Torsdagens om inte första så dock tanke går till det kyrkliga bladet, som väntar i postlådan.
Intervjun med Ludvig Lindelöf i dagens Torsdagsdepression kommer inte att gå obemärkt förbi. Det beror på två ting. Illustrationen som lämnar betraktaren i osäkerhet om bilden är dokumentation eller fiktion men också sakinnehållet om gärningsläran. Ludvig Lindelöf har förstås rätt och är – noga läst och funderad över – skoningslös i sin kyrkokritik. Kyrkan vet inte längre vad synd, skuld och förlåtelse innebär. En kunskap har gått förlorad. Risken är självfallet att illustrationen förhindrar läsning och reflektion. Eftertanken behövs. Vad saken gäller handlar ju om transformationen från kyrkokristendom till MTD-religion. Och denna religion känner ingen nådig Gud och har ingen frälsare. Må vara att omvärlden förändrats men Kyrkan förändras med den – bort från sig själv. Mången kv*nn*pr*stm*st*nd*r* kommer denna torsdag att klippa ut teckningen och nåla upp den på väggen. Eller kanske inte. Men bilden undgår ingen.
Olle Carlsson får kritik av Eva Brunne. Handbokstrohet gäller och Katarinamässan är inte handbokstrogen. Det fanns föga anledning för handbokskritikerna att ge sig in i den debatten, men Eva har förstås en poäng i att den valde ledamoten av kyrkomötet Carlsson valde att inte vara med i kyrkomötet när kyrkohandboken behandlades. På något konstigt sätt kunde församling och domkapitel inte få kommunikationen att fungera. Församlingen hade en vecka på sig att tala om vilka moment i gudstjänsten som man ville ha medgivande för – men församlingen hann "helt enkelt" inte detta. Då hade väl den rimliga lösningen varit att be om ytterligare några dagar eller att helt enkelt skicka in ett papper med ett antal punkter. Hur svårt kan det vara? Mikael Mogren ville väl i försvaret av kyrkohandboken och menade att Katarinamässan kunde fortleva. Därmed lät sig Olle Carlsson luras. Han kunde ju annars fortsatt föra samtalet om kyrkohandboken, men det samtalet har han aldrig deltagit i såvitt Bloggardag kan minnas. "Vi förstår faktiskt ingenting", säger kyrkoherde Carlsson. Det är ett ord att lita till.
Förändringsarbetet orkar nog inte Bloggardag riktigt tränga in i. Avskedanden i Kungsängen-Västra Ryd verkar ha en bakgrund som vi inte riktigt får kläm på. Det kanske är så att en del personal rekryterats på det övliga sättet, från frivilligmedarbetare till anställd och så går åren, men en ny kyrkoherde drömmer om kvalificerad personal och förnyelse. En sådan omställning blir inte enkel, allra minst om de sparkade medarbetarna bor på orten och har vänner...
Då tar vi oss till Breidagård, som ska läggas ner och säljas. Redaktören Lennart Lundberg blir riktigt underhållande när han följer upp vad Ragnar Persenius säger, att gården inte ska slumpas bort. Frågan om det inte är detta som sker när stiftet gör sig av med gården landar i svaret att inte slarva bort det värde som ligger i fastigheten. Som lök på laxen kommer Ragnar på att så ska han nog inte säga. Han kopplar på ett resonemang om att inte slarva bort hur mycket pengar som helst på fastigheter. För att vara deprimerande är Torsdagsdepressionen understundom riktigt underhållande. Bloggardag skrattade redan innan kl 6 denna morgon. Tack Ragnar, av hjärtat tack.
Kyrkostatistiken blir fortsatt redovisad. År 2000 konfirmerades 43% av ungdomarna och den siffran är nu nere på 24%. Sambandet tycks för somliga klart och otvetydigt. Statskyrkosystem är garant för höga siffror. Se själva!
År 2000 döptes 73% av antal födda, 2017 var siffran 42%.
Under samma tid föll antalet vigslar från 61% till 32%.
Begravningarna från 88% till 73%.
Det gamla folkkyrkostiftet Västerås har färre konfirmander. Bloggardag noterar i förbigående.
Skulle det kunna fogas till att just detta utfall har varit en ideologiskt betingad målsättning i nationen? Och kanske också tillfogas att detta problemområde har en del högkyrkliga formulerat sig kring i decennier men då var det fel folk och alltså fel budskap. Det är kanske trots allt bättre att nu se sanningen i vitögat? Det var statskyrkosystemet som var Kristi Kyrkas trygghet. Men vad exakt i det? Politikerstyret finns ju kvar.
