Jag hade planerat för en kyrkohandboksfrågefri stilla vecka, men då och då droppade ny information in. Jag läste handlingar som hämtats upp från "slasken", arbetsanteckningar från kyrkohandboksarbetet. Då var det svårt att hålla sig i stillhet också om veckan var stilla. I slasken finns material kyrkostyrelsen aldrig fått se. Vad avtecknar sig där?
Materialet är omfattande och består av minnesanteckningar. I juni månad 2010 rapporteras om ett nytt organisationsläge. Direktor Cristina Grenholm har nu det övergripande ansvaret för kyrkohandboksarbetet och detta arbete bedrivs i en projektorganisation. Den gamla organisationen skrotas och den tidigare handläggaren drar. Det blir i stället en styrgrupp som agerar: Cristina Grenholm, ordförande, Inga-Lena Arvidsson, Anne-Louise Eriksson, Boel Hössjer Sundman och Karin Sarja, sekreterare. Nu blir det breda kommunikativa insatser. Borta tycks besök i stift och kontrakt vara liksom bollande av idéer med nya uppslag. Sommaren 2010 diskuteras tryckning av handboksförslag. Ingenting om upphovsrättsfrågor, kan man konstatera. Den så kallade referensgruppen är dock ute på besök och försäkrar att handboksarbetet inte bara bedrivs av fem damer på kansliet... I Kyrkostyrelsen förs inga djuplodande samtal/överläggningar om kyrkohandboken. Frågan har ju anförtrotts en ledningsgrupp. Det finns sådana som inte riktigt är nöjda med denna tingens ordning.
Upphovsrättsfrågan var den som förra veckan brände till. På Svenska kyrkans hemsida förklaras problemen med upphovsrättsfrågorna med hänvisning till två personer. Lite värre är nog läget, när nu Cecilia Göransson bidrar med frågor om musiken. Det kanske är musikfrågorna som är de riktigt komplicerade. Stor oreda under himmelen. Och den nya informationen om nya komplikationer kom in efter au:s sammanträde, det tror jag bör noteras. Det finns nog inte tid att hinna reda ut alla turerna och då kan beslut om distribution inte rimligen fattas. Så fort det petas i härvan tycks nya problem dyka upp. Lätt är det inte.
Familjen Göransson har rådfrågat en advokat och, håll i er, den kyrkliga rättsavdelningen har också en advokat att konsultera! "Läget är så allvarligt att advokat måste inkallas" som Blenda Jonsson i Kalmar sa när det var kyrkoherdeval. Vad som än kan sägas, det som sades till styrelsen för mer än ett år sedan om att alla frågor om upphovsrätt var utklarade var helt enkelt inte sant!
Det visar sig alltså inte heller vara riktigt rätt, som rättschefen gjorde gällande, att saken gäller ett par nattvardsböner av namngivna präster. Saken gäller också musik och från den webbaserade versionen har mycket material lyfts bort i väntan på Godot. Denna Fjärdedag påsk tycks föga klarlagt och om jag hör rätt finns det än fler frågetecken. Jag är uppriktigt bekymrad och lika uppriktigt besviken. En styrelse måste få korrekta besked och utredningsarbetet måste arbeta för att – utreda! Nu sker detta utredande brådstörtat och under stress. Hur ska styrelsen kunna veta att det beslutsunderlag den får är juridiskt invändningsfritt? Den har ju fått fel information tidigare! Och om det blir processer? Vi talar om bötesstraff eller fängelse upp till två år. Den här typen sv stöld ser alltså lagstiftaren allvarligt på.
