3½% av alla debattartiklar i DN, SvD och Expressen under perioden 2001-2011 är skrivna av någon religiös företrädare eller organisation konstaterar Marta Axner i sin doktorsavhandling. Det betyder att 639 artiklar skrivits och detta förhållande belyser den stabila sekulariseringen. Nu har jag inte läst avhandlingen men Helena Myrstener är behjälplig på Dagens Seglora. Hon drar slutsatsen: "Massmedia missar helt enkelt de röster som kan tillföra andra perspektiv på samhällsfrågorna vilket är en förlust."
Förlust för vem? Missar? Finns det verkligen något intressant att föra fram från kristet håll på samhällsfrågor? Hur ser ett kristet avloppsrör ut - eller en kristen miljöpolitik, som visar sig vara så mycket klokare än den miljöpolitik de vanliga miljömupparna företräder? Visar sig inte förlusten då först och främst däri att svenska folket för uselt deltar i gudstjänsterna och därmed missar väsentliga predikningar, ett offentligt tal framfört på tusentals platser i detta land varje sön- och helgdag?
Nog är det uppenbart att media inte har förstånd att prioritera bevakningen av det kyrkliga. Så t ex kan jag minnas prästmöten på 1970- och 80-talen, väl bevakade av media. Det var vid ett sådant prästmöte redaktör Åke Svensson var nära att få på käften av biskop Lindegård. Detta scoop om smockan som hängde löst stoppades när domkyrkokomministern Jonas Fors fattade vad som lagades till på Smålandsposten och nödgade biskopen att sent om aftonen ta sig till redaktionen för att be om ursäkt. Så försvann den nyheten. Slåss biskoparna för lite numera? Kan man ö h t tänka sig biskop Johansson vifta med knuten näve framför ansiktet på en murvel i Växjö? Tacka för att det inte blir så mycket till artiklar heller då!
Å andra sidan: är det inte lite märkligt att en kyrka som anställt horder med kommunikatörer får mindre utrymme i media än tidigare, när vi inga kommunikatörer hade?
Nu klagas över att prästerna inte får in sina inlägg på lokaltidningarnas debattsidor. Av detta har jag ingen erfarenhet. Är det alldeles säkert debattredaktörens fel - eller finns det präster som skriver lika ointressant som de predikar? Frågan är fri, bara den är ärlig. Eller avspeglas den faktiska sekularisering som består i att heligheten flyttats från kyrka till kommers? Lever vi i just den tid Karl Marx talade om när också prästen blivit lönearbetare och förlorat varje nimbus av helighet? I så fall - varför ska just lönearbetare av detta slag tänkas ha något särskilt viktigt att säga i medierna?
Nu ska förstås alla gamla scouter träda fram till hjälp för de medier som missar så mycket. När jag väl flyttat färdigt tror jag att en bloggpost ska ägnas åt frågor som media skulle kunna ställa till ärkebiskopen, till biskopar och till kyrkoherdar. Ska jag i förstone satsa på sådana frågor som ingen biskop eller präst vill ha eller ska vi styra in på framgångsfrågorna, de som visar vilken förlust det är för samhället att inte uppmärksamma Svenska kyrkan? Skulle man då kunna tänka sig att det är bättre för Svenska kyrkan ju tystare det är?
Jag känner dock skaldens ord:
"Den som är liten och klen,
går till Frälsningsarmén
Den som är stor och stark,
går till Folkets Park
Du som vill ha styrka,
kom till vår Svenska kyrka!
Låt oss hålla fram bilden av den fina Svenska kyrkan!
Nu finns emellertid journalister som går i kyrkan på söndagen och skriver reportage och artiklar under veckorna. I vilken mening är de inte Svenska kyrkans folk i medievärlden och i vilken mening är deras journalistik inte kristen/kyrklig?
