Vi har förstås misslyckats genom att vara artiga och belevade i den kyrkiga debatten. Vi har bemött meningsmotståndare som om de var pålästa och försökt föra samtal utifrån kunskap. Det har visat sig totalt misslyckat för meningsmotståndarna har inga argument. De har bara makten,
Ta ämbetsfrågan. Ingen på majoritetssidan har under 5 decennier i egentlig mening försökt svara på invändningar mer än biskop Martin Lindström. Han är inte bara död. Han hade bara läste Brunotte, aldrig Lieberg. Men han ville inte de radikala konsekvenserna av 1958 års reform. Han trodde att det var en ordning som rymdes inom den gamla ordningen. När det antyddes inte vara så, blev han upprörd. Han opponerade också ex auditorio när Ulla-Carin Holm i sin avhandling pekade på det svalg som var befäst mellan de två åskådningarna.
Bloggardag påstår inget annat än vad som generellt tycks gälla. Oppositionen är alltid bättre påläst och majoriteten ovillig att ifrågasätta sin egen makt och sitt eget tolkningsföreträde. Borde vi alltså lämna sakdebatten och gå på person i stället, anklaga för uppenbar okunskap och ovilja att förstå och hänga ut de imbecilla, fast de tänker sig vara intellektuella. Det betyder att ge sig på person. KG Hammar t ex. Den som läst hans brors HB Hammars bok I ärkebiskopens skugga inser vilken fara det är att betro en man från denna komplett dysfunktionella miljö ett högre ämbete. Pappa var präst, farfar var präst, brorsan är präst, systern är prästvigd – hur ska vi tänka? Men församlingspräst ville KG aldrig vara... Om en ärrad församlingspräst drabbas av ursinne när han tänker på KG och hans kyrkosplittringsideologi, som skulle drabba just församlingspräster, vad tänker ni då? Hur klokt är det förresten att ge förtroenden till ett mobbingoffer från Södra Rörum i behov av att ta revansch när hans revansch drabbar andra, sådana som inte kan försvara sig när de mobbas? KG bölev själv en ärkemobbare – är det inte det hela?
Antje är mindre svenskkyrklig än de flesta av oss och i grund och botten tydligen kalvinist. Hur gedigna svenskkyrkliga erfarenheter från basen har hon? Är det inte sant att hon ville vara på skånska landsbygden för att få bostad, lön och tillfälle att doktorera – inte för att bygga församling? Och sedan drog hon till USA för att återkomma som professor (vilket hon inte är). För vilket förändringsarbete ska hon gå till historien, för att resa mycket och lämna en herrelös byråkrati som löper amok allt medan siffrorna för det kyrkliga livet borde ses som alarmerande? Jonas Eek låter som Svenska kyrkans fria synod lät på sin tid. Uppseendeväckande. Så långt har det alltså gått.
Anders Wejryd, inte döpt i Svenska kyrkan, hör till ett sammanhang där syster och dotter liksom pappa ska vara präster. Är det fel på oss, som tycker att detta verkar sjukt eller beror detta barat på att vi är läkarbarn? Men det har höjts kritiska röster om mannen. Ni behöver inte läsa, men referenserna ska finnas. Puristerna lägger märke till att detta var några år sedan, snart en halv generation sedan...
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/1k5dqq/men-da-ljuger-pigan
https://www.expressen.se/kultur/kommentar-biskop-wejryds-vals/
https://www.journalisten.se/debatt/bjornsson-och-samuelsson-biskopens-revisionism
https://www.expressen.se/kultur/guds-rost/
Så här kan man hålla på länge och ta dem en efter en. Det gör kanske präster när de ringer varandra eller skvallrar i andra fora. Borde vi inte gå på dem framifrån och med öppet visir? Inte längre diskussion i sak, den som avvisats, utan direkta anfall på person? Hur vore det omväxlingsvis? Hur mycket tål de?
Nå, om dessa ärkebiskopar liksom om Weman gäller, att ingen tagit ett tag i teologin för att med teologiska argument förklara den teologiska innebörden i 1958 års politiska beslut om ämbetet. Fattar ni? Ingen har heller försökt röja undan biskop Nygrens distinkta analys om främmande spår, gnostkers och svärmandars. Vem gör upp med Nygren? Är problemet att vi nu har facit i hand och kan se att Nygren hade pejl på vad som hände och som styrt? Ingen Kyrka kan förändra dop, nattvard och ämbete utan att det får konsekvenser. Vi ser konsekvenserna.
Bloggardag kan redogöra för argumenten emot, de som numera är icke-argument eftersom frågan är avgjord. Så resonerar Makt. Men utmaningen är ingen annan än att de som är för nyordningen får ta debatten för att vinna den. Fattar ni utmaningen?
I vämtan på denna beredvillighet till ansvarsfull debatt kanske personer alltså ska misstänkliggöras. De har inga egentliga argument. De flyter med, de tar sig fram – och det är allt. Skulle vi på bred front ta i det personligt oförsynta och på gott manér bedriva kättarjakt i stället för att låta dem, som maktens hantlangare, jaga oss. Deras filistruösa beteende – imponerar det på någon? Och nu kunde Bloggardag till sin egen förtjusning aktualisera det gamla och användbara ordet filister och den ovanliga formen filistruös. På söndag är rubriken "Andlig klarsyn".
