del annat folk samt konstaterade, "att om han fortsätter utgöra ett arbetsmiljöproblem kommer han inte att vara välkommen att tjänstgöra". Det som här anförts borde vara nog för att Warmland får avsluta sin tjänst som administrativ chef, givet att vad han skriver ska tas på allvar. Och det ska det väl.
Nu har det inhämtats skriftliga besked, som skulle sändas till avdelningschef Lisa-Gun Bernerstedt. Om jag inte tycker att det finns mer att säga i saken, menar rättschefen att det hela kan avslutas för från kansliets sida kommer det inte att vidtas några ytterligare åtgärder. Nu läser jag i dokumentationen. Finns det mer att säga?
Eva Lindström, som är handläggare på Kyrkokansliet, skriver 23 november hur det var. Dag Sandahl känner inte igen samtalet, där han påstås ha sagt att "är det diakoni så tycker jag det är och visat fingret!" Hon var väl inte ens med i samtalet? Verkar utsagan trolig? Är det inte troligare att han hållit ut handen i en frågande gest? Men Lindström deklarerar att det känns konstigt att bli ifrågasatt av en person i ansvarsställning. Vilka ska annars ifrågasätta, tycker hon? Minns nu. Det är för att beskriva vad han tycker om diakoni som Dag Sandahl visar fingret. Eller håller fram handen, den alternativa förklaringen, för att markera osäkerhet. Dag Sandahl har nämligen läst Charlotte Engels doktorsavhandling. Det är i den hon beskriver hur den diakonala självbilden skiljer sig från den diakoni som faktiskt utövas.
En Johannes Jörgensen vet dock att på förfrågan ge besked och han gör det den 11 december. Han "har en klar minnesbild". Hur var det: "Dag visade fingret åt oss för att uttrycka sin åsikt. Det hela var en obehaglig situation."Åt oss? Minns preciseringen.
Det kommer mera. Margareta Furberg skriver också på begäran den 11 dec och då har Dag Sandahl kommit fram till montern och frågat vad projektet Mer än jobb handlade om och sagt "jag hatar diakoni". Då kommer en fotograf (Eva Lindström har förklarat att montern var ny, att man ville uppmärksamma detta på facebook och kommunikationsavdelningen skulle ordna en bild). Minns nu att Dag Sandahl enligt Jörgensen, han med en klar minnesbild, visade fingret för att uttrycka sin åsikt och markerade "åt oss". Här är en annan version:
"Dag S ställde sig först framför kameran, men Anna Eva föste honom lite åt sidan med handen. "jaha, är det detta ni gör på arbetstid på kyrkokansliet, tar bilder av varandra", sa Dag. "Nejmen, nu får du väl ge dig", väste jag i mungipan. Medan bilderna togs på oss ställde sig då Dag bredvid fotografen och gav oss fingret. Han stod kvar några sekunder. När fotandet var över och Dag var på väg därifrån frågade Anna Eva "såg du att han gav oss fingret"?
Bloggardag har citerat framställningen korrekt. Citationstecknen sitter så. Tanken att Dag Sandahl med handen försökte få fotoobjekten att se lite gladare ut är förstås orimlig. Han står bredvid fotografen, som han talat med, och ger de arma människorna fingret. Verkar det verkligen troligt? Och när visade han fingret? Ständigt och jämt? Vid fotograferingen lyder nu beskedet.
Ge inte upp. Det finns en version till. Om den vet jag inte när den skrivits, men sannolikt på begäran i december den också. Mannen, som Annaeva Lagergren inte kände, frågade om detta var ett diakonalt projekt. "För om det är det så tycker jag så här, sa han och gjorde finger. Det var det finger som man kallar Fuck you-fingret. Inget annat finger. Han gjorde även de rörelser man förknippar med Fuck you-fingret.
Vid det laget var jag väldigt förvånad och delvis chockad, utifrån att det är sällan eller nästan adlrig jag mött det fingret i något kyrkligt sammanhang.