Böneutropen debatteras på insändarplats och frågan kanske inte är oviktig. Vad är det för budkap som ropas ut och vilket är anspråket bakom utropet och avsikten med det? Att området är muslimskt, skriver adjunkten Brith Aspelind. Är det en viss sorts blindhet som gör sig gällande här? Bloggardag har aldrig fattat att en kyrka som teoretiskt bekänner sig till dialog inte nyfiket undrat varför muslimerna vill ha böneutrop och vad de menar med detta. Är det sant att de proklamerar överhöghet över en stadsdel så borde det konstateras att det anspråket är orimligt och osant men också att någon slags integration eller assimilering medverkar ropen inte till. Om just detta inte var avsikten, så OK. Men då är detta den fråga som borde debatteras och som bär rätt långt. Bloggardag fattar föga men läser Kristen Opinion och Annika Borg. Vill någon påstå att Annika narras? Kommer #gåtillkällan att lägga saker och ting till rätta?
Erik Lysén förklarar varför innovationen Act Svenska kyrkan är bra. I två år har man arbetat med detta förslag. En klentrogen läsare undrar förstås om detta är möjligt, men otroligt är det nog inte. Nu har vi en möjlighet att stärka vårt goda arbete, skriver Lysén. Problemet är väl att detta goda arbete försvagats katastrofalt under ett antal år och att detta var förutsägbart. Lysén tackar dock de kritiska för deras engagemang. Det har han lärt sig på någon kurs, kan Bloggardag misstänka som inte riktigt uppfattar att folk på kanslier uppskattar invändningar. Jag undrar om Inge Gerremo och Sten Eriksson uppfattar erkännandet som något annat än en klapp på huvudet när deras invändningar avfärdas. För dem kommer nog svaret i bladet att verka torsdagsdepression fullt ut.'Har ni kvar tidningen från förra veckan kan ni repetera Gerremos historiett om hur det gick till med namnbytesfrågan på Sida. Hopplösa spår, skriver han om.
Nu ligger torsdagen framför oss och vi bryter med vår färska och nyförvärvade torsdagsdepression glada upp för torsdagens id, nöjda först när vi är lite missnöjda. Det är själva livshållningen.
Intervjun med Ludvig Lindelöf i dagens Torsdagsdepression kommer inte att gå obemärkt förbi. Det beror på två ting. Illustrationen som lämnar betraktaren i osäkerhet om bilden är dokumentation eller fiktion men också sakinnehållet om gärningsläran. Ludvig Lindelöf har förstås rätt och är – noga läst och funderad över – skoningslös i sin kyrkokritik. Kyrkan vet inte längre vad synd, skuld och förlåtelse innebär. En kunskap har gått förlorad. Risken är självfallet att illustrationen förhindrar läsning och reflektion. Eftertanken behövs. Vad saken gäller handlar ju om transformationen från kyrkokristendom till MTD-religion. Och denna religion känner ingen nådig Gud och har ingen frälsare. Må vara att omvärlden förändrats men Kyrkan förändras med den – bort från sig själv. Mången kv*nn*pr*stm*st*nd*r* kommer denna torsdag att klippa ut teckningen och nåla upp den på väggen. Eller kanske inte. Men bilden undgår ingen.
Olle Carlsson får kritik av Eva Brunne. Handbokstrohet gäller och Katarinamässan är inte handbokstrogen. Det fanns föga anledning för handbokskritikerna att ge sig in i den debatten, men Eva har förstås en poäng i att den valde ledamoten av kyrkomötet Carlsson valde att inte vara med i kyrkomötet när kyrkohandboken behandlades. På något konstigt sätt kunde församling och domkapitel inte få kommunikationen att fungera. Församlingen hade en vecka på sig att tala om vilka moment i gudstjänsten som man ville ha medgivande för – men församlingen hann "helt enkelt" inte detta. Då hade väl den rimliga lösningen varit att be om ytterligare några dagar eller att helt enkelt skicka in ett papper med ett antal punkter. Hur svårt kan det vara? Mikael Mogren ville väl i försvaret av kyrkohandboken och menade att Katarinamässan kunde fortleva. Därmed lät sig Olle Carlsson luras. Han kunde ju annars fortsatt föra samtalet om kyrkohandboken, men det samtalet har han aldrig deltagit i såvitt Bloggardag kan minnas. "Vi förstår faktiskt ingenting", säger kyrkoherde Carlsson. Det är ett ord att lita till.