Ta ämbetsfrågan. Ingen på majoritetssidan har under 5 decennier i egentlig mening försökt svara på invändningar mer än biskop Martin Lindström. Han är inte bara död. Han hade bara läste Brunotte, aldrig Lieberg. Men han ville inte de radikala konsekvenserna av 1958 års reform. Han trodde att det var en ordning som rymdes inom den gamla ordningen. När det antyddes inte vara så, blev han upprörd. Han opponerade också ex auditorio när Ulla-Carin Holm i sin avhandling pekade på det svalg som var befäst mellan de två åskådningarna.
Bloggardag påstår inget annat än vad som generellt tycks gälla. Oppositionen är alltid bättre påläst och majoriteten ovillig att ifrågasätta sin egen makt och sitt eget tolkningsföreträde. Borde vi alltså lämna sakdebatten och gå på person i stället, anklaga för uppenbar okunskap och ovilja att förstå och hänga ut de imbecilla, fast de tänker sig vara intellektuella. Det betyder att ge sig på person. KG Hammar t ex. Den som läst hans brors HB Hammars bok I ärkebiskopens skugga inser vilken fara det är att betro en man från denna komplett dysfunktionella miljö ett högre ämbete. Pappa var präst, farfar var präst, brorsan är präst, systern är prästvigd – hur ska vi tänka? Men församlingspräst ville KG aldrig vara... Om en ärrad församlingspräst drabbas av ursinne när han tänker på KG och hans kyrkosplittringsideologi, som skulle drabba just församlingspräster, vad tänker ni då? Hur klokt är det förresten att ge förtroenden till ett mobbingoffer från Södra Rörum i behov av att ta revansch när hans revansch drabbar andra, sådana som inte kan försvara sig när de mobbas? KG bölev själv en ärkemobbare – är det inte det hela?
Antje är mindre svenskkyrklig än de flesta av oss och i grund och botten tydligen kalvinist. Hur gedigna svenskkyrkliga erfarenheter från basen har hon? Är det inte sant att hon ville vara på skånska landsbygden för att få bostad, lön och tillfälle att doktorera – inte för att bygga församling? Och sedan drog hon till USA för att återkomma som professor (vilket hon inte är). För vilket förändringsarbete ska hon gå till historien, för att resa mycket och lämna en herrelös byråkrati som löper amok allt medan siffrorna för det kyrkliga livet borde ses som alarmerande? Jonas Eek låter som Svenska kyrkans fria synod lät på sin tid. Uppseendeväckande. Så långt har det alltså gått.
Anders Wejryd, inte döpt i Svenska kyrkan, hör till ett sammanhang där syster och dotter liksom pappa ska vara präster. Är det fel på oss, som tycker att detta verkar sjukt eller beror detta barat på att vi är läkarbarn? Men det har höjts kritiska röster om mannen. Ni behöver inte läsa, men referenserna ska finnas. Puristerna lägger märke till att detta var några år sedan, snart en halv generation sedan...
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/1k5dqq/men-da-ljuger-pigan
https://www.expressen.se/kultur/kommentar-biskop-wejryds-vals/
https://www.journalisten.se/debatt/bjornsson-och-samuelsson-biskopens-revisionism
https://www.expressen.se/kultur/guds-rost/
Så här kan man hålla på länge och ta dem en efter en. Det gör kanske präster när de ringer varandra eller skvallrar i andra fora. Borde vi inte gå på dem framifrån och med öppet visir? Inte längre diskussion i sak, den som avvisats, utan direkta anfall på person? Hur vore det omväxlingsvis? Hur mycket tål de?
Nå, om dessa ärkebiskopar liksom om Weman gäller, att ingen tagit ett tag i teologin för att med teologiska argument förklara den teologiska innebörden i 1958 års politiska beslut om ämbetet. Fattar ni? Ingen har heller försökt röja undan biskop Nygrens distinkta analys om främmande spår, gnostkers och svärmandars. Vem gör upp med Nygren? Är problemet att vi nu har facit i hand och kan se att Nygren hade pejl på vad som hände och som styrt? Ingen Kyrka kan förändra dop, nattvard och ämbete utan att det får konsekvenser. Vi ser konsekvenserna.
Bloggardag kan redogöra för argumenten emot, de som numera är icke-argument eftersom frågan är avgjord. Så resonerar Makt. Men utmaningen är ingen annan än att de som är för nyordningen får ta debatten för att vinna den. Fattar ni utmaningen?
I vämtan på denna beredvillighet till ansvarsfull debatt kanske personer alltså ska misstänkliggöras. De har inga egentliga argument. De flyter med, de tar sig fram – och det är allt. Skulle vi på bred front ta i det personligt oförsynta och på gott manér bedriva kättarjakt i stället för att låta dem, som maktens hantlangare, jaga oss. Deras filistruösa beteende – imponerar det på någon? Och nu kunde Bloggardag till sin egen förtjusning aktualisera det gamla och användbara ordet filister och den ovanliga formen filistruös. På söndag är rubriken "Andlig klarsyn".