Svenska kyrkan levererade 1.9 miljoner kronor till Socialdemokraterna år 2014. Det är bidrag till kyrkomötesgruppen. Alla får bidrag och socialdemokraterna mest för de är störst. Utomlands betraktas detta som ett mycket underligt system att politiska partier ställer upp i kyrkovalet och vi är några i Sverige också, som menar att det är galet. Till och med under statskyrkotiden hävdade vi detta. Men det är klart, att om ett parti under en mandatperiod skulle dra ihop 7.6 miljoner så ... Lite materialistisk historieskrivning skapar klarhet.
Nu är det socialdemokratiska intresset inte främst materiellt. Partiet, som på sin tid var statsbärande, släpper inte en ideologisk statsapparat utan använder den. Här finns en möjlighet att prägla Svenska kyrkan med sin egen tankevärld och låta Svenska kyrkan fungera som inflytelseagent. Socialdemokratiska grundvärden blir kyrkliga och de kyrkliga grundvärdena blir socialdemokratiska. Alles in Ordnung, som det heter i det land jag lämnade i går.
Alla grupper i kyrkomötet får pengar. Sverigedemokraterna drog ihop en del och la grunden till sitt politiska arbete genom att hamna i kyrkomötet. Inte inflytande men mandatstöd. Jag tröttnar inte att påminna om att det var socialdemokraterna som ville ha ett direktvalsystem, som gav SD plats. Vi varnade för detta men Torgny Larsson, S, viftade bort varningarna. Det var ett politiskt misstag som beredde SD vägen in i hela det politiska systemet. Men det började i Svenska kyrkan och tack vare S. Hade förslaget om indirekta val gått igenom, hade SD inte haft en chans att använda denna väg till framgång och ära. Då hade partiet fått förlita sig på att de andra partierna skulle göra andra felbedömningar och folk tröttna på sådana partier och deras felslut.
Vad tänktes mandatstödet vara till för? Stimulera demokratin. Somliga grupper, de små, använder pengar för fortbildning och konfererande för de valda men det anställs också folk för valarbete och trycks material. Det finns i alla grupper en spänning mellan det som går till ledamöterna, basen för inkomsterna, och det som används för gruppens vanliga arbete och valarbete. Annonser och annat kostar. S använde kyrkovalet 2013 för att pröva nya metoder att nå väljarna, sådana som kunde användas i "det riktiga" valarbetet år 2014.
Fördelen för de ledamöter av kyrkomötet som tillhör en mindre grupp är att fortbildningen kan skräddarsys och - inte minst - ge nya perspektiv och nya bekantskaper, inte minst ekumeniskt. Jag är inte alldeles oskyldig till att ha befrämjat den typen av aktiviteter. På den gamla tiden satt S och M i partiets kursgårdar i Sverige, som alltså underhölls med hjälp av de bidrag som lämnats i det kyrkliga. Medan POSK for till New York, London eller Geneve och byggde upp kontaktnäten och kunskaperna om livet i andra kyrkor. När POSK varit i New York blev jag nervös och tänkte att vi kunde få kritik, så jag frågade i kyrkomötet vad de andra gjorde för sina pengar när vi nu gjort detta. Då blev moderater och socialdemokrater hätska på sina ledningar som bara skickat ut dem till kursgårdar för att delge ledamöterna ledningarnas bedömningar. Vi fick ingen kritik. Och problemet består. Med fler än 70 ledamöter kan man inte enkelt ta sig runt till andra kyrkor. På ett sätt är det synd om de socialdemokratiska ledamöterna. De är för många och deras gruppmöten kan inte fungera som de alerta seminarier ett gruppmöte med ett dussin deltagare blir. Det betyder att i stora grupper hamnar makten hos uppseendeväckande få - med mycket pengar.
Vi som rest i det kyrlliga - Join the Church and see the World - håller oss förstås med missunnsamma kamrater, de som lever med mottot "Grisar ska inte ha roligt". Det har de lärt sig av Emils pappa i Lönneberga. Det blir lite löjligt men vi har lärt oss stå ut. Det är mötet med medkristna som bygger Kyrkan. Läs sista kapitlet i Romarbrevet och fatta hur mycket folk Paulus kände. Han hade mött dem fast han inte varit i Rom, där de nu fanns. Kyrkan är kosmopolitisk och det ska slå igenom också hos oss. Så visst kan mandatstödet göra nytta. Men går det pengar till ett politiskt parti, så är det lite uppseendeväckande. Inte minst för de medkristna vi kan besöka, de som finns i andra kyrkor och sammanhang.