Förändringsarbetet orkar nog inte Bloggardag riktigt tränga in i. Avskedanden i Kungsängen-Västra Ryd verkar ha en bakgrund som vi inte riktigt får kläm på. Det kanske är så att en del personal rekryterats på det övliga sättet, från frivilligmedarbetare till anställd och så går åren, men en ny kyrkoherde drömmer om kvalificerad personal och förnyelse. En sådan omställning blir inte enkel, allra minst om de sparkade medarbetarna bor på orten och har vänner...
Då tar vi oss till Breidagård, som ska läggas ner och säljas. Redaktören Lennart Lundberg blir riktigt underhållande när han följer upp vad Ragnar Persenius säger, att gården inte ska slumpas bort. Frågan om det inte är detta som sker när stiftet gör sig av med gården landar i svaret att inte slarva bort det värde som ligger i fastigheten. Som lök på laxen kommer Ragnar på att så ska han nog inte säga. Han kopplar på ett resonemang om att inte slarva bort hur mycket pengar som helst på fastigheter. För att vara deprimerande är Torsdagsdepressionen understundom riktigt underhållande. Bloggardag skrattade redan innan kl 6 denna morgon. Tack Ragnar, av hjärtat tack.
Kyrkostatistiken blir fortsatt redovisad. År 2000 konfirmerades 43% av ungdomarna och den siffran är nu nere på 24%. Sambandet tycks för somliga klart och otvetydigt. Statskyrkosystem är garant för höga siffror. Se själva!
År 2000 döptes 73% av antal födda, 2017 var siffran 42%.
Under samma tid föll antalet vigslar från 61% till 32%.
Begravningarna från 88% till 73%.
Det gamla folkkyrkostiftet Västerås har färre konfirmander. Bloggardag noterar i förbigående.
Skulle det kunna fogas till att just detta utfall har varit en ideologiskt betingad målsättning i nationen? Och kanske också tillfogas att detta problemområde har en del högkyrkliga formulerat sig kring i decennier men då var det fel folk och alltså fel budskap. Det är kanske trots allt bättre att nu se sanningen i vitögat? Det var statskyrkosystemet som var Kristi Kyrkas trygghet. Men vad exakt i det? Politikerstyret finns ju kvar.
Böneutropen debatteras på insändarplats och frågan kanske inte är oviktig. Vad är det för budkap som ropas ut och vilket är anspråket bakom utropet och avsikten med det? Att området är muslimskt, skriver adjunkten Brith Aspelind. Är det en viss sorts blindhet som gör sig gällande här? Bloggardag har aldrig fattat att en kyrka som teoretiskt bekänner sig till dialog inte nyfiket undrat varför muslimerna vill ha böneutrop och vad de menar med detta. Är det sant att de proklamerar överhöghet över en stadsdel så borde det konstateras att det anspråket är orimligt och osant men också att någon slags integration eller assimilering medverkar ropen inte till. Om just detta inte var avsikten, så OK. Men då är detta den fråga som borde debatteras och som bär rätt långt. Bloggardag fattar föga men läser Kristen Opinion och Annika Borg. Vill någon påstå att Annika narras? Kommer #gåtillkällan att lägga saker och ting till rätta?
Erik Lysén förklarar varför innovationen Act Svenska kyrkan är bra. I två år har man arbetat med detta förslag. En klentrogen läsare undrar förstås om detta är möjligt, men otroligt är det nog inte. Nu har vi en möjlighet att stärka vårt goda arbete, skriver Lysén. Problemet är väl att detta goda arbete försvagats katastrofalt under ett antal år och att detta var förutsägbart. Lysén tackar dock de kritiska för deras engagemang. Det har han lärt sig på någon kurs, kan Bloggardag misstänka som inte riktigt uppfattar att folk på kanslier uppskattar invändningar. Jag undrar om Inge Gerremo och Sten Eriksson uppfattar erkännandet som något annat än en klapp på huvudet när deras invändningar avfärdas. För dem kommer nog svaret i bladet att verka torsdagsdepression fullt ut.'Har ni kvar tidningen från förra veckan kan ni repetera Gerremos historiett om hur det gick till med namnbytesfrågan på Sida. Hopplösa spår, skriver han om.
Nu ligger torsdagen framför oss och vi bryter med vår färska och nyförvärvade torsdagsdepression glada upp för torsdagens id, nöjda först när vi är lite missnöjda. Det är själva livshållningen.