Bloggardags lilla värld är en värld med hundar, kaniner, gerbiler och dvärghamstrar. Ja, tvestjärtar också, de kommer in med morgontidningarna. En tisdag, när en tillfällighetskyrkoherde njuter sin ledighet, kan gäster dyka upp oförhappandes. Till den änden finns nu tre paket Ballerinakex i god ordning. De är utdömda som onyttiga, men likväl. Eller fanns om man ska vara exakt.
De dök alltså oväntat upp efter att, som väl är, ha ringt en stund innan. Två präster gör ihop med värden kvickt slut på ett paket Ballerinakex. De hade en fråga de ville avhandla. Är de biskopar vi får och som vigs av Antje i någon rimlig mening biskopar? Är de inte stiftschefer men inte mer än så?
Bloggardag funderade över de romerska katoliker som utan att darra på manschetten dömer ut allt andligt liv i Svenska kyrkan, men det de har att anföra kanske ska tas för vad det är. Doktor F i Oxford har sina dubier och Bloggardag kunde bara återge det resonemanget:
Givet att Kyrkan inte i strid mot Herrens vilja kan överlämna biskops- och prästämbetet till kvinnor, och så sa ju Luther och så säger påven denna sommar (två gånger upprepat som kyrkolära), har vi nog problem. Successionen går steg för steg förlorad.
Hans Stiglund var biskop i Luleå, efterträdaren är stiftschef. Samma sak i Göteborg. I Härnösand och Stockholm är saken sedan långt tidigare förlorad. Nu blir det problem också med de män som vigts av Antje. Kan de utan vidare uppfattas som biskopar i kyrklig mening och vad händer om man måste svara nej på den frågan?
Efter den gamla ordningen är Ragnar Persenius, Åke Bonnier och Martin Modéus vigda. Inga andra. Den gamla successionen går nu successivt förlorad. Den klarades med ett nödrop på 1500-talet, saken redde nog senast Lars Cavallin ut, men nu är det kört. De som inte är böjda för försiktighet skulle försiktigtvis säga, att härefter blir ingen som vigs av dessa irreguljära i egentlig mening präster. Det betyder att det de gör vid altaret inte självklart är vad de påstår det vara. Som bäst skulle detta då uppfattas vara fromt bedrägeri.
Efter år 1960 var det oftast rätt klart att det var kvinnor vid altaret och de som hölls sig till Luther och påven, båda tillsammans, kunde hålla sig ifrån om de inte uppfattade att de var autentiska präster. Det syntes liksom. Så enkelt är det inte nu, när de konsekventa funderar. Då kan en man egentligen vara en lekman trots att han klätt sig som präst. Här har ni resonemanget. Det mest bibliska som kan sägas finns hos profeten Jeremia, Jer 46:5.
Prästerna tog varsitt kex till och den ene fattade mod: -Vi har ju ändå demokratiska val och en kyrkoordning som säkerställer att allt går rätt till så den här sortens frågor är onödiga, kan man tycka.
Bloggardag kunde hålla med. Problemet med funktionell dumhet är ju att den fungerar! Och det mesta fungerar om vi inte blandar in Gud. Det är när vi gör det, som vi får problem och ska ha problem. Vi kanske fegar och undviker att ställa de grundläggande frågorna? Evangeliet som alla tryggar sig till kan ju, rent principiellt i vart fall, visa sig vara evangelium men ett falskt. Och då sitter vi i skiten, som aposteln Paulus beskriver situationen någonstans. Gal 1:6-9 till exempel.
- Tror du alltså att Anders Nygren helt enkelt gjorde en korrekt bedömning av vad som hände år 1958, Svenska kyrkan växlade in på främmande spår?
- Också om jag inte behöver ha någon mening om den saken, sa Bloggardag, bör frågan ställas. Beslut som fattas får konsekvenser, ibland långt utöver vad folk som fattade besluten fattat. Då sades att beslutet var stort och avgörande viktigt. Tänk om det verkligen nu efter 60 år visar sig att det var så?
När kamraterna dragit hämtade Bloggardag hund. På vägen passade han på att inventera fin-tonicen på Maxi i Växjö. Nå, han tänkte sig köpa aprikoskräm för det är bra att ha hemma när det blir mycket sommarvarmt. Utan särskilda förhoppningar gick han en sväng runt dryckerna och där fanns ett större urval tonic. "Hidden blessings", tänkte Bloggardag. Sedan blev det avstämning vid utpasseringen fast i mindre skala. Då kom bagerichefen, hälsade och talade vänligt med Bloggardag. Han kände att hans status därmed höjdes. Mk 12:38-39 om ni vill förstå saken bibliskt. Att avstämningen är ett förebud om den stora räkenskapsdagen, det begriper alla. Tänk om jag gjort fel fast jag vill vara en hederlig person?
