Evy och Astor

I Östran i dag intervjuades Eva, S och Astor, C. Det är de ropandes röster från skogarna i och omkring Madesjö och sålunda alls inga skri från vildmarken. Deras viktigaste fråga för kyrkan i framtiden är att porten ska vara bred och tröskeln låg in till kyrkan. Ursäkta, men vilken är frågan? Handlar det om byggnadstekniska åtgärder, blir det komplicerat men nog är kyrkdörrarna breda och ingångarna handikappanpassade tillräckligt mycket (bortsett från Källa gamla kyrka som Riksantikvarieämbetet svarar för)? Nu kan meningen uppfattas metaforiskt. I överförd mening ska dörrarna vara breda och trösklarna låga - har någon pläderat för något annat? Jag fortsätter läsa Östran:

"-Vi ska se till att även ovana och sökare känner sig välkomna och vågar gå i kyrkan, säger Evy Annér." Gott folk, vi talar kyrkopolitik och kyrkopolitiker uttalar sig. Vilka "vi" ska göra något? Kyrkopolitikerna? Hur då? Är detta något annat än offentligt utförd ideologisk onani, så vill jag få besked om den saken.

Journalisten Agneta Adeen fortsätter fråga. Med stigande spänning läser jag:

"På frågan om hur man ska stoppa utträdena ur kyrkan har de dock inga svar.
- Man vinner naturligtvis inga val på att tala om att kyrkoavgiften måste höjas eller att vi är tvungna att stänga kyrkor eller försämra underhållet på våra kyrkogårdar. Sånt får man diskutera mellan valen, säger Astor Karlsson."

Så bra att det blir klart utsagt. Ni väljare - valboskapen - får rösta på slagord. De handfasta realiteterna tar vi itu med mellan valen så att ni inte fattar. Karin Perers säger på centerns hemsida att "nu ska vi förvalta det förtroende som våra väljare givit oss väl" - men vilket är det förtroendet från dem som de valda inte har förtroende att anförtro de verkliga frågorna, de som hanteras mellan valen?

Mycket är väldigt kört för Svenska kyrkan - och just detta föder fram bottenlägets optimism. Reclaim the Church! Reinvent the Church! Även om det tar tid.