Vi skulle, har det föreslagits, samla oss till en offensiv. Den kan kallas lite vad som helst men i grunden är väl avsikten att den ska vara kyrklig. Det kunde genmälas att just Dag Sandahl i decennier skrivit och pläderat för en levande, folklig kyrka och gett förslag i stort och smått - men låt oss inte fastna där.
I Berlin gavs ett antal punkter till en offensiv.
Jag kan väl brodera lite på det som sas och så får vi kanske höra vad andra har att komma med.
1. Bygg församling
Församling kan vara något organisatoriskt, något sociologiskt och något teologiskt. Vi satsade på detta att en församling är en gudstjänstfirande församling och det är ett teologiskt svar i första hand men kanske också ett sociologiskt, församlingen som gemenskap.
En gudstjänstfirande församling firar gudstjänst på ett sätt som gör att den som inte kan komma en söndag, betraktar den dagen som förlorad. Förkunnelsen är av en sådan art att den tröstar, lär, förmanar och varnar - alltså är sådant som människor fattar att de behöver höra.
Till offensiven hör också ett rejält böneliv. Bön som gemensam bön opch detta inte bara en gång i veckan utan regelbundet.
Missa inte den kritiska ansatsen. Organisatoriskt ödeläggs just nu mången församling - för församlingskyrkan blir utan gudstjänst och därmed utan församling!
2. Ge plats för mångfald - i enhet
Det finns en poäng med episkopala kyrkor och den är biskoparna. De har uppgiften att skapa sammanhang, bygga broar. Det är därför biskopar ska vara av olika teologiska sort. Mångfalden mellan spiritualiteter kan vara en väldig tillgång i ett biskopskollegium och alls inte ett uttryck för splittring. Varje andlig rörelse bidrar med sitt. På samma sätt med församlingar och präster, förstås. Den enfald som nu praktiseras kyrkopolitiskt är - enfaldig!
3. Släpp kallelser fria
Det betyder att ta vara på människor, vad de är, vad de kan och vad de kan utvecklas att vara och göra. Människor ska pröva vad folk duger till - men det är att pröva Guds kallelser, inget mindre. Kyrkopolitiskt motiverad utmönstring av människor hör till det förbjudna. Här behöver en kyrklig offensiv utmana till en kyrkosystemets radikala självkritik eller - om detta inte går - till en radikal kritik av kyrkosystemet. Gud vill alltid mer - med människor, med kyrkor, med församlingar.
4. Trons radikalitet
Kyrkan är livsrörelse i en dödsmärkt tillvaro. Den radikaliteten måste komma till uttryck. Vi är kallade att vara kungar, präster och profeter. Kungen med uppgift att ordna förhållandena i världen till det bästa, prästen i de troendes allmänna prästadöme att bära världen till Gud i bön och profeten den som kan skilja mellan ont och gott, skilja lögn från sanning.
Till den kyrkliga offensiven hör att utmana människor till den radikala efterföljelsens liv. Det är ett liv i tjänst, diakonia. Till autentisk diakoni hör att skilja mellan uppgifterna. Somligt är ett samhälleligt ansvar. Allt är inte kyrkligt.
5. Trons konsekvens
Tron får radikala konsekvenser genom ett liv som prioriteras och orienteras annorlunda. Det finns sådant som folk gör, som en kristen inte gör. Men den kristna livsstilen föds ur mötet med evangeliet och blir konsekvens av det hörda och inte en uppsättning moraliska regler, frikopplade från Kyrkans liv. En kyrklig offensiv måste i samtidens samhälleliga mening nog uppfattas som omoralisk, avvikande från normen för anständighet.
Till trons konsekvens hör också att de kristna medvetet blir läsare. De läser och lyssnar därför att tron vill förstå. Teologi är en högt skattad syssla i ett offensivt kyrkoliv och alls inte en syssla för specialister utan för trons folk rakt över. Att vara kristen är att vara teologie studerande.
Läsarna blir martyrer, vittnen om det de fått höra, se och lära sig. Martyren kan ha en rätt harmlös uppgift, att berätta om Jesus. Det kan visa sig bli en livsfarlig syssla.
6. Apostolicitet
Kyrkan är apostolisk, dvs utsänd. Det finns därför ingen apostolisk kyrka som inte har en fungerande mission. Finns inte en verksam mission, visar det sig att Kyrkan inte är apostolisk. Till den kyrkliga missionen måste höra ett arbete för att missionera i Sverige. Det kräver nya tankemönster, för folkkyrkor brukar vara dåliga på att missionera i sina egna länder. En offensiv måste betyda att försöka förstå varför det blir på det viset och hur en sådan anomali som en"döpt hedning"över huvud taget kan uppstå. Vad är det för fel på en kyrka då?
7. Jesusglädje
Evangeliet är ett glatt budskap för det handlar om Jesus. Det är ett evigt evangelium och därför alltid dagsaktuellt (Uppb 14:6) Till den kyrkliga offensiven hör den glädje över Jesus som också är en glädje över evangeliet och en tilltro till det evangelister och apostlar har att berätta. Till den offensiva Jesusglädjen hör därför bibelglädje.
Skulle inte Jesusglädjen rätteligen kommit först i uppräkningen? Jo, men det är den allt handlar om. Först som sist.
