Jag medger att jag är sent ute. Biskop Landahls text publicerades i Härnösand år 1882 och inte förrän i dagarna har jag läst hans Uttalanden öfver Kyrkliga Frågor till Hernösands stifts prästerskap.
Ni andra har förvisso tillgodogjort er innehållet i biskopens ord långt före mig, men jag tänkte ta med biskopen till vår tid och låta honom möta Pridefestivalen. Han hade känt igen sig - och inte. Det vill säga, han hade någonstans i sitt intellektuella liv fattat men kanske ändå inte riktigt hängt med i svängarna. Han hade inte blivit förvånad - och samtidigt blivit förvånad. Inte minst som han kanske mött den nuvarande biskopen i Härnösand och inte känt igen sig.
Jag ska inte förfasa mig över Pride Ung eller över folk som uppträder som hundar under den stundande Pridefestivalen.
Jag ska inte vara förvånad över att de under 15 inte får vara med efter kl 18 om de inte är i vuxens sällskap - men vuxen det kan vara vilken vuxen som.
Jag ska inte fundera över pedofili.´
Och jag ska alls inte fundera över alla sponsorer som stolt stöttar detta.
Men jag undrar hur biskop Landahl hanterar situationen.
Han borde fatta, förstås. Otaliga människor är sämre än deras teorier, menade biskopen, men andra är vida bättre. Så här uttalade sig biskopen fortsättningsvis:
" Men annorlunda tager sig saken ut, när man i de stora vetenskapsmännens namn upplyser de vilda massorna, att ingen Gud finnes, icke heller någon själ i egentlig mening, icke heller något samvete och således icke heller några andra pligter än dem vi godvilligt åtaga oss. Hvilket evangelium är icke detta i alla syndens nästen så väl i palatsen som i kojorna? Hvilken lösen för alla röfvareband? Denna vishetsbägarens saft är ock tömd i botten af alla dessa millioner communarder och nihilister, som runt omkring den bildade verlden stå med tändtråden i hand för att spränga det gamla samhället i luften." (aa s 5-6)
Det är nog bäst att biskop Landahl är död. Han hade sannolikt annars kreperat nu, när ett stycke svenskkyrklig verklighet hade divulgerats för hans ögon.
För det märkliga är inte vad världen ställer till med. Det förunderliga är att Svenska kyrkan vill vara en aktiv samarbetspartner i Pridesammanhangen.
Att världen har sin agenda, hade biskop Landahl begripit.
Men inte det andra.
Han såg hur det var tänkt, själva agendan. Och det är mer än vad som kan sägas om alla pratsamma i vår tid. De kan inte - för de är en del av konceptet. Det är inte biskop Landahl.
Det bibelord biskopen sände sina präster den 1 januari 1882 var detta:
"Hvad sannt är, mine bröder, hvad ärbart, hvad rätt, hvad kyskt, hvad älskeligt, hvad berömvärdt, är någon dygd och är något lof, tänken deruppå!"
Det som i vår tid divulgeras, är honom otänkbart, förmodar jag.
Hans insikt var en annan:
"Men Christendomen låter oss icke blott skåda Guds härlighets sken och hans väsens rätta beläte i sonen. Den framställer äfven människonaturen i sin ursprungliga härlighet inför Guds och inför menniskors och änglars åsyn." (aa s 12)
Biskopen hade undrat över hur den gudomliga glansen över de små barnen som upptas i den kristna kyrkans sköte och glansen över alla trogna människors gravar kunnat blir till Pridefestival.
Förklara det för biskop Landahl den som kan!
Ni andra har förvisso tillgodogjort er innehållet i biskopens ord långt före mig, men jag tänkte ta med biskopen till vår tid och låta honom möta Pridefestivalen. Han hade känt igen sig - och inte. Det vill säga, han hade någonstans i sitt intellektuella liv fattat men kanske ändå inte riktigt hängt med i svängarna. Han hade inte blivit förvånad - och samtidigt blivit förvånad. Inte minst som han kanske mött den nuvarande biskopen i Härnösand och inte känt igen sig.
Jag ska inte förfasa mig över Pride Ung eller över folk som uppträder som hundar under den stundande Pridefestivalen.
Jag ska inte vara förvånad över att de under 15 inte får vara med efter kl 18 om de inte är i vuxens sällskap - men vuxen det kan vara vilken vuxen som.
Jag ska inte fundera över pedofili.´
Och jag ska alls inte fundera över alla sponsorer som stolt stöttar detta.
Men jag undrar hur biskop Landahl hanterar situationen.
Han borde fatta, förstås. Otaliga människor är sämre än deras teorier, menade biskopen, men andra är vida bättre. Så här uttalade sig biskopen fortsättningsvis:
" Men annorlunda tager sig saken ut, när man i de stora vetenskapsmännens namn upplyser de vilda massorna, att ingen Gud finnes, icke heller någon själ i egentlig mening, icke heller något samvete och således icke heller några andra pligter än dem vi godvilligt åtaga oss. Hvilket evangelium är icke detta i alla syndens nästen så väl i palatsen som i kojorna? Hvilken lösen för alla röfvareband? Denna vishetsbägarens saft är ock tömd i botten af alla dessa millioner communarder och nihilister, som runt omkring den bildade verlden stå med tändtråden i hand för att spränga det gamla samhället i luften." (aa s 5-6)
Det är nog bäst att biskop Landahl är död. Han hade sannolikt annars kreperat nu, när ett stycke svenskkyrklig verklighet hade divulgerats för hans ögon.
För det märkliga är inte vad världen ställer till med. Det förunderliga är att Svenska kyrkan vill vara en aktiv samarbetspartner i Pridesammanhangen.
Att världen har sin agenda, hade biskop Landahl begripit.
Men inte det andra.
Han såg hur det var tänkt, själva agendan. Och det är mer än vad som kan sägas om alla pratsamma i vår tid. De kan inte - för de är en del av konceptet. Det är inte biskop Landahl.
Det bibelord biskopen sände sina präster den 1 januari 1882 var detta:
"Hvad sannt är, mine bröder, hvad ärbart, hvad rätt, hvad kyskt, hvad älskeligt, hvad berömvärdt, är någon dygd och är något lof, tänken deruppå!"
Det som i vår tid divulgeras, är honom otänkbart, förmodar jag.
Hans insikt var en annan:
"Men Christendomen låter oss icke blott skåda Guds härlighets sken och hans väsens rätta beläte i sonen. Den framställer äfven människonaturen i sin ursprungliga härlighet inför Guds och inför menniskors och änglars åsyn." (aa s 12)
Biskopen hade undrat över hur den gudomliga glansen över de små barnen som upptas i den kristna kyrkans sköte och glansen över alla trogna människors gravar kunnat blir till Pridefestival.
Förklara det för biskop Landahl den som kan!