Superkyrkoherdarna består till hälften av män. Jämställt i någon mening. Samt uppgifter om lönerna. Man kan förstå att biskoparnas löner ska förhandlas på nytt. Anders Ekhem drar ihop 69 000 i månaden, Peter Lundborg 67 000, Gudrun Erlansson, Kerstin Hesslefors Persson, Thomas Wärfman 65000. De övriga framstår som klent betalda, som den som kommer sämst ut, kyrkoherden i Umeå Kenneth Nordgren med 57 000. Men fortsättning utlovas genom en granskning i Kyrkans Tidning nästa vecka om kyrkoherdarna som tjänar mer än superkyrkoherdarna. Då kommer Döderhult med och Oskarshamn men dessutom något pastorat på Österlen - för att inte tala om Östersund och andra ställen i Härnösands stift.
Det fanns en tid när vi sa att höga prästlöner och dålig kyrkogång korresponderade. Så var - är? - det i Danmark. Prästerna hade höga löner och folk gick inte i kyrkan. Jag hör till dem som menar att höga prästlöner förtar en del av budskapets trovärdighet. Särskilt som man anar att en gymnasielärare kan tjäna 27-28 000 och 5000 till om man hör till klassen "superlärare" Varför jämföra med just gymnasielärare? Därför att de har en utbildning som motsvarar superkyrkoherdarnas för på listan är endast två disputerade.
Det fanns också en tid när en komministerlön låg två hundralappar under lågstadielärarlönen. Löneökningen senaste år är betydande, rakt över. Och då kanske vi ska komma dragande med löneläget i sjukvården för att förstå.
När jag vid sällsynta tillfällen reflekterar över Svenska kyrkan som koloss på lerfötter (Dan 2:31-45), nuddar min tanke kring frågan vad som kommer att göra slut på eländet. Tanken är enkel: Hellre ett slut på eländet än ett elände utan slut. Jag har då kommit till slutsatsen att när folket ställer sig mot folkkyrkan, så faller systemet i bitar. Folkkyrkosystemet är - till skillnad från en levande, folklig Kyrka - beroende av folket och pengarna. Ställ folket mot folkkyrkan och det är kört. Hur ska detta ske? Det sker just som Kyrkans Tidning gör det. Publicera kyrkoherdelönerna! Vänta sedan på att lokalmedia tar upp saken. Då kommer undringarna - "varför ska jag betala en stor kyrkoavgift som går till att glöda kyrkoherdar?" Och de som utträtt säger samfällt: "Jag är glad att jag slipper betala till deras löner." Superkyrkoherdarna kommer inte undan - men än värre blir det nog när höga prästlöner i måttligt stora pastorat redovisas. Det kommer inte folk att gilla. Inte heller kyrkoherdekollegorna, för den delen.
Kyrkfolket är väl ändå trofast? I Gävle finns superkyrkoherde Christina Eriksson. Hon deklarerar att hon kommer att hinna predika max en gång per månad. Det är säkert sant. Så nu kan den där Pettersson från Örebro, Olaus Petri, slänga sig i väggen om han inte redan gjort det. Prästs uppdrag var, sa han, att predika, liksom smeds uppdrag är att smida. Prästen vid altare och predikstol är ett med sitt folk när det fungerar som det ska. Till prästen vid det administrativa skrivbordet har folk ingen relation och någon slags begriplig herdefunktion får en sådan präst inte. Kyrkofolket noterar att kyrkoherden sällan syns och sällan delar det troende folkets sön- och vardag. Klart att sådant får konsekvenser. Och man kan ju gå till kyrkan på söndagen utan att behöva betala till kyrkoherdens feta lön, tänker den som är normalt klok.
Men var inte ledsna. Det går så länge som det går och när det inte går alls, kanske det inte längre är min tid.
