Bloggardag fann sig nödsakad att på ort och ställe undersöka den tyska hösten. Den fanns. Vad Bloggardag sett med egna ögon kan vara sant. Förutsatt förstås att seendet inte är ideologiskt. Kan man se ideologiskt på hösten och mena att detta är den årstid de svage kallar höst? Men då blir det väl NMR-varning för NMR väljer styrkan framför svagheten, har jag sett på ett klistermärke.. Detta är väl å andra sidan också ett ideologiskt ställningstagande?
Kyrkostyrelsen flyger i morgon i luften för att besöka, ja vad? Palestina mest kanske? Israel? Tveksamt. Annika Borg har påpekat hur lite av det judiska som Kyrkostyrelsen får se, det som hör ihop med själva vårt olivträd, det vi inympats i. Hon har beredvilligt publicerat hela besöksprogrammet.
https://kristenopinion.wordpress.com/2018/10/05/svenska-kyrkans-anti-israeliska-aktiviteter-fortsatter/
Bloggardag blir initialt mest intresserad av att få veta hur programmet sattes ihop. Kristdemokraten och den frimodige i Kyrkostyrelsen verkar inte ha fått så stor förståelse för frågorna om Israel, dess historia och utmaningarna landet står inför. High-tec nationen Israel studeras inte heller. Man hinner inte allt, men Yad-Va-Shem hade väl ändå varit av värde att få besöka? Och en lite sväng till Döda Havet och Qumran?
Vad kan nu hända? Skulle de israeliska myndigheterna kunna plocka bland deltagarna och skicka hem somliga, som det är inte är i nationens intresse att släppa in? Eller hela delegationen? Sätter man folk i vänteläge på Ben Gurion för att sedan tacka för besöket, säga "tack men nej tack"? Kan Shin Bet blunda för den tendens programmet har och tycka att det är likgiltigt om en uppenbart Israel-kritisk agenda får styra Kyrkostyrelsen och förse den med sådana perspektiv och informationer som resurs för kommande beslut i Svenska kyrkan? Effektivast är kanske att vägra några ledande aktivister inresa och så får de övriga i gruppen fatta beslut om vad som bör göras. Det kan bli en intressant onsdag.
Den frimodige och kristdemokraten har antagligen, men detta vet Bloggar inget om, lagt fram förslag som skulle balansera kunskapsinhämtandet. Vad med messianska judar och vad med den israeliska fredsrörelsen? Alltid finns det väl någon i krigskonst erfaren i just denna fredsrörelse som kan säga något av intresse. Det fanns det förr i alla fall. Och tvåstatslösningen, vad är det med den? Bosättarrörelsen sedd från Israels perspektiv kunde det ställas klargörande frågor om. Här dyker det upp tuffa grabbar från Brooklyn och gör anspråk på mark som palestinier ägt i generationer. Brooklyngrabbarna påstår att marken tillhör dem. Sedan tar de bulldozers och förstör olivlundar som vuxit i kanske hundra år. Kan man inte fråga "med vad rätt?" och få ett annat svar än det gamla svenska vid fredsförhandlingarna i Oliwa: "med vapnens rätt!"
Programmet tycks upplagt utan närmare kännedom om vad Kyrkostyrelsens ledamöter och ersättare behöver för lokal kunskap, dvs fromhetsövningar på Via Dolorosa, Gravkyrkan mm. Skulle Bloggardag lite distanserat försöka förstå utbudet av fromhetsövningar är det närmast reformert, och vad Bloggardag tycker om detta vet numera hela kristenheten.
Hur kunde det bli så här?
Svensk höst? Bloggardag köper en bok då och då. Ska den komma från USA är det tullformaliteter. PostNord levererar efter godkännande av Tullverket. Sitter det någon teologisk expert och prövar om mina bokinköp ska bli godkänt och böckerna utan problem ska kunna införas?
Deklarationsavgiften är 75:- och importmomsen 108.77. Man kan få se bild på paketet också.
Naturligtvis är informationsfriheten i fara. Och varför ska jag betala extra? Får inte Tullverket anslag av mina skattemedel redan? Antingen är Tullverket skattefinansierat eller så får det bedrivas genom uppbörd för varje försändelse. Böcker och tidningar/tidskrifter ska vara tullfria för de utgör i en demokrati viktiga byggstenar. Att sedan hanteringen fördröjs en vecka kan Bloggardag också ha synpunkter på. Just nu känns det inombords som om den svenska hösten antar östtyska kulörer. Ser Statsmakterna att det finns väldigt mycket skrivet i världen som Bloggardag alls inte behöver veta?
