Modéus II hävdade på Påskafton i tidningen Barometern/OT att "religiösa människor får inte avfärdas som dumma". Då undrar de upplysta självfallet: Varför inte det? I Smålandskomposten hade Modei II:s text fått rubriken "Vi behöver ett vuxet samtal om religion". Fortfarande kanske man skulle vilja veta varför och vad som driver Modéus II att slå vakt om religionen just. Asaläran är till exempel en religion. Avfärdades inte den som en dumhet? Bara för att fråga.
http://www.barometern.se/debatt/fredrik-modeus-religiosa-manniskor-far-inte-avfardas-som-dumma/
Redaktören Mats Andersson i Kalmar fann det "riktigt trevligt" att i anledning av "en trevlig helg med god mat och mycket godis" publicera biskops Modéus påsktankar. "En väldigt bra och tänkvärd påskkrönika." Fast, det kan jag säga som läst den, föga sägs om verkligheten. Vi får dock en skön själs bekännelse: "Som troende kristen går jag dessa dagar in i trons centrum; Kristi död och uppståndelse." Hade docenten Bengt Lidforss i Lund läst detta, hade han frågat a) finns det andra kristna än troende och b) går inte en biskop in i trons centrum alla dagar, är det inte detta som är själva tron och dessutom biskopens välbetalda syssla? Nu är Bengt Lidforss död, så Modéus II slipper den sortens invändningar. Och förresten handlar artikeln om religion, som sagt, inte om det som hände och blev till en "trevlig helg".
Han tycks lite upphetsad, Modéus II: "Förlegade uppfattningar om Svenska kyrkans hållning till homosexualitet och kvinnor som präster lever kvar." På vilket sätt är dessa uppfattningar förlegade? Det rycker allt i Bengt Lidforss lik nu! Hur många som företräder den sortens förlegade uppfattningar finns bland pålästa präster i Växjö stift? Och borde inte Modéus II ha ett svar på hur "dessa generaliseringar om missförstånd om religion" alls kan vara möjliga? Kan det bero på att själva Frågan använts som verktyg för att komma åt somliga?
Ska jag förstöra den trevliga helgen genom att räkna upp ett antal präster som faktiskt i Svenska kyrkan hävdar vad som påstås att Svenska kyrkan inte hävdar? Hävdar och hävdar, en del smyger sig undan också. "Det finns manliga präster som inte tar mig i hand, men det fokuserar jag inte på", som kyrkoherden i Alvesta Elisabet Cárcamo Storm visste att berätta i samma nummer av Smålandskomposten. Hon är född 1 april. Say no more! Men om denna uppgift sprids i samma tidning och samma dag som Modéus II undrar, kan vi säga att svaret har uppenbarats. Folk får besked och vet därmed mer än Modéus II.
Hur många avvisar undrar Bloggardag (för att visa sin undrande natur) att det skulle vara mer förlegat att verkligen ha dessa uppfattningar än till exempel vara av uppfattningen att Gud själv kallat Modéus II att vara biskop och inte partierna? Om det nu ska jagas förlegade uppfattningar, menar jag. För på vilket sätt ingrep Gud i t ex biskopsvalet? Lade sig Gud över huvud taget i eller är den tanken, som vi säger, förlegad? Vilka förlegade uppfattningar om detta utväljande för sittande på en biskopsstol och ordningar som upprätthålls med skrudar och later finns det? Är en biskop egentligen någonting speciellt eller är det en förlegad uppfattning det också?