Styrelsen ska sammanträda torsdag och fredag. Bokdistributionen är stoppad tills vidare, men ser jag rätt på hemsidan tycks planen vara att styrelsen ska fatta beslut som får igång ekipaget igen. Styrelsen kan förstås dra ner kepsen och hoppas på låga skadestånd och måttliga böter. Till Antjes tal om att "inget annat än högsta kvalitet" gäller, fogas nu rättschefens ord att det "inte får råda något tvivel kring de upphovsrättsliga frågorna i relation till kyrkohandboken". En sådan insikt borde omöjliggöra en kyrkopolitisk/maktpolitisk lösning av de rättsliga frågorna. Väljer majoriteten den vägen, vill det till att reservera sig. Annars blir man väl personligt ansvarig för ett beslut där bötesstraff eller fängelse riskeras.
Vad kan Kyrkostyrelsen göra på egen hand med en kyrkohandbok som kyrkomötet och ingen annan instans antagit när problemen radar upp sig? Kan styrelsen ta bort texter/melodier? Nej, det kan inte ses ett redigeringsarbete utan är ingripande åtgärder. Är den vettigaste lösningen någon annan än att ändra kungörelsen, dvs låta 1986 års handbok gälla fortsättningsvis, glömma det där med Pingstdagen och ta sig an frågorna på nytt? Detta beslut skulle styrelsen kunna försvara inför Kyrkomötet. Prestigeförlusten får bäras med saktmod.
Det som ställde till allt var ju anspråket att Svenska kyrkan skulle ha upphovsrätten. Om kansliet i stället sagt att "här är den nya kyrkohandboken och vill någon använda materialet går det bra, alltså det som gällt som god sed i Svenska kyrkan gäller fortfarande. Vi räknar med arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelses bidrag till gudstjänstförnyelsen också för framtiden" hade problemet inte uppstått. När "copyright" och upphovsrätt hävdades var detta minst sagt korkat. Svenska kyrkan får ägna sig åt att lösa problem den själv har skapat. Och med "den själv" avses naturligtvis kansliet i Antjeborg.
Jag studerar Facebook. Där ställs frågan om det blir någon kyrkohandbok till pingst. Det är förunderligt och märkligt hur mycket av entusiasm som gått förlorad i hela denna process och nu kulminerar i ett liturgiskt missmod. Haveri på haveri eller Haveri upphöjt till 2? Jag vet inte.
När Bloggardag tänker, och det sker på daglig basis, ter det sig det mesta vad gäller kyrkohandboken förbryllande. Går det inte att klarlägga vad som juridiskt gäller så att Kyrkostyrelsen har något att förhålla sig till? Antingen finns det en upphovsrätt (och den varar väl 70 år) eller så finns den inte. Risken är förstås att en stressad styrelsemajoritet bestämmer sig för att strunta i det juridiska.
På nätet anges den 5 april som ett datum då materialet släpps ut. Det är då kyrkostyrelsen sammanträder. Hur det blir med distributionen av böcker tycks mer oklart, men jag antar alltså att tanken är att kyrkostyrelsen ska köra på. Det tror jag är oklokt. Menar styrelsens styrande, den lilla klicken, att "störst går först" och att en rättegång mot Svenska kyrkan – med 8 miljarder kronor som resurs – ter sig otänkbar, för det är bara några få personer som står denna gigant emot? Jag säger "David och Goliath". Jag kunde också tala om den undergrävda moraliska auktoriteten, när stöldgodset ska bäras fram i högtidlig processon. Det kan finnas samvetsömma präster som i lokalförsamlingen vägrar detta och som får understöd av gudstjänstfirarna. Det liksom skiter sig. "Es scheisset sich". Och det är hoppfullt om det blir så. Givet att det juridiska inte är utklarat, solklart och invändsningsfritt. Det får inte råd något tvivel, som rättschefen sa. Inte något!
I korthet: På ett sätt är det beslut styrelsen kan fatta enkelt. Tidsschemat omprövas. 1986 års handbok får fortsatt användas medan alla frågor blir utredda/lösta. De tryckta böckerna ligger kvar på lagret och inget behöver läggas ut på webben. När problemen är lösta, släpps allt material. Det kan betyda att kyrkomötet i höst får fatta nya beslut. Kyrkohandboken kanske i så fall tas i bruk till pingst 2019. Inget annat än högsta möjliga kvalitet duger ju, har det sagts. Och därmed avsågs inte högsta möjliga kvalitet på debaclet.
