Han sa så om Svenska kyrkan när han beskrev det självgoda. "Vi är bäst på oss själva". Ekumenik betyder att vi går före och de andra följer efter. Att samordna eller så betyder bara att det tar tid - och det är ju rätt onödigt för vi går före och befinner oss på en punkt nu, dit de andra strax kommer. Vi är nämligen inte bara bäst på oss själva. Vi vet bäst. Och eftersom vi vet bäst, är det bäst att vi får sköta ruljangsen själva.
Vän av ordning skulle kunna se ett mönster i det svenskkyrkliga beslutsfattandet. Kanske är det dock läge för en analys av de processer som styr och det handlar om emotionell intelligens. Det är med känsloargument saker styrs och avgörs, inte av logiska, dvs teologiska, överväganden och mödor. Det behövs inga böcker. Karl Marx, som vandrade mellan skrivbord och bokhylla så att besökaren kunde se en stig i korkmattan, omfattade ett annat ideal. Det är samma intellektuella ideal som Thomas ab Aquino omfattade - och Luther, Melanchton, Chemnitz och en hel del andra. De emotionella känner förstås att dessa gamla gubbar hör det förgångna till - med den positiva följden att de emotionella slipper mödan att tränga in i tankestrukturer och kunskapsstoff. "Vi känner" eller vi gör system av känslor, förnimmelser och egna föreställningar. Detta kallar vi teologi - även om det är en lära, logia, utan lära och logik.
När jag hör somliga beslutsfattare, inser jag att nu är avståndet till den gamla prästgårdsteologin stort. Nu gäller förändringen som norm och därmed den programmatiska oförmågan att känna igen hur samtiden formar ideologi. Hur var det Moltmann konstaterade utifrån erfarenheterna i Tredje riket? "Folkkyrkor kan inte så emot." Det är ett finare sätt att formulera sig än att bli explicit med satsen "skit flyter".
Jag håller på med en bok om liberal teologi, inte särskilt bra, lätt tjatig och än mer förutsägbar. Jonathan Catworthy, Liberal Faith in a Divided Church, O Books 2008. Han talar om somligas hållning som "foundationalism". Jag antar att han i princip beskriver fundamentalism med en ny term - men i sak utan någon skillnad. Fundamentalism kanske lite oprecist kommit att handla om bibelsyn och därför behövs ett annat begrepp för dem som står kvar i och för att försvara Kyrkans tradition. Ska vi kalla den sortens folk på vanlig svenska för grundenter? Det är en hållning väl värd att försvara - för det är den hållning som värnar Svenska kyrkan mot det ideologiskt styrda kyrkosystenet, ett system som i princip är ett makt- och våldssystem. Argumentering klarar detta system inte. Argumentering undviks därför att de egna argumenten står sig slätt. Återstår den makt som i vårt system kommer från en majoritetsposition. Men Catworthy gillar inte sådant. Han vill ha öppen debatt och han motsätter sig sanktioner mot dem som gör sin plikt och talar öppet.
Hur det var i går kväll på stiftsmiddagen? Det är inte min sak. Men Ram-Boo var en hit - och jag gratulerades till att boken Inget för någon kommit i sin andra upplaga. Det gladde personalen på Ram-Boo. De vet att känna igen en framgång när de möter den.
Vän av ordning skulle kunna se ett mönster i det svenskkyrkliga beslutsfattandet. Kanske är det dock läge för en analys av de processer som styr och det handlar om emotionell intelligens. Det är med känsloargument saker styrs och avgörs, inte av logiska, dvs teologiska, överväganden och mödor. Det behövs inga böcker. Karl Marx, som vandrade mellan skrivbord och bokhylla så att besökaren kunde se en stig i korkmattan, omfattade ett annat ideal. Det är samma intellektuella ideal som Thomas ab Aquino omfattade - och Luther, Melanchton, Chemnitz och en hel del andra. De emotionella känner förstås att dessa gamla gubbar hör det förgångna till - med den positiva följden att de emotionella slipper mödan att tränga in i tankestrukturer och kunskapsstoff. "Vi känner" eller vi gör system av känslor, förnimmelser och egna föreställningar. Detta kallar vi teologi - även om det är en lära, logia, utan lära och logik.
När jag hör somliga beslutsfattare, inser jag att nu är avståndet till den gamla prästgårdsteologin stort. Nu gäller förändringen som norm och därmed den programmatiska oförmågan att känna igen hur samtiden formar ideologi. Hur var det Moltmann konstaterade utifrån erfarenheterna i Tredje riket? "Folkkyrkor kan inte så emot." Det är ett finare sätt att formulera sig än att bli explicit med satsen "skit flyter".
Jag håller på med en bok om liberal teologi, inte särskilt bra, lätt tjatig och än mer förutsägbar. Jonathan Catworthy, Liberal Faith in a Divided Church, O Books 2008. Han talar om somligas hållning som "foundationalism". Jag antar att han i princip beskriver fundamentalism med en ny term - men i sak utan någon skillnad. Fundamentalism kanske lite oprecist kommit att handla om bibelsyn och därför behövs ett annat begrepp för dem som står kvar i och för att försvara Kyrkans tradition. Ska vi kalla den sortens folk på vanlig svenska för grundenter? Det är en hållning väl värd att försvara - för det är den hållning som värnar Svenska kyrkan mot det ideologiskt styrda kyrkosystenet, ett system som i princip är ett makt- och våldssystem. Argumentering klarar detta system inte. Argumentering undviks därför att de egna argumenten står sig slätt. Återstår den makt som i vårt system kommer från en majoritetsposition. Men Catworthy gillar inte sådant. Han vill ha öppen debatt och han motsätter sig sanktioner mot dem som gör sin plikt och talar öppet.
Hur det var i går kväll på stiftsmiddagen? Det är inte min sak. Men Ram-Boo var en hit - och jag gratulerades till att boken Inget för någon kommit i sin andra upplaga. Det gladde personalen på Ram-Boo. De vet att känna igen en framgång när de möter den.