Bloggardag konkluderar: Så var det alltså religionen Modéus II ville slå ett slag för i den trevliga påskens tid och i stiftets högertidningar. Han börjar låta som Antje (och Antje lät i DN i något som skulle vara svar till Maria Schottenius så att någon präst trodde hon skämtade aprillo, men detta får vi återkomma till). Varför blir det så viktigt för de kristna att kämpa för religion? Hävdar inte de kristna att judendomen med alla stora löften faktiskt missade när Messias kom, fast alla tecknen fanns att se med egna ögon? Hävdar de inte också att djup ropar till djup och att religionssamtal kan föras, men när allt kommer till allt så avvisas islam som villolära? Den bekänner nämligen inte Jesus som Herren. Den bekännelsen är just den kristna trons poäng eller har varit. Kan den vara förlegad så att kristendomen numera hävdar att det är förlegat att tänka att Jesus sa, att ingen kommer till Fadern som inte tar vägen genom honom – eller är detta numera ett fromt men dock påhitt? Förhåller det sig på samma sätt att det är förlegat att tänka att Jesus sa att han är vägen, sanningen och livet? Om det är förlegat, är förklaringen då att någon som kallade sig Johannes långt senare hittade på att Jesus sagt så? Man vill gärna veta.
Lite brydd hade Bengt Lidforss varit – men också rätt uppmuntrad – när han sett en religiös ledare (biskop) beskrivit situationen så, att det de troende är många och att de är "kritiskt tänkande, rationella människor med vitt skilda uppfattningar, med i grunden en religiös tro." De religiösa hör samman tydligen oavsett vitt skilda uppfattningar och håller ihop Det är nog därför alla måste hjälpas åt för att motarbeta "den religiösa beröringsskräcken"? Religiös beröringsskräck kan betyda vad orden säger. Antagligen avser Modéus II något annat, nämligen skräcken att beröra religion. Han leds till denna slutsats efter att ha presenterat 15 miljoner gudstjänstbesök och så kör han fram barn, unga och diakoni för att visa Svenska kyrkans oerhörda betydelse. Herre, du var förr ditt folk nådig! Att gudstjänststatistiken för alls inte länge sedan var 25 miljoner och att denna då låga siffra bekymrade ärkebiskop Werkström, ska vi inte låtsas om. Huvudgudstjänsten drar ihop 4 miljoner.
Modéus II har förstått av en doktorsavhandling och en licenciatuppsats att skolans religionsundervisning sker utifrån ett distanserat förhållningssätt. Det har vi andra förstått sedan länge. Jag upprepar: KU-tjejerna kom och frågade om de inte av religiösa skäl kunde begära befrielse från religionskunskapen. Detta skedde för flera decennier sedan. Modéus II har kommit fram till att "religiösa människor bör inte bemötas som ett homogent kollektiv". Men är det inte just detta som sker när de kristna ska motas in i det religiösa facket? Vore det inte bättre men mer dumdristigt att ta upp kampen mot den imbecilla sekularismen och dess än mer imbecilla följder?
Det finns skäl att ställa frågan vad Modéus II kunde ha fått ur sig så här i påskens tid om han valt att inte skriva om religion just. Om han inte velat riskera anseende (och karriär) kunde han skrivit mer fromsint, för det finns sådant en biskop kan skriva även om inte så många förstår det och än färre bryr sig om det. Gudstjänstsiffrorna Modéus II publicerade var ju snudd på vilseledande för allt var inräknat.
Nu kan man också kolla hans påskhälsning på Växjö stifts hemsida. Ni som vet att analysera, nog är detta MTD-religion så det smäller om det. Uppmärksamheten vänds från Jesus till oss. Och jag kan bara konstatera att Modéus II och jag alls inte är ett i tro. Han är nämligen religiös. Det är inte jag.
Kolla själva. Det låter fromt men lockar ingen till efterföljelse och lärjungaskap. Om ni inte tror mig så läs som motbild Bonhoeffer, som gjorde upp med denna obarmhärtiga borgerliga religion, som rätteligen ska kallas MTD.
https://www.svenskakyrkan.se/vaxjostift
Visst kan man förstå att Modéus II inte förmådde skriva eller säga det som Frimodig kyrkas bönenätverk fick be och som ter sig som en annan hållning, en påskhållning. Bara som ett exempel, Helge! Och Helge, vi har det gemensamt att vi inte är religiösa. Vi nöjer oss inte med något annat än The Real Thing.