I samma stund kom någon för att fotografera vår monter och bad oss ställa upp på ett foto.
Jag bad då mannen kliva åt sidan, jag sa till honom att han förmodligen inte ville vara på kort tillsammans med ett diakonalt projekt."
Dag Sandahls enkla version är en annan. Utställarna ville hellre vara på bild än tala projekt. Han gick därifrån. På frågan om diakoni har han hållit ut handen i en gest "jag vet inte" och när de fems gäng skulle fotograferas och stod där utan att på något sätt vara fotogeniska var han uppmuntrande och viftade lite åt dem för att de skulle se lite mer käcka, pigga och muntra ut. Framgången var blygsam, se nedan.
Nu tror jag, Bloggardag, att en intressant interiör från Kyrkans Hus blottas. Inte bara Warmalnds rättsvidriga eller det direkt okristliga att inte reda ut vari det bestått som kan visa sig vara ett egendomligt missförstånd utan också i mentaliteten. Detta har blivit en fråga om arbetsmiljö. Är det så att somliga diakoner kan vara i församling och möta många slags människor, också i utsatta situationer, medan andra tar sig in på kanslier? Några av dem på kanslierna är, nja det är väl något som får ligga i betraktarens öga, men om någon skulle säga "spritt språngande galna" skulle Bloggardag vilja ha ett allvarligt samtal för att reda ut om detta skulle kunna vara med sanningen överensstämmande.
Förslagen till Dag Sandahl är följande: Ta det hela till rätten som ett förtalsmål. Ställ vittnena emot varandra och kräv 1:- i ideellt skadestånd till Frimodig kyrka och 50 000:- till dig själv. Nu är situationen biblisk. Mk 14:56. Men det är rätt skrämmande att Dag Sandahls hand, med spretiga fingrar (distriktssköterska) och "böjlig handled när du vinkar, men stela fingrar" (kontraktsprost em) är ett så uppenbart handikapp, att den diakonala personalen ska utnyttja detta handikapp mot person. Det är förstås en personlig kränkning. Det är inte ett kroppslig lyte, men ett kroppsligt särdrag och för detta ska du kräva respekt. Lägg på 20 000:- till i skadestånd.
Bloggardag skulle dessutom vilja mana Dag Sandahl att kontakta Kyrkans Hus för att få fram bildbevisen. Hur såg gänget ut när dessa de goda utsattes för kränkningen att Dag Sandahl stod bredvid fotografen, gav dem fuck you-fingret och gjorde de rörelser man (vilka man? DS) förknippar med rörelsen? Finns bilden på facebook? Jodå, det gör den.
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=436485260086631&set=gm.1646941632036210&type=3&theater
Medge att det inte stört om glädjen strålat lite mer. Men kul att Lindström skriver hur glad hon är: "känner sig glädjefylld". Nykränkt och glädjefylld, sålunda.
Är det värre ställt, undrar Bloggardag, på de kyrkliga kanslierna än man i förstone kunnat tro?Antagligen. Insani sunt Romani, som det heter i Asterix & Obelix. Den här märkliga historien ter sig alltmer som aktionen mot amiral Muselier år 1941, den som general de Gaulle beskriver som "en intrig med ett stort misstag som följd". Det slutade med engelsmännens löften om gottgörelse för den skymf som tillfogats amiralen. Om detta läser vi i Charles de Gaulle, Ge inte upp! Bonniers 1955, s 137-139
Dag Sandahl förnekar rakt av att han visat fingret, fuck-you-fingret med de rörelser "man" förknippar med fingret. Förnekar.
Vittnena påstår att han gjort detta, men tycks alls inte vara överens om när det inträffade.
Det mer precist samtida beskedet tycks vara att detta inträffat när gänget ställde upp för att fotograferas. Men det stämmer inte med de andra versionerna. Warmland visste dock från första början besked. Dag Sandahl hade än en gång uppfört sig illa.
Rättschefen vill avsluta ärendet utan att det vidtas några ytterligare åtgärder.
Minns då amiralen Muselier.