Symposiet i Tyskland fortsätter. Gårdagen var verkligen intressant. Bara en programpunkt fick utgå. Det bekymrade tyskarna. "Tut mir Leid", sa de. Bloggardag försökte uppmuntra dem att komma över lidandet, det som bara varar ett ögonblick medan härligheten blir så mycket större. Hoppades det lyckades. Vill ni verkligen se tyskar lida?
Kyrkostyrelsen flyger i morgon i luften för att besöka, ja vad? Palestina mest kanske? Israel? Tveksamt. Annika Borg har påpekat hur lite av det judiska som Kyrkostyrelsen får se, det som hör ihop med själva vårt olivträd, det vi inympats i. Hon har beredvilligt publicerat hela besöksprogrammet.
https://kristenopinion.wordpress.com/2018/10/05/svenska-kyrkans-anti-israeliska-aktiviteter-fortsatter/
Bloggardag blir initialt mest intresserad av att få veta hur programmet sattes ihop. Kristdemokraten och den frimodige i Kyrkostyrelsen verkar inte ha fått så stor förståelse för frågorna om Israel, dess historia och utmaningarna landet står inför. High-tec nationen Israel studeras inte heller. Man hinner inte allt, men Yad-Va-Shem hade väl ändå varit av värde att få besöka? Och en lite sväng till Döda Havet och Qumran?
Vad kan nu hända? Skulle de israeliska myndigheterna kunna plocka bland deltagarna och skicka hem somliga, som det är inte är i nationens intresse att släppa in? Eller hela delegationen? Sätter man folk i vänteläge på Ben Gurion för att sedan tacka för besöket, säga "tack men nej tack"? Kan Shin Bet blunda för den tendens programmet har och tycka att det är likgiltigt om en uppenbart Israel-kritisk agenda får styra Kyrkostyrelsen och förse den med sådana perspektiv och informationer som resurs för kommande beslut i Svenska kyrkan? Effektivast är kanske att vägra några ledande aktivister inresa och så får de övriga i gruppen fatta beslut om vad som bör göras. Det kan bli en intressant onsdag.
Den frimodige och kristdemokraten har antagligen, men detta vet Bloggar inget om, lagt fram förslag som skulle balansera kunskapsinhämtandet. Vad med messianska judar och vad med den israeliska fredsrörelsen? Alltid finns det väl någon i krigskonst erfaren i just denna fredsrörelse som kan säga något av intresse. Det fanns det förr i alla fall. Och tvåstatslösningen, vad är det med den? Bosättarrörelsen sedd från Israels perspektiv kunde det ställas klargörande frågor om. Här dyker det upp tuffa grabbar från Brooklyn och gör anspråk på mark som palestinier ägt i generationer. Brooklyngrabbarna påstår att marken tillhör dem. Sedan tar de bulldozers och förstör olivlundar som vuxit i kanske hundra år. Kan man inte fråga "med vad rätt?" och få ett annat svar än det gamla svenska vid fredsförhandlingarna i Oliwa: "med vapnens rätt!"
Programmet tycks upplagt utan närmare kännedom om vad Kyrkostyrelsens ledamöter och ersättare behöver för lokal kunskap, dvs fromhetsövningar på Via Dolorosa, Gravkyrkan mm. Skulle Bloggardag lite distanserat försöka förstå utbudet av fromhetsövningar är det närmast reformert, och vad Bloggardag tycker om detta vet numera hela kristenheten.
Hur kunde det bli så här?
Svensk höst? Bloggardag köper en bok då och då. Ska den komma från USA är det tullformaliteter. PostNord levererar efter godkännande av Tullverket. Sitter det någon teologisk expert och prövar om mina bokinköp ska bli godkänt och böckerna utan problem ska kunna införas?
Deklarationsavgiften är 75:- och importmomsen 108.77. Man kan få se bild på paketet också.
Naturligtvis är informationsfriheten i fara. Och varför ska jag betala extra? Får inte Tullverket anslag av mina skattemedel redan? Antingen är Tullverket skattefinansierat eller så får det bedrivas genom uppbörd för varje försändelse. Böcker och tidningar/tidskrifter ska vara tullfria för de utgör i en demokrati viktiga byggstenar. Att sedan hanteringen fördröjs en vecka kan Bloggardag också ha synpunkter på. Just nu känns det inombords som om den svenska hösten antar östtyska kulörer. Ser Statsmakterna att det finns väldigt mycket skrivet i världen som Bloggardag alls inte behöver veta?
Symposiet i Tyskland fortsätter. Gårdagen var verkligen intressant. Bara en programpunkt fick utgå. Det bekymrade tyskarna. "Tut mir Leid", sa de. Bloggardag försökte uppmuntra dem att komma över lidandet, det som bara varar ett ögonblick medan härligheten blir så mycket större. Hoppades det lyckades. Vill ni verkligen se tyskar lida?