Nu väntar vi på att lokala media nästa torsdag gör de stora reportagen. Det drar mot jul och det religiösa måste uppmärksammas - och kyrkoherdelönerna i grannskapet kommer att väcka andarna. Folket mot folkkyrkan! Lokalmedia kan se fram emot ett lokalt scoop så fort Kyrkans Tidning försett dem med underlaget. Och om den lokale kyrkoherden inte finns med på topplistan, kan man ändå publicera lönen. Taxeringskalendern har alltid sitt läsvärde. Och så noterar vi hur många som utträder.
Det fanns en tid när vi sa att höga prästlöner och dålig kyrkogång korresponderade. Så var - är? - det i Danmark. Prästerna hade höga löner och folk gick inte i kyrkan. Jag hör till dem som menar att höga prästlöner förtar en del av budskapets trovärdighet. Särskilt som man anar att en gymnasielärare kan tjäna 27-28 000 och 5000 till om man hör till klassen "superlärare" Varför jämföra med just gymnasielärare? Därför att de har en utbildning som motsvarar superkyrkoherdarnas för på listan är endast två disputerade.
Det fanns också en tid när en komministerlön låg två hundralappar under lågstadielärarlönen. Löneökningen senaste år är betydande, rakt över. Och då kanske vi ska komma dragande med löneläget i sjukvården för att förstå.
När jag vid sällsynta tillfällen reflekterar över Svenska kyrkan som koloss på lerfötter (Dan 2:31-45), nuddar min tanke kring frågan vad som kommer att göra slut på eländet. Tanken är enkel: Hellre ett slut på eländet än ett elände utan slut. Jag har då kommit till slutsatsen att när folket ställer sig mot folkkyrkan, så faller systemet i bitar. Folkkyrkosystemet är - till skillnad från en levande, folklig Kyrka - beroende av folket och pengarna. Ställ folket mot folkkyrkan och det är kört. Hur ska detta ske? Det sker just som Kyrkans Tidning gör det. Publicera kyrkoherdelönerna! Vänta sedan på att lokalmedia tar upp saken. Då kommer undringarna - "varför ska jag betala en stor kyrkoavgift som går till att glöda kyrkoherdar?" Och de som utträtt säger samfällt: "Jag är glad att jag slipper betala till deras löner." Superkyrkoherdarna kommer inte undan - men än värre blir det nog när höga prästlöner i måttligt stora pastorat redovisas. Det kommer inte folk att gilla. Inte heller kyrkoherdekollegorna, för den delen.
Kyrkfolket är väl ändå trofast? I Gävle finns superkyrkoherde Christina Eriksson. Hon deklarerar att hon kommer att hinna predika max en gång per månad. Det är säkert sant. Så nu kan den där Pettersson från Örebro, Olaus Petri, slänga sig i väggen om han inte redan gjort det. Prästs uppdrag var, sa han, att predika, liksom smeds uppdrag är att smida. Prästen vid altare och predikstol är ett med sitt folk när det fungerar som det ska. Till prästen vid det administrativa skrivbordet har folk ingen relation och någon slags begriplig herdefunktion får en sådan präst inte. Kyrkofolket noterar att kyrkoherden sällan syns och sällan delar det troende folkets sön- och vardag. Klart att sådant får konsekvenser. Och man kan ju gå till kyrkan på söndagen utan att behöva betala till kyrkoherdens feta lön, tänker den som är normalt klok.
Men var inte ledsna. Det går så länge som det går och när det inte går alls, kanske det inte längre är min tid.
Nu väntar vi på att lokala media nästa torsdag gör de stora reportagen. Det drar mot jul och det religiösa måste uppmärksammas - och kyrkoherdelönerna i grannskapet kommer att väcka andarna. Folket mot folkkyrkan! Lokalmedia kan se fram emot ett lokalt scoop så fort Kyrkans Tidning försett dem med underlaget. Och om den lokale kyrkoherden inte finns med på topplistan, kan man ändå publicera lönen. Taxeringskalendern har alltid sitt läsvärde. Och så noterar vi hur många som utträder.