Och fundera själva på hur ni numera tänker om diakoni och kanske på Europeiska Socialfonden.
Fundera inte över hur mycket arbetstid allt detta kostat och kostar.
Nu har det inhämtats skriftliga besked, som skulle sändas till avdelningschef Lisa-Gun Bernerstedt. Om jag inte tycker att det finns mer att säga i saken, menar rättschefen att det hela kan avslutas för från kansliets sida kommer det inte att vidtas några ytterligare åtgärder. Nu läser jag i dokumentationen. Finns det mer att säga?
Eva Lindström, som är handläggare på Kyrkokansliet, skriver 23 november hur det var. Dag Sandahl känner inte igen samtalet, där han påstås ha sagt att "är det diakoni så tycker jag det är och visat fingret!" Hon var väl inte ens med i samtalet? Verkar utsagan trolig? Är det inte troligare att han hållit ut handen i en frågande gest? Men Lindström deklarerar att det känns konstigt att bli ifrågasatt av en person i ansvarsställning. Vilka ska annars ifrågasätta, tycker hon? Minns nu. Det är för att beskriva vad han tycker om diakoni som Dag Sandahl visar fingret. Eller håller fram handen, den alternativa förklaringen, för att markera osäkerhet. Dag Sandahl har nämligen läst Charlotte Engels doktorsavhandling. Det är i den hon beskriver hur den diakonala självbilden skiljer sig från den diakoni som faktiskt utövas.
En Johannes Jörgensen vet dock att på förfrågan ge besked och han gör det den 11 december. Han "har en klar minnesbild". Hur var det: "Dag visade fingret åt oss för att uttrycka sin åsikt. Det hela var en obehaglig situation."Åt oss? Minns preciseringen.
Det kommer mera. Margareta Furberg skriver också på begäran den 11 dec och då har Dag Sandahl kommit fram till montern och frågat vad projektet Mer än jobb handlade om och sagt "jag hatar diakoni". Då kommer en fotograf (Eva Lindström har förklarat att montern var ny, att man ville uppmärksamma detta på facebook och kommunikationsavdelningen skulle ordna en bild). Minns nu att Dag Sandahl enligt Jörgensen, han med en klar minnesbild, visade fingret för att uttrycka sin åsikt och markerade "åt oss". Här är en annan version:
"Dag S ställde sig först framför kameran, men Anna Eva föste honom lite åt sidan med handen. "jaha, är det detta ni gör på arbetstid på kyrkokansliet, tar bilder av varandra", sa Dag. "Nejmen, nu får du väl ge dig", väste jag i mungipan. Medan bilderna togs på oss ställde sig då Dag bredvid fotografen och gav oss fingret. Han stod kvar några sekunder. När fotandet var över och Dag var på väg därifrån frågade Anna Eva "såg du att han gav oss fingret"?
Bloggardag har citerat framställningen korrekt. Citationstecknen sitter så. Tanken att Dag Sandahl med handen försökte få fotoobjekten att se lite gladare ut är förstås orimlig. Han står bredvid fotografen, som han talat med, och ger de arma människorna fingret. Verkar det verkligen troligt? Och när visade han fingret? Ständigt och jämt? Vid fotograferingen lyder nu beskedet.
Ge inte upp. Det finns en version till. Om den vet jag inte när den skrivits, men sannolikt på begäran i december den också. Mannen, som Annaeva Lagergren inte kände, frågade om detta var ett diakonalt projekt. "För om det är det så tycker jag så här, sa han och gjorde finger. Det var det finger som man kallar Fuck you-fingret. Inget annat finger. Han gjorde även de rörelser man förknippar med Fuck you-fingret.
Vid det laget var jag väldigt förvånad och delvis chockad, utifrån att det är sällan eller nästan adlrig jag mött det fingret i något kyrkligt sammanhang.
I samma stund kom någon för att fotografera vår monter och bad oss ställa upp på ett foto.
Jag bad då mannen kliva åt sidan, jag sa till honom att han förmodligen inte ville vara på kort tillsammans med ett diakonalt projekt."