Nu är det fastetid. Jag är så gammal så jag går fri från fastereglerna. Återhållsamhet kan kanske ändå motiveras. Men bloggfasta kan jag inte - för det skulle synas och när jag fastar ska det inte synas. Jag får gneta vidare, stimulerad av insikter från Berlin.
Nu är det socialdemokratiska intresset inte främst materiellt. Partiet, som på sin tid var statsbärande, släpper inte en ideologisk statsapparat utan använder den. Här finns en möjlighet att prägla Svenska kyrkan med sin egen tankevärld och låta Svenska kyrkan fungera som inflytelseagent. Socialdemokratiska grundvärden blir kyrkliga och de kyrkliga grundvärdena blir socialdemokratiska. Alles in Ordnung, som det heter i det land jag lämnade i går.
Alla grupper i kyrkomötet får pengar. Sverigedemokraterna drog ihop en del och la grunden till sitt politiska arbete genom att hamna i kyrkomötet. Inte inflytande men mandatstöd. Jag tröttnar inte att påminna om att det var socialdemokraterna som ville ha ett direktvalsystem, som gav SD plats. Vi varnade för detta men Torgny Larsson, S, viftade bort varningarna. Det var ett politiskt misstag som beredde SD vägen in i hela det politiska systemet. Men det började i Svenska kyrkan och tack vare S. Hade förslaget om indirekta val gått igenom, hade SD inte haft en chans att använda denna väg till framgång och ära. Då hade partiet fått förlita sig på att de andra partierna skulle göra andra felbedömningar och folk tröttna på sådana partier och deras felslut.
Vad tänktes mandatstödet vara till för? Stimulera demokratin. Somliga grupper, de små, använder pengar för fortbildning och konfererande för de valda men det anställs också folk för valarbete och trycks material. Det finns i alla grupper en spänning mellan det som går till ledamöterna, basen för inkomsterna, och det som används för gruppens vanliga arbete och valarbete. Annonser och annat kostar. S använde kyrkovalet 2013 för att pröva nya metoder att nå väljarna, sådana som kunde användas i "det riktiga" valarbetet år 2014.
Fördelen för de ledamöter av kyrkomötet som tillhör en mindre grupp är att fortbildningen kan skräddarsys och - inte minst - ge nya perspektiv och nya bekantskaper, inte minst ekumeniskt. Jag är inte alldeles oskyldig till att ha befrämjat den typen av aktiviteter. På den gamla tiden satt S och M i partiets kursgårdar i Sverige, som alltså underhölls med hjälp av de bidrag som lämnats i det kyrkliga. Medan POSK for till New York, London eller Geneve och byggde upp kontaktnäten och kunskaperna om livet i andra kyrkor. När POSK varit i New York blev jag nervös och tänkte att vi kunde få kritik, så jag frågade i kyrkomötet vad de andra gjorde för sina pengar när vi nu gjort detta. Då blev moderater och socialdemokrater hätska på sina ledningar som bara skickat ut dem till kursgårdar för att delge ledamöterna ledningarnas bedömningar. Vi fick ingen kritik. Och problemet består. Med fler än 70 ledamöter kan man inte enkelt ta sig runt till andra kyrkor. På ett sätt är det synd om de socialdemokratiska ledamöterna. De är för många och deras gruppmöten kan inte fungera som de alerta seminarier ett gruppmöte med ett dussin deltagare blir. Det betyder att i stora grupper hamnar makten hos uppseendeväckande få - med mycket pengar.
Vi som rest i det kyrlliga - Join the Church and see the World - håller oss förstås med missunnsamma kamrater, de som lever med mottot "Grisar ska inte ha roligt". Det har de lärt sig av Emils pappa i Lönneberga. Det blir lite löjligt men vi har lärt oss stå ut. Det är mötet med medkristna som bygger Kyrkan. Läs sista kapitlet i Romarbrevet och fatta hur mycket folk Paulus kände. Han hade mött dem fast han inte varit i Rom, där de nu fanns. Kyrkan är kosmopolitisk och det ska slå igenom också hos oss. Så visst kan mandatstödet göra nytta. Men går det pengar till ett politiskt parti, så är det lite uppseendeväckande. Inte minst för de medkristna vi kan besöka, de som finns i andra kyrkor och sammanhang.
Nu är det fastetid. Jag är så gammal så jag går fri från fastereglerna. Återhållsamhet kan kanske ändå motiveras. Men bloggfasta kan jag inte - för det skulle synas och när jag fastar ska det inte synas. Jag får gneta vidare, stimulerad av insikter från Berlin.