Materialet är omfattande och består av minnesanteckningar. I juni månad 2010 rapporteras om ett nytt organisationsläge. Direktor Cristina Grenholm har nu det övergripande ansvaret för kyrkohandboksarbetet och detta arbete bedrivs i en projektorganisation. Den gamla organisationen skrotas och den tidigare handläggaren drar. Det blir i stället en styrgrupp som agerar: Cristina Grenholm, ordförande, Inga-Lena Arvidsson, Anne-Louise Eriksson, Boel Hössjer Sundman och Karin Sarja, sekreterare. Nu blir det breda kommunikativa insatser. Borta tycks besök i stift och kontrakt vara liksom bollande av idéer med nya uppslag. Sommaren 2010 diskuteras tryckning av handboksförslag. Ingenting om upphovsrättsfrågor, kan man konstatera. Den så kallade referensgruppen är dock ute på besök och försäkrar att handboksarbetet inte bara bedrivs av fem damer på kansliet... I Kyrkostyrelsen förs inga djuplodande samtal/överläggningar om kyrkohandboken. Frågan har ju anförtrotts en ledningsgrupp. Det finns sådana som inte riktigt är nöjda med denna tingens ordning.
Upphovsrättsfrågan var den som förra veckan brände till. På Svenska kyrkans hemsida förklaras problemen med upphovsrättsfrågorna med hänvisning till två personer. Lite värre är nog läget, när nu Cecilia Göransson bidrar med frågor om musiken. Det kanske är musikfrågorna som är de riktigt komplicerade. Stor oreda under himmelen. Och den nya informationen om nya komplikationer kom in efter au:s sammanträde, det tror jag bör noteras. Det finns nog inte tid att hinna reda ut alla turerna och då kan beslut om distribution inte rimligen fattas. Så fort det petas i härvan tycks nya problem dyka upp. Lätt är det inte.
Familjen Göransson har rådfrågat en advokat och, håll i er, den kyrkliga rättsavdelningen har också en advokat att konsultera! "Läget är så allvarligt att advokat måste inkallas" som Blenda Jonsson i Kalmar sa när det var kyrkoherdeval. Vad som än kan sägas, det som sades till styrelsen för mer än ett år sedan om att alla frågor om upphovsrätt var utklarade var helt enkelt inte sant!
Det visar sig alltså inte heller vara riktigt rätt, som rättschefen gjorde gällande, att saken gäller ett par nattvardsböner av namngivna präster. Saken gäller också musik och från den webbaserade versionen har mycket material lyfts bort i väntan på Godot. Denna Fjärdedag påsk tycks föga klarlagt och om jag hör rätt finns det än fler frågetecken. Jag är uppriktigt bekymrad och lika uppriktigt besviken. En styrelse måste få korrekta besked och utredningsarbetet måste arbeta för att – utreda! Nu sker detta utredande brådstörtat och under stress. Hur ska styrelsen kunna veta att det beslutsunderlag den får är juridiskt invändningsfritt? Den har ju fått fel information tidigare! Och om det blir processer? Vi talar om bötesstraff eller fängelse upp till två år. Den här typen sv stöld ser alltså lagstiftaren allvarligt på.
Styrelsen ska sammanträda torsdag och fredag. Bokdistributionen är stoppad tills vidare, men ser jag rätt på hemsidan tycks planen vara att styrelsen ska fatta beslut som får igång ekipaget igen. Styrelsen kan förstås dra ner kepsen och hoppas på låga skadestånd och måttliga böter. Till Antjes tal om att "inget annat än högsta kvalitet" gäller, fogas nu rättschefens ord att det "inte får råda något tvivel kring de upphovsrättsliga frågorna i relation till kyrkohandboken". En sådan insikt borde omöjliggöra en kyrkopolitisk/maktpolitisk lösning av de rättsliga frågorna. Väljer majoriteten den vägen, vill det till att reservera sig. Annars blir man väl personligt ansvarig för ett beslut där bötesstraff eller fängelse riskeras.