http://www.barometern.se/debatt/fredrik-modeus-religiosa-manniskor-far-inte-avfardas-som-dumma/
Redaktören Mats Andersson i Kalmar fann det "riktigt trevligt" att i anledning av "en trevlig helg med god mat och mycket godis" publicera biskops Modéus påsktankar. "En väldigt bra och tänkvärd påskkrönika." Fast, det kan jag säga som läst den, föga sägs om verkligheten. Vi får dock en skön själs bekännelse: "Som troende kristen går jag dessa dagar in i trons centrum; Kristi död och uppståndelse." Hade docenten Bengt Lidforss i Lund läst detta, hade han frågat a) finns det andra kristna än troende och b) går inte en biskop in i trons centrum alla dagar, är det inte detta som är själva tron och dessutom biskopens välbetalda syssla? Nu är Bengt Lidforss död, så Modéus II slipper den sortens invändningar. Och förresten handlar artikeln om religion, som sagt, inte om det som hände och blev till en "trevlig helg".
Han tycks lite upphetsad, Modéus II: "Förlegade uppfattningar om Svenska kyrkans hållning till homosexualitet och kvinnor som präster lever kvar." På vilket sätt är dessa uppfattningar förlegade? Det rycker allt i Bengt Lidforss lik nu! Hur många som företräder den sortens förlegade uppfattningar finns bland pålästa präster i Växjö stift? Och borde inte Modéus II ha ett svar på hur "dessa generaliseringar om missförstånd om religion" alls kan vara möjliga? Kan det bero på att själva Frågan använts som verktyg för att komma åt somliga?
Ska jag förstöra den trevliga helgen genom att räkna upp ett antal präster som faktiskt i Svenska kyrkan hävdar vad som påstås att Svenska kyrkan inte hävdar? Hävdar och hävdar, en del smyger sig undan också. "Det finns manliga präster som inte tar mig i hand, men det fokuserar jag inte på", som kyrkoherden i Alvesta Elisabet Cárcamo Storm visste att berätta i samma nummer av Smålandskomposten. Hon är född 1 april. Say no more! Men om denna uppgift sprids i samma tidning och samma dag som Modéus II undrar, kan vi säga att svaret har uppenbarats. Folk får besked och vet därmed mer än Modéus II.
Hur många avvisar undrar Bloggardag (för att visa sin undrande natur) att det skulle vara mer förlegat att verkligen ha dessa uppfattningar än till exempel vara av uppfattningen att Gud själv kallat Modéus II att vara biskop och inte partierna? Om det nu ska jagas förlegade uppfattningar, menar jag. För på vilket sätt ingrep Gud i t ex biskopsvalet? Lade sig Gud över huvud taget i eller är den tanken, som vi säger, förlegad? Vilka förlegade uppfattningar om detta utväljande för sittande på en biskopsstol och ordningar som upprätthålls med skrudar och later finns det? Är en biskop egentligen någonting speciellt eller är det en förlegad uppfattning det också?
Bloggardag konkluderar: Så var det alltså religionen Modéus II ville slå ett slag för i den trevliga påskens tid och i stiftets högertidningar. Han börjar låta som Antje (och Antje lät i DN i något som skulle vara svar till Maria Schottenius så att någon präst trodde hon skämtade aprillo, men detta får vi återkomma till). Varför blir det så viktigt för de kristna att kämpa för religion? Hävdar inte de kristna att judendomen med alla stora löften faktiskt missade när Messias kom, fast alla tecknen fanns att se med egna ögon? Hävdar de inte också att djup ropar till djup och att religionssamtal kan föras, men när allt kommer till allt så avvisas islam som villolära? Den bekänner nämligen inte Jesus som Herren. Den bekännelsen är just den kristna trons poäng eller har varit. Kan den vara förlegad så att kristendomen numera hävdar att det är förlegat att tänka att Jesus sa, att ingen kommer till Fadern som inte tar vägen genom honom – eller är detta numera ett fromt men dock påhitt? Förhåller det sig på samma sätt att det är förlegat att tänka att Jesus sa att han är vägen, sanningen och livet? Om det är förlegat, är förklaringen då att någon som kallade sig Johannes långt senare hittade på att Jesus sagt så? Man vill gärna veta.