Har ni fattat att Kyrkans Tidning (vår viktigaste etc) står inför nya nedskärningar? Nya! Var det verkligen 21 anställda som sedan blev 11 och som nu blir - vad då? Det verkar som om ingenting riktigt går som det var tänkt i Svenska kyrkan - eller är det bara ett surt, bittert och förgrämt perspektiv av en som säger att det inte var bättre förr, men att det är värre nu.
Förlust för vem? Missar? Finns det verkligen något intressant att föra fram från kristet håll på samhällsfrågor? Hur ser ett kristet avloppsrör ut - eller en kristen miljöpolitik, som visar sig vara så mycket klokare än den miljöpolitik de vanliga miljömupparna företräder? Visar sig inte förlusten då först och främst däri att svenska folket för uselt deltar i gudstjänsterna och därmed missar väsentliga predikningar, ett offentligt tal framfört på tusentals platser i detta land varje sön- och helgdag?
Nog är det uppenbart att media inte har förstånd att prioritera bevakningen av det kyrkliga. Så t ex kan jag minnas prästmöten på 1970- och 80-talen, väl bevakade av media. Det var vid ett sådant prästmöte redaktör Åke Svensson var nära att få på käften av biskop Lindegård. Detta scoop om smockan som hängde löst stoppades när domkyrkokomministern Jonas Fors fattade vad som lagades till på Smålandsposten och nödgade biskopen att sent om aftonen ta sig till redaktionen för att be om ursäkt. Så försvann den nyheten. Slåss biskoparna för lite numera? Kan man ö h t tänka sig biskop Johansson vifta med knuten näve framför ansiktet på en murvel i Växjö? Tacka för att det inte blir så mycket till artiklar heller då!
Å andra sidan: är det inte lite märkligt att en kyrka som anställt horder med kommunikatörer får mindre utrymme i media än tidigare, när vi inga kommunikatörer hade?
Nu klagas över att prästerna inte får in sina inlägg på lokaltidningarnas debattsidor. Av detta har jag ingen erfarenhet. Är det alldeles säkert debattredaktörens fel - eller finns det präster som skriver lika ointressant som de predikar? Frågan är fri, bara den är ärlig. Eller avspeglas den faktiska sekularisering som består i att heligheten flyttats från kyrka till kommers? Lever vi i just den tid Karl Marx talade om när också prästen blivit lönearbetare och förlorat varje nimbus av helighet? I så fall - varför ska just lönearbetare av detta slag tänkas ha något särskilt viktigt att säga i medierna?
Nu ska förstås alla gamla scouter träda fram till hjälp för de medier som missar så mycket. När jag väl flyttat färdigt tror jag att en bloggpost ska ägnas åt frågor som media skulle kunna ställa till ärkebiskopen, till biskopar och till kyrkoherdar. Ska jag i förstone satsa på sådana frågor som ingen biskop eller präst vill ha eller ska vi styra in på framgångsfrågorna, de som visar vilken förlust det är för samhället att inte uppmärksamma Svenska kyrkan? Skulle man då kunna tänka sig att det är bättre för Svenska kyrkan ju tystare det är?
Jag känner dock skaldens ord:
"Den som är liten och klen,
går till Frälsningsarmén
Den som är stor och stark,
går till Folkets Park
Du som vill ha styrka,
kom till vår Svenska kyrka!
Låt oss hålla fram bilden av den fina Svenska kyrkan!
Nu finns emellertid journalister som går i kyrkan på söndagen och skriver reportage och artiklar under veckorna. I vilken mening är de inte Svenska kyrkans folk i medievärlden och i vilken mening är deras journalistik inte kristen/kyrklig?
Har ni fattat att Kyrkans Tidning (vår viktigaste etc) står inför nya nedskärningar? Nya! Var det verkligen 21 anställda som sedan blev 11 och som nu blir - vad då? Det verkar som om ingenting riktigt går som det var tänkt i Svenska kyrkan - eller är det bara ett surt, bittert och förgrämt perspektiv av en som säger att det inte var bättre förr, men att det är värre nu.