Dag Sandahls enkla version är en annan. Utställarna ville hellre vara på bild än tala projekt. Han gick därifrån. På frågan om diakoni har han hållit ut handen i en gest "jag vet inte" och när de fems gäng skulle fotograferas och stod där utan att på något sätt vara fotogeniska var han uppmuntrande och viftade lite åt dem för att de skulle se lite mer käcka, pigga och muntra ut. Framgången var blygsam, se nedan.
Nu tror jag, Bloggardag, att en intressant interiör från Kyrkans Hus blottas. Inte bara Warmalnds rättsvidriga eller det direkt okristliga att inte reda ut vari det bestått som kan visa sig vara ett egendomligt missförstånd utan också i mentaliteten. Detta har blivit en fråga om arbetsmiljö. Är det så att somliga diakoner kan vara i församling och möta många slags människor, också i utsatta situationer, medan andra tar sig in på kanslier? Några av dem på kanslierna är, nja det är väl något som får ligga i betraktarens öga, men om någon skulle säga "spritt språngande galna" skulle Bloggardag vilja ha ett allvarligt samtal för att reda ut om detta skulle kunna vara med sanningen överensstämmande.
Förslagen till Dag Sandahl är följande: Ta det hela till rätten som ett förtalsmål. Ställ vittnena emot varandra och kräv 1:- i ideellt skadestånd till Frimodig kyrka och 50 000:- till dig själv. Nu är situationen biblisk. Mk 14:56. Men det är rätt skrämmande att Dag Sandahls hand, med spretiga fingrar (distriktssköterska) och "böjlig handled när du vinkar, men stela fingrar" (kontraktsprost em) är ett så uppenbart handikapp, att den diakonala personalen ska utnyttja detta handikapp mot person. Det är förstås en personlig kränkning. Det är inte ett kroppslig lyte, men ett kroppsligt särdrag och för detta ska du kräva respekt. Lägg på 20 000:- till i skadestånd.
Bloggardag skulle dessutom vilja mana Dag Sandahl att kontakta Kyrkans Hus för att få fram bildbevisen. Hur såg gänget ut när dessa de goda utsattes för kränkningen att Dag Sandahl stod bredvid fotografen, gav dem fuck you-fingret och gjorde de rörelser man (vilka man? DS) förknippar med rörelsen? Finns bilden på facebook? Jodå, det gör den.
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=436485260086631&set=gm.1646941632036210&type=3&theater
Medge att det inte stört om glädjen strålat lite mer. Men kul att Lindström skriver hur glad hon är: "känner sig glädjefylld". Nykränkt och glädjefylld, sålunda.
Är det värre ställt, undrar Bloggardag, på de kyrkliga kanslierna än man i förstone kunnat tro?Antagligen. Insani sunt Romani, som det heter i Asterix & Obelix. Den här märkliga historien ter sig alltmer som aktionen mot amiral Muselier år 1941, den som general de Gaulle beskriver som "en intrig med ett stort misstag som följd". Det slutade med engelsmännens löften om gottgörelse för den skymf som tillfogats amiralen. Om detta läser vi i Charles de Gaulle, Ge inte upp! Bonniers 1955, s 137-139
Dag Sandahl förnekar rakt av att han visat fingret, fuck-you-fingret med de rörelser "man" förknippar med fingret. Förnekar.
Vittnena påstår att han gjort detta, men tycks alls inte vara överens om när det inträffade.
Det mer precist samtida beskedet tycks vara att detta inträffat när gänget ställde upp för att fotograferas. Men det stämmer inte med de andra versionerna. Warmland visste dock från första början besked. Dag Sandahl hade än en gång uppfört sig illa.
Rättschefen vill avsluta ärendet utan att det vidtas några ytterligare åtgärder.
Minns då amiralen Muselier.
Och fundera själva på hur ni numera tänker om diakoni och kanske på Europeiska Socialfonden.
Fundera inte över hur mycket arbetstid allt detta kostat och kostar.