I går kväll var jag på norra Öland för att vara med om kyrkorådssammanträde. Tobbe överraskade med att ge mig en vindflöjel. Den är unik. Finns i ett exemplar. Mitt! Och Tobbbe hade gjort den själv. När vinden driver propellern står prästen med bok i hand och välsignar. Rörligt och rörande. Tobbe kunde ju lika väl ha gjort en präst där vinden fått prästkäften att glappa - men Tobbe styrde på välsignelsen. Församlingsprästen blir rörd och glad - för precis så ska det vara. Benedictus benedicat! Och jag får en sådan gåva - ihop med en mängd andra när jag avtackades - samtidigt som jag ska svara Växjö domkapitel på två anmälningar från personer i andra stift, som syftar till att jag ska avkragas. Jag får väl lägga något av nådatiden att svara på anklagelserna mot denna kvinnofientliga blogg. Domkapitlet borde på förhand ha avskrivit - eller begärt preciseringar. Nå, jag skriver. Ni får läsa inlagan här på bloggen i sinom tid.
Om det var roligt att möta kyrkorådet efter 39 dagars frånvaro? Sanslöst roligt. Det är människor jag tycker om.
Till uppsamlingsheatet får höra två så kallat utstående frågor. Nå, den ena är rätt genomtröskad. Bengt Olof Dike skrev en kyrkomötesmotion som var lätt att förstå. Han ville granska Svenska kyrkans förhållningssätt till kommunismen. Vi som läst på och varit med visste förstås vad som i ekumeniska sammanhang sagts. Vi visste hur stabilt antibolsjevikisk Svenska kyrkan stått efter ryska revolutionen (gå till läggen!) och hade hört missionärerna berätta från Kina och Rhodesia. Ungern 1956 betydde att godispåsarna vid söndagsskolans julfest omvandlades till hjälp åt ungerska flyktingar. De kristliga ungdomarna demonstrerade vid Praginvasionen 1968. Till kristna bakom järnridån försökte kyrkliga organ ge hjälp -Till bröders hjälp var en sådan aktion i samarbete med den svenska underrättelsetjänsten! Jag antar att exemplifieringen skulle kunna fortsätta rätt länge. Men storheten "Svenska kyrkan" blir ogripbar. Vad om Svenska kyrkans ställningstaganden i frågor av politisk karaktär i ett statskyrkosystem? Ska vi läsa kyrkomötesprotokollen för att få veta vad Svenska kyrkan gjorde? Det som går att göra är något annat. Och det håller nu Växjö stift på med. Satsläran ger besked om skillnaderna i forskningsansatserna. Jag kanske fattar att Dike inte vill fatta men fattar egentligen inte varför.
Gunnar Edqvist har inte fått något svar på sin intressanta genomgång i anledning av bloggposten Herr Låtsaspresident Larsson. Problemet ser han. 1979 och 1983 års kyrkomöten är inte riktigt jämförbara med kyrkomötena efter 1983. För att få kläm på vad det betyder att vara ledamot längst tid, måste man hitta en nämnare som gör jämförelsen möjlig. Då kan man räkna antal inval - alltså mandatperioder - men det motsvarar inte riktigt begreppet "tid". Rimligare blir att räkna dagar. Jag ska alltså ha, enligt Gunnar, varit med 362 dagar. Herr Låtsaspresidenten har varit med 324 dagar. Nå! Men ska man inte räkna helår - så som man är invald i Vattholma (av alla ställen!) samfällda kyrkofullmäktige? Jo, det kan man göra - men det ger inte riktigt rättvisa åt kyrkomötena 1979 och 1982. Nu är detta historia - men en lärorik historia. Jag är den siste i kyrkomötet av nya snittet som var med på två av de kyrkomöten som kom till när ståndsriksdagen avskaffades. Så gammal är jag. Och hade jag fått önska, hade kyrkomötet kunnat räknas från 1983 och Larsson blivit ålderspresident för det är skillnad på det kyrkomöte som var och den kongress, som under namn av kyrkomöte, nu sammanträder.
Har vi ordnat uppsamlingsheatet nu?
Om det var roligt att möta kyrkorådet efter 39 dagars frånvaro? Sanslöst roligt. Det är människor jag tycker om.
Till uppsamlingsheatet får höra två så kallat utstående frågor. Nå, den ena är rätt genomtröskad. Bengt Olof Dike skrev en kyrkomötesmotion som var lätt att förstå. Han ville granska Svenska kyrkans förhållningssätt till kommunismen. Vi som läst på och varit med visste förstås vad som i ekumeniska sammanhang sagts. Vi visste hur stabilt antibolsjevikisk Svenska kyrkan stått efter ryska revolutionen (gå till läggen!) och hade hört missionärerna berätta från Kina och Rhodesia. Ungern 1956 betydde att godispåsarna vid söndagsskolans julfest omvandlades till hjälp åt ungerska flyktingar. De kristliga ungdomarna demonstrerade vid Praginvasionen 1968. Till kristna bakom järnridån försökte kyrkliga organ ge hjälp -Till bröders hjälp var en sådan aktion i samarbete med den svenska underrättelsetjänsten! Jag antar att exemplifieringen skulle kunna fortsätta rätt länge. Men storheten "Svenska kyrkan" blir ogripbar. Vad om Svenska kyrkans ställningstaganden i frågor av politisk karaktär i ett statskyrkosystem? Ska vi läsa kyrkomötesprotokollen för att få veta vad Svenska kyrkan gjorde? Det som går att göra är något annat. Och det håller nu Växjö stift på med. Satsläran ger besked om skillnaderna i forskningsansatserna. Jag kanske fattar att Dike inte vill fatta men fattar egentligen inte varför.
Gunnar Edqvist har inte fått något svar på sin intressanta genomgång i anledning av bloggposten Herr Låtsaspresident Larsson. Problemet ser han. 1979 och 1983 års kyrkomöten är inte riktigt jämförbara med kyrkomötena efter 1983. För att få kläm på vad det betyder att vara ledamot längst tid, måste man hitta en nämnare som gör jämförelsen möjlig. Då kan man räkna antal inval - alltså mandatperioder - men det motsvarar inte riktigt begreppet "tid". Rimligare blir att räkna dagar. Jag ska alltså ha, enligt Gunnar, varit med 362 dagar. Herr Låtsaspresidenten har varit med 324 dagar. Nå! Men ska man inte räkna helår - så som man är invald i Vattholma (av alla ställen!) samfällda kyrkofullmäktige? Jo, det kan man göra - men det ger inte riktigt rättvisa åt kyrkomötena 1979 och 1982. Nu är detta historia - men en lärorik historia. Jag är den siste i kyrkomötet av nya snittet som var med på två av de kyrkomöten som kom till när ståndsriksdagen avskaffades. Så gammal är jag. Och hade jag fått önska, hade kyrkomötet kunnat räknas från 1983 och Larsson blivit ålderspresident för det är skillnad på det kyrkomöte som var och den kongress, som under namn av kyrkomöte, nu sammanträder.
Har vi ordnat uppsamlingsheatet nu?