Vad kan Kyrkostyrelsen göra på egen hand med en kyrkohandbok som kyrkomötet och ingen annan instans antagit när problemen radar upp sig? Kan styrelsen ta bort texter/melodier? Nej, det kan inte ses ett redigeringsarbete utan är ingripande åtgärder. Är den vettigaste lösningen någon annan än att ändra kungörelsen, dvs låta 1986 års handbok gälla fortsättningsvis, glömma det där med Pingstdagen och ta sig an frågorna på nytt? Detta beslut skulle styrelsen kunna försvara inför Kyrkomötet. Prestigeförlusten får bäras med saktmod.
Det som ställde till allt var ju anspråket att Svenska kyrkan skulle ha upphovsrätten. Om kansliet i stället sagt att "här är den nya kyrkohandboken och vill någon använda materialet går det bra, alltså det som gällt som god sed i Svenska kyrkan gäller fortfarande. Vi räknar med arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelses bidrag till gudstjänstförnyelsen också för framtiden" hade problemet inte uppstått. När "copyright" och upphovsrätt hävdades var detta minst sagt korkat. Svenska kyrkan får ägna sig åt att lösa problem den själv har skapat. Och med "den själv" avses naturligtvis kansliet i Antjeborg.
Jag studerar Facebook. Där ställs frågan om det blir någon kyrkohandbok till pingst. Det är förunderligt och märkligt hur mycket av entusiasm som gått förlorad i hela denna process och nu kulminerar i ett liturgiskt missmod. Haveri på haveri eller Haveri upphöjt till 2? Jag vet inte.
När Bloggardag tänker, och det sker på daglig basis, ter det sig det mesta vad gäller kyrkohandboken förbryllande. Går det inte att klarlägga vad som juridiskt gäller så att Kyrkostyrelsen har något att förhålla sig till? Antingen finns det en upphovsrätt (och den varar väl 70 år) eller så finns den inte. Risken är förstås att en stressad styrelsemajoritet bestämmer sig för att strunta i det juridiska.
På nätet anges den 5 april som ett datum då materialet släpps ut. Det är då kyrkostyrelsen sammanträder. Hur det blir med distributionen av böcker tycks mer oklart, men jag antar alltså att tanken är att kyrkostyrelsen ska köra på. Det tror jag är oklokt. Menar styrelsens styrande, den lilla klicken, att "störst går först" och att en rättegång mot Svenska kyrkan – med 8 miljarder kronor som resurs – ter sig otänkbar, för det är bara några få personer som står denna gigant emot? Jag säger "David och Goliath". Jag kunde också tala om den undergrävda moraliska auktoriteten, när stöldgodset ska bäras fram i högtidlig processon. Det kan finnas samvetsömma präster som i lokalförsamlingen vägrar detta och som får understöd av gudstjänstfirarna. Det liksom skiter sig. "Es scheisset sich". Och det är hoppfullt om det blir så. Givet att det juridiska inte är utklarat, solklart och invändsningsfritt. Det får inte råd något tvivel, som rättschefen sa. Inte något!
I korthet: På ett sätt är det beslut styrelsen kan fatta enkelt. Tidsschemat omprövas. 1986 års handbok får fortsatt användas medan alla frågor blir utredda/lösta. De tryckta böckerna ligger kvar på lagret och inget behöver läggas ut på webben. När problemen är lösta, släpps allt material. Det kan betyda att kyrkomötet i höst får fatta nya beslut. Kyrkohandboken kanske i så fall tas i bruk till pingst 2019. Inget annat än högsta möjliga kvalitet duger ju, har det sagts. Och därmed avsågs inte högsta möjliga kvalitet på debaclet.