Det har då och då ropats efter frommare inslag på denna käcka och muntra blogg. Jag tänkte att den som vill höra mig predika, har rika tillfällen - och så var det. Men så är det alls inte. Kanske ska jag skriva några rader inför varje söndag och publicera på lördagen? Jag kan göra ett försök? Men nu är det väl inte lördag? Nej, men jag ska befinna mig å annan ort ett tag, till och med i ett annat land, till och med i två länder, för att inte säga tre om man spänner över lite fler dagar. Om jag nämner ett av länderna i ett blogginlägg blir jag antagligen anmäld till Växjö domkapitel.
I förrgår kom brevet med anklagelseakterna. Domkapitlet fattar beslut den 31 december. Jag ska ha svarat den 17 december. Jag antar att anklagelsen gäller att jag allvarligt skadat det anseende en präst bör ha. Ko 31 kap 12§, alltså. Jag återkommer.
Nu till det fromma.
Med viss entusiasm kan man flytta bandet från Domssöndagen till Första söndagen i advent. Vi börjar ett nytt kyrkoår mycket konkret. Nu blir det högtid för Folkkampanjen för Adventsljusstaken Rätta Tändande (FART). Entusiasterna kontrollerar om adventsljustaken står i rätt väderstreck (söder och norr) och rättar till om den står fel - hemma, i kyrkan, på jobbet, hos grannarna, i värsta fall genom att titta genom fönstret hos vilt främmande, ringa på och kliva in i hus och lägenheter för att rätta till. Ljusen ska - ett i taget - tändas från sönder mott norr, det mörka ska steg för steg pressas tillbaka tills hela julen med allt ljus kringstrålar oss.
Vi läser S. Paulus brev till de kristna i Rom (Rm 13:121-14) med insikten att vår räddning är närmare nu än när vi kom till tro. Världen är på väg till mötet med Kristus. Och räddningen - frälsningen - kommer närmare. Dag för dag. Kyrkoår för kyrkoår.
Perspektivet är inte bara en titt i backspegeln för att upptäcka tidpunkten för ungefär 2000 år sedan när "tiden var inne". Det behöver vi göra för att lära oss mer om Jesus och de konkreta erfarenheter vad som hände och som visade folk omkring honom vem han var. Att Jesus är Kristus framgick, som det heter i annat sammanhang, "av åtbörder och tal" - och människor kunde utifrån egna erfarenheter förstå. De som inte ville förstå hade det svårt för de tvingades konstruera. Konstruera bortförklaringar, alltså.
Nu delar vi erfarenheter och, insikter med trons folk i alla tider. På tidsaxeln är dock vi de som just nu är närmast räddningen för tillvaron är på väg till mötet med Herren Kristus, mötet när världens tid är förgången (som det så vackert heter). Och i våra egna liv är det på samma sätt - i dag är räddningen en dag närmare än vad den var i går. Tron är vänd framåt. Så rolig den allvarliga adventstiden är som ett tecken i tiden med alla ljus, stjärnor och timers till ljusstakar i fönstren. Mörkret får sig en match.
I förrgår kom brevet med anklagelseakterna. Domkapitlet fattar beslut den 31 december. Jag ska ha svarat den 17 december. Jag antar att anklagelsen gäller att jag allvarligt skadat det anseende en präst bör ha. Ko 31 kap 12§, alltså. Jag återkommer.
Nu till det fromma.
Med viss entusiasm kan man flytta bandet från Domssöndagen till Första söndagen i advent. Vi börjar ett nytt kyrkoår mycket konkret. Nu blir det högtid för Folkkampanjen för Adventsljusstaken Rätta Tändande (FART). Entusiasterna kontrollerar om adventsljustaken står i rätt väderstreck (söder och norr) och rättar till om den står fel - hemma, i kyrkan, på jobbet, hos grannarna, i värsta fall genom att titta genom fönstret hos vilt främmande, ringa på och kliva in i hus och lägenheter för att rätta till. Ljusen ska - ett i taget - tändas från sönder mott norr, det mörka ska steg för steg pressas tillbaka tills hela julen med allt ljus kringstrålar oss.
Vi läser S. Paulus brev till de kristna i Rom (Rm 13:121-14) med insikten att vår räddning är närmare nu än när vi kom till tro. Världen är på väg till mötet med Kristus. Och räddningen - frälsningen - kommer närmare. Dag för dag. Kyrkoår för kyrkoår.
Perspektivet är inte bara en titt i backspegeln för att upptäcka tidpunkten för ungefär 2000 år sedan när "tiden var inne". Det behöver vi göra för att lära oss mer om Jesus och de konkreta erfarenheter vad som hände och som visade folk omkring honom vem han var. Att Jesus är Kristus framgick, som det heter i annat sammanhang, "av åtbörder och tal" - och människor kunde utifrån egna erfarenheter förstå. De som inte ville förstå hade det svårt för de tvingades konstruera. Konstruera bortförklaringar, alltså.
Nu delar vi erfarenheter och, insikter med trons folk i alla tider. På tidsaxeln är dock vi de som just nu är närmast räddningen för tillvaron är på väg till mötet med Herren Kristus, mötet när världens tid är förgången (som det så vackert heter). Och i våra egna liv är det på samma sätt - i dag är räddningen en dag närmare än vad den var i går. Tron är vänd framåt. Så rolig den allvarliga adventstiden är som ett tecken i tiden med alla ljus, stjärnor och timers till ljusstakar i fönstren. Mörkret får sig en match.