De dök alltså oväntat upp efter att, som väl är, ha ringt en stund innan. Två präster gör ihop med värden kvickt slut på ett paket Ballerinakex. De hade en fråga de ville avhandla. Är de biskopar vi får och som vigs av Antje i någon rimlig mening biskopar? Är de inte stiftschefer men inte mer än så?
Bloggardag funderade över de romerska katoliker som utan att darra på manschetten dömer ut allt andligt liv i Svenska kyrkan, men det de har att anföra kanske ska tas för vad det är. Doktor F i Oxford har sina dubier och Bloggardag kunde bara återge det resonemanget:
Givet att Kyrkan inte i strid mot Herrens vilja kan överlämna biskops- och prästämbetet till kvinnor, och så sa ju Luther och så säger påven denna sommar (två gånger upprepat som kyrkolära), har vi nog problem. Successionen går steg för steg förlorad.
Hans Stiglund var biskop i Luleå, efterträdaren är stiftschef. Samma sak i Göteborg. I Härnösand och Stockholm är saken sedan långt tidigare förlorad. Nu blir det problem också med de män som vigts av Antje. Kan de utan vidare uppfattas som biskopar i kyrklig mening och vad händer om man måste svara nej på den frågan?
Efter den gamla ordningen är Ragnar Persenius, Åke Bonnier och Martin Modéus vigda. Inga andra. Den gamla successionen går nu successivt förlorad. Den klarades med ett nödrop på 1500-talet, saken redde nog senast Lars Cavallin ut, men nu är det kört. De som inte är böjda för försiktighet skulle försiktigtvis säga, att härefter blir ingen som vigs av dessa irreguljära i egentlig mening präster. Det betyder att det de gör vid altaret inte självklart är vad de påstår det vara. Som bäst skulle detta då uppfattas vara fromt bedrägeri.
Efter år 1960 var det oftast rätt klart att det var kvinnor vid altaret och de som hölls sig till Luther och påven, båda tillsammans, kunde hålla sig ifrån om de inte uppfattade att de var autentiska präster. Det syntes liksom. Så enkelt är det inte nu, när de konsekventa funderar. Då kan en man egentligen vara en lekman trots att han klätt sig som präst. Här har ni resonemanget. Det mest bibliska som kan sägas finns hos profeten Jeremia, Jer 46:5.
Prästerna tog varsitt kex till och den ene fattade mod: -Vi har ju ändå demokratiska val och en kyrkoordning som säkerställer att allt går rätt till så den här sortens frågor är onödiga, kan man tycka.
Bloggardag kunde hålla med. Problemet med funktionell dumhet är ju att den fungerar! Och det mesta fungerar om vi inte blandar in Gud. Det är när vi gör det, som vi får problem och ska ha problem. Vi kanske fegar och undviker att ställa de grundläggande frågorna? Evangeliet som alla tryggar sig till kan ju, rent principiellt i vart fall, visa sig vara evangelium men ett falskt. Och då sitter vi i skiten, som aposteln Paulus beskriver situationen någonstans. Gal 1:6-9 till exempel.
- Tror du alltså att Anders Nygren helt enkelt gjorde en korrekt bedömning av vad som hände år 1958, Svenska kyrkan växlade in på främmande spår?
- Också om jag inte behöver ha någon mening om den saken, sa Bloggardag, bör frågan ställas. Beslut som fattas får konsekvenser, ibland långt utöver vad folk som fattade besluten fattat. Då sades att beslutet var stort och avgörande viktigt. Tänk om det verkligen nu efter 60 år visar sig att det var så?
När kamraterna dragit hämtade Bloggardag hund. På vägen passade han på att inventera fin-tonicen på Maxi i Växjö. Nå, han tänkte sig köpa aprikoskräm för det är bra att ha hemma när det blir mycket sommarvarmt. Utan särskilda förhoppningar gick han en sväng runt dryckerna och där fanns ett större urval tonic. "Hidden blessings", tänkte Bloggardag. Sedan blev det avstämning vid utpasseringen fast i mindre skala. Då kom bagerichefen, hälsade och talade vänligt med Bloggardag. Han kände att hans status därmed höjdes. Mk 12:38-39 om ni vill förstå saken bibliskt. Att avstämningen är ett förebud om den stora räkenskapsdagen, det begriper alla. Tänk om jag gjort fel fast jag vill vara en hederlig person?