I går var det konfirmandsamling i prästgården med inledande glögg, pepparkakor och pepparkaksdeg, en ansenlig bit som jag införskaffat. Det gick åt. Pepparkaksdeg är en delikatess många fnyser inför. De envisas ge Eon och Fortum och Vattenfall pengar för att få knapra när man helt enkelt kan läta den lena degen och dess arom fylla gommen. Sedan var det mackor och ljusdekorerande samt lite prat om julens händelser och gudstjänster. Eleganta var ljusen med en julbild från Petrusskåpet snyggt ditsatt och stolta kunde konfirmanderna bära hem sina ljus, tyckte jag. Snön föll inte så mycket och den snö som fallit i natt har inte hindrat Birgitta från att köra ut tidningarna. Det ska bli värre under dagen, sägs det men när de släppte vädret i svensk tv fick jag inte särskilt mycket sakinformation. Danskarna är bättre. Där var norra Öland rejält markerat. Det ska bli snökanon från notrdost i dag.
Danskarna är bättre på kristen jul också. De senaste 20 åren har skolor och dagis knutit an till kyrkor mer än tidigare. 40% av förskolorna dramatiserar julevangeliet, vilket är en fördubbling jämfört med hur det var för 20 år sedan. Många unga föräldrar vill att deras barn ska få någon hum om julens innehåll.
Här? Helle Klein noterade att rektorerna kan låta skolans elever gå på teater utan att rektorerna läst och godkänt pjäsens manus i förväg. Bra för Shakespeare att veta, förstås. Och bra att rektor inte säger: "Ni får gärna gå till teatern bara det inte spelas någon pjäs." Å andra sidan visste konfirmanderna berätta att en lärare informerat om att det var prästen som förändrat julavslutningstraditionen. Vad som är sagt, vet jag inte. Detta var vad eleverna hörde. Inte blir jag förvånad. Skolan ser till att Kyrkan - och enkannerligen kanske den lokale prästen - ska sitta med Svarte Petter i detta julspel! Blir man trött eller blir man trött?
Vad eleverna vill, har jag förstått för nu har jag upprepat fått frågan om jag kommer på skolavslutningen. Jag kanske ska klä ut mig till tomte och sitta i det kalla vapenhuset? Får jag säga "hohoho" utan att det ska ses som förkunnelse i annan form? "Blir det inga pepparkakor heller?", löd frågan. Inte om inte lärarna spritar pepparkakshjärtan med alla elevers namn på. Arbetslaget med någon förstärkning har spritsat och församlingen bjudit på hjärtat. Pepparkakshjärtat var också det en form av förkunnelse - du är någon och du är någon speciell, någon vi gillar. Någon gång kanske jag hasplat ur mig ett ord om Guds kärlek till människor i sammanhanget också.
Månne man skulle flytta till Danmark, där de vet att hylla det lilla Basusjernet och där de slet ikke behöver tro - Den danske folkekirke tror for dem. Elaka och buffliga är danskarna (och Danmark är vår arvfiende) men de är i vart fall inte skolverksneurotiska och det ser jag i dessa tider som en klar fördel.
![]()
Danskarna är bättre på kristen jul också. De senaste 20 åren har skolor och dagis knutit an till kyrkor mer än tidigare. 40% av förskolorna dramatiserar julevangeliet, vilket är en fördubbling jämfört med hur det var för 20 år sedan. Många unga föräldrar vill att deras barn ska få någon hum om julens innehåll.
Här? Helle Klein noterade att rektorerna kan låta skolans elever gå på teater utan att rektorerna läst och godkänt pjäsens manus i förväg. Bra för Shakespeare att veta, förstås. Och bra att rektor inte säger: "Ni får gärna gå till teatern bara det inte spelas någon pjäs." Å andra sidan visste konfirmanderna berätta att en lärare informerat om att det var prästen som förändrat julavslutningstraditionen. Vad som är sagt, vet jag inte. Detta var vad eleverna hörde. Inte blir jag förvånad. Skolan ser till att Kyrkan - och enkannerligen kanske den lokale prästen - ska sitta med Svarte Petter i detta julspel! Blir man trött eller blir man trött?
Vad eleverna vill, har jag förstått för nu har jag upprepat fått frågan om jag kommer på skolavslutningen. Jag kanske ska klä ut mig till tomte och sitta i det kalla vapenhuset? Får jag säga "hohoho" utan att det ska ses som förkunnelse i annan form? "Blir det inga pepparkakor heller?", löd frågan. Inte om inte lärarna spritar pepparkakshjärtan med alla elevers namn på. Arbetslaget med någon förstärkning har spritsat och församlingen bjudit på hjärtat. Pepparkakshjärtat var också det en form av förkunnelse - du är någon och du är någon speciell, någon vi gillar. Någon gång kanske jag hasplat ur mig ett ord om Guds kärlek till människor i sammanhanget också.
Månne man skulle flytta till Danmark, där de vet att hylla det lilla Basusjernet och där de slet ikke behöver tro - Den danske folkekirke tror for dem. Elaka och buffliga är danskarna (och Danmark är vår arvfiende) men de är i vart fall inte skolverksneurotiska och det ser jag i dessa tider som en klar fördel.