När Svenska kyrkan börjar satsa offensivt på sju områden följer fler.
Det tänker jag just nu inte utlägga.
Så vad säger ni nu om den offensiv vi skulle samla oss till?
I Berlin gavs ett antal punkter till en offensiv.
Jag kan väl brodera lite på det som sas och så får vi kanske höra vad andra har att komma med.
1. Bygg församling
Församling kan vara något organisatoriskt, något sociologiskt och något teologiskt. Vi satsade på detta att en församling är en gudstjänstfirande församling och det är ett teologiskt svar i första hand men kanske också ett sociologiskt, församlingen som gemenskap.
En gudstjänstfirande församling firar gudstjänst på ett sätt som gör att den som inte kan komma en söndag, betraktar den dagen som förlorad. Förkunnelsen är av en sådan art att den tröstar, lär, förmanar och varnar - alltså är sådant som människor fattar att de behöver höra.
Till offensiven hör också ett rejält böneliv. Bön som gemensam bön opch detta inte bara en gång i veckan utan regelbundet.
Missa inte den kritiska ansatsen. Organisatoriskt ödeläggs just nu mången församling - för församlingskyrkan blir utan gudstjänst och därmed utan församling!
2. Ge plats för mångfald - i enhet
Det finns en poäng med episkopala kyrkor och den är biskoparna. De har uppgiften att skapa sammanhang, bygga broar. Det är därför biskopar ska vara av olika teologiska sort. Mångfalden mellan spiritualiteter kan vara en väldig tillgång i ett biskopskollegium och alls inte ett uttryck för splittring. Varje andlig rörelse bidrar med sitt. På samma sätt med församlingar och präster, förstås. Den enfald som nu praktiseras kyrkopolitiskt är - enfaldig!
3. Släpp kallelser fria
Det betyder att ta vara på människor, vad de är, vad de kan och vad de kan utvecklas att vara och göra. Människor ska pröva vad folk duger till - men det är att pröva Guds kallelser, inget mindre. Kyrkopolitiskt motiverad utmönstring av människor hör till det förbjudna. Här behöver en kyrklig offensiv utmana till en kyrkosystemets radikala självkritik eller - om detta inte går - till en radikal kritik av kyrkosystemet. Gud vill alltid mer - med människor, med kyrkor, med församlingar.
4. Trons radikalitet
Kyrkan är livsrörelse i en dödsmärkt tillvaro. Den radikaliteten måste komma till uttryck. Vi är kallade att vara kungar, präster och profeter. Kungen med uppgift att ordna förhållandena i världen till det bästa, prästen i de troendes allmänna prästadöme att bära världen till Gud i bön och profeten den som kan skilja mellan ont och gott, skilja lögn från sanning.
Till den kyrkliga offensiven hör att utmana människor till den radikala efterföljelsens liv. Det är ett liv i tjänst, diakonia. Till autentisk diakoni hör att skilja mellan uppgifterna. Somligt är ett samhälleligt ansvar. Allt är inte kyrkligt.
5. Trons konsekvens
Tron får radikala konsekvenser genom ett liv som prioriteras och orienteras annorlunda. Det finns sådant som folk gör, som en kristen inte gör. Men den kristna livsstilen föds ur mötet med evangeliet och blir konsekvens av det hörda och inte en uppsättning moraliska regler, frikopplade från Kyrkans liv. En kyrklig offensiv måste i samtidens samhälleliga mening nog uppfattas som omoralisk, avvikande från normen för anständighet.
Till trons konsekvens hör också att de kristna medvetet blir läsare. De läser och lyssnar därför att tron vill förstå. Teologi är en högt skattad syssla i ett offensivt kyrkoliv och alls inte en syssla för specialister utan för trons folk rakt över. Att vara kristen är att vara teologie studerande.
Läsarna blir martyrer, vittnen om det de fått höra, se och lära sig. Martyren kan ha en rätt harmlös uppgift, att berätta om Jesus. Det kan visa sig bli en livsfarlig syssla.
6. Apostolicitet
Kyrkan är apostolisk, dvs utsänd. Det finns därför ingen apostolisk kyrka som inte har en fungerande mission. Finns inte en verksam mission, visar det sig att Kyrkan inte är apostolisk. Till den kyrkliga missionen måste höra ett arbete för att missionera i Sverige. Det kräver nya tankemönster, för folkkyrkor brukar vara dåliga på att missionera i sina egna länder. En offensiv måste betyda att försöka förstå varför det blir på det viset och hur en sådan anomali som en"döpt hedning"över huvud taget kan uppstå. Vad är det för fel på en kyrka då?
7. Jesusglädje
Evangeliet är ett glatt budskap för det handlar om Jesus. Det är ett evigt evangelium och därför alltid dagsaktuellt (Uppb 14:6) Till den kyrkliga offensiven hör den glädje över Jesus som också är en glädje över evangeliet och en tilltro till det evangelister och apostlar har att berätta. Till den offensiva Jesusglädjen hör därför bibelglädje.
Skulle inte Jesusglädjen rätteligen kommit först i uppräkningen? Jo, men det är den allt handlar om. Först som sist.
När Svenska kyrkan börjar satsa offensivt på sju områden följer fler.
Det tänker jag just nu inte utlägga.
Så vad säger ni nu om den offensiv vi skulle samla oss till?