Lite brydd hade Bengt Lidforss varit – men också rätt uppmuntrad – när han sett en religiös ledare (biskop) beskrivit situationen så, att det de troende är många och att de är "kritiskt tänkande, rationella människor med vitt skilda uppfattningar, med i grunden en religiös tro." De religiösa hör samman tydligen oavsett vitt skilda uppfattningar och håller ihop Det är nog därför alla måste hjälpas åt för att motarbeta "den religiösa beröringsskräcken"? Religiös beröringsskräck kan betyda vad orden säger. Antagligen avser Modéus II något annat, nämligen skräcken att beröra religion. Han leds till denna slutsats efter att ha presenterat 15 miljoner gudstjänstbesök och så kör han fram barn, unga och diakoni för att visa Svenska kyrkans oerhörda betydelse. Herre, du var förr ditt folk nådig! Att gudstjänststatistiken för alls inte länge sedan var 25 miljoner och att denna då låga siffra bekymrade ärkebiskop Werkström, ska vi inte låtsas om. Huvudgudstjänsten drar ihop 4 miljoner.
Modéus II har förstått av en doktorsavhandling och en licenciatuppsats att skolans religionsundervisning sker utifrån ett distanserat förhållningssätt. Det har vi andra förstått sedan länge. Jag upprepar: KU-tjejerna kom och frågade om de inte av religiösa skäl kunde begära befrielse från religionskunskapen. Detta skedde för flera decennier sedan. Modéus II har kommit fram till att "religiösa människor bör inte bemötas som ett homogent kollektiv". Men är det inte just detta som sker när de kristna ska motas in i det religiösa facket? Vore det inte bättre men mer dumdristigt att ta upp kampen mot den imbecilla sekularismen och dess än mer imbecilla följder?
Det finns skäl att ställa frågan vad Modéus II kunde ha fått ur sig så här i påskens tid om han valt att inte skriva om religion just. Om han inte velat riskera anseende (och karriär) kunde han skrivit mer fromsint, för det finns sådant en biskop kan skriva även om inte så många förstår det och än färre bryr sig om det. Gudstjänstsiffrorna Modéus II publicerade var ju snudd på vilseledande för allt var inräknat.
Nu kan man också kolla hans påskhälsning på Växjö stifts hemsida. Ni som vet att analysera, nog är detta MTD-religion så det smäller om det. Uppmärksamheten vänds från Jesus till oss. Och jag kan bara konstatera att Modéus II och jag alls inte är ett i tro. Han är nämligen religiös. Det är inte jag.
Kolla själva. Det låter fromt men lockar ingen till efterföljelse och lärjungaskap. Om ni inte tror mig så läs som motbild Bonhoeffer, som gjorde upp med denna obarmhärtiga borgerliga religion, som rätteligen ska kallas MTD.
https://www.svenskakyrkan.se/vaxjostift
Visst kan man förstå att Modéus II inte förmådde skriva eller säga det som Frimodig kyrkas bönenätverk fick be och som ter sig som en annan hållning, en påskhållning. Bara som ett exempel, Helge! Och Helge, vi har det gemensamt att vi inte är religiösa. Vi nöjer oss inte med något annat än The Real Thing.
Med Påskens vittne vill vi gå ut i världen och förkunna din Uppståndelse, och att du är den Levande mitt ibland oss idag som kallar till tro och helgelse. Kom och möt oss med din närvaro och förvandla våra hjärtan genom ditt Ord. Tänd i oss, genom den helige Ande, trons glöd och eld.
Herre, du som alltid lever i din kyrka, led henne genom den helige Ande in i hela sanningen
Kristus är Uppstånden!
Ja, han är sannerligen Uppstånden!