Aftonbladets rubrik bar syn för sägen när vi fick veta att stöveltrampet hörs tydligt på hatsajterna. Mitt eget stöveltramp efter snö och blåst hördes inte tydligt när hunden skulle ut. Jag trampade dock på. Den vita snön dolde isen. Jag slog mig inte så förskräckligt men spåren i snön förskräckte. Eller som kyrkvaktmästare Lennart sa, när jag berättade att jag kommit på fall: "Jaså, var det du." Annars är julfirandet lugnt.
När Dagens Seglora lagt av, funderar jag förstås över vad som kunnat publiceras om den modiga nättidningen arbetat. Påhaket på Aftonbladet granskning av hajtsajter är väl rätt självklart. Jag kunde dock inte se att Dagens Dispatch återfanns bland dem - är det något jag missat här? Jag skulle vilja att analyserna gick lite djupare. Det räcker inte att läsa kommentarfälten på sajter - några näthatare hade för 50 år sedan suttit på mentalsjukhus men kan nu skriva ungefär vad som helst och hur mycket som helst på kommentarfält. Det som skrivs är grova indikatorer på att något kanske är fel. Och politisk kritik mot den förda invandrings- och flyktingpolitiken behöver inte vara vardagsrasism.
Under helgen har jag läst Bibi Jonssons Bruna pennor (Carlssons 2012), som söker nazistiska motiv i svenska kvinnors litteratur. Jag har synpunkter på en del av författarens källor och noterar hennes svårigheter att veta vad som är nazism och vad som är högerextremism. I Barnbiblioteket Sagas utgivningsserie finns boken I Zigenarnas spår. Det är 30-tal - och här en bok som Svensk Läraretidnings förlag ger ut. Den påminde mig om Astrid Lindgrens bok Rasmus, Pontus och Toker från 1958, tror jag. Nog är de rasistiska schablonerna tydliga. Men påverkar de - och i så fall hur? Blir man rasist bara för att man säger "negerboll"? och är det inte rätt självklart att nazistiska motiv dyker upp i litteraturen från den tid när Tyskland var nazistiskt utan att motivet säger något om författarens politiska hemvist? Om skriften Ledaren kommer ut (en småskrift Jonsson inte behandlar), är det alls inte säkert att författaren är nazist - även om han polemiskt uppfattades så, till exempel. Tar författaren upp ett nazistiskt motiv eller en frågeställning i samtiden? Fundera kan man.
Går Svenska kyrkan fri från de stämningar som hatsajterna står för? Här hatas förstås inte flyktingar eller invandrare, tänker jag, men jag roade mig med ett tankeexperiment. Om man byter ut hatsajternas nyckelord mot begreppen "kvinnoprästmotståndare" och "homofober" - vad händer då?
I uttalande eller i annat meddelande som sprids får man inte hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Har gruppen "kvinnoprästmotståndare" och gruppen "homofober" (för övrigt beteckningar som av andra åsatts de åsyftade ...) i svenska media utsatts för missaktning?
AB:s kampanj "Granska skiten!" kunde få förödande kyrkliga konsekvenser.
Dagens Seglora kanske har ett undersökningsfält att ta sig an om redaktionen orkar efter sin långa vintervila.
När Dagens Seglora lagt av, funderar jag förstås över vad som kunnat publiceras om den modiga nättidningen arbetat. Påhaket på Aftonbladet granskning av hajtsajter är väl rätt självklart. Jag kunde dock inte se att Dagens Dispatch återfanns bland dem - är det något jag missat här? Jag skulle vilja att analyserna gick lite djupare. Det räcker inte att läsa kommentarfälten på sajter - några näthatare hade för 50 år sedan suttit på mentalsjukhus men kan nu skriva ungefär vad som helst och hur mycket som helst på kommentarfält. Det som skrivs är grova indikatorer på att något kanske är fel. Och politisk kritik mot den förda invandrings- och flyktingpolitiken behöver inte vara vardagsrasism.
Under helgen har jag läst Bibi Jonssons Bruna pennor (Carlssons 2012), som söker nazistiska motiv i svenska kvinnors litteratur. Jag har synpunkter på en del av författarens källor och noterar hennes svårigheter att veta vad som är nazism och vad som är högerextremism. I Barnbiblioteket Sagas utgivningsserie finns boken I Zigenarnas spår. Det är 30-tal - och här en bok som Svensk Läraretidnings förlag ger ut. Den påminde mig om Astrid Lindgrens bok Rasmus, Pontus och Toker från 1958, tror jag. Nog är de rasistiska schablonerna tydliga. Men påverkar de - och i så fall hur? Blir man rasist bara för att man säger "negerboll"? och är det inte rätt självklart att nazistiska motiv dyker upp i litteraturen från den tid när Tyskland var nazistiskt utan att motivet säger något om författarens politiska hemvist? Om skriften Ledaren kommer ut (en småskrift Jonsson inte behandlar), är det alls inte säkert att författaren är nazist - även om han polemiskt uppfattades så, till exempel. Tar författaren upp ett nazistiskt motiv eller en frågeställning i samtiden? Fundera kan man.
Går Svenska kyrkan fri från de stämningar som hatsajterna står för? Här hatas förstås inte flyktingar eller invandrare, tänker jag, men jag roade mig med ett tankeexperiment. Om man byter ut hatsajternas nyckelord mot begreppen "kvinnoprästmotståndare" och "homofober" - vad händer då?
I uttalande eller i annat meddelande som sprids får man inte hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Har gruppen "kvinnoprästmotståndare" och gruppen "homofober" (för övrigt beteckningar som av andra åsatts de åsyftade ...) i svenska media utsatts för missaktning?
AB:s kampanj "Granska skiten!" kunde få förödande kyrkliga konsekvenser.
Dagens Seglora kanske har ett undersökningsfält att ta sig an om redaktionen orkar efter sin långa vintervila.