Låt oss hålla påsk!

Fram emot eftermiddagen kommer jag att vara lite mör. Påsknatt med fantastiska konfirmander som ministranter, de kan läsa det liturgiska skeendet, vet var de ska stå och frattar vad de ska göra. Vi drack GT-dricka (som i detta fall betyder Godtemplardricka) och det fanns alternativ. Godis som Patrik på Snäckan skänkt. 8 kilo skulle räcka länge, sas det. Nåja. En mamma sa - på mammors vis - till sina telningar: "Nu räcker det!" men då kunde jag sannfärdigt svara: "Det har du inte en aning om." Sedan tog vi fram lite plastmuggar så att barnen kunde härbärgera godiset.

Påskens ljus som vi sjunger om och så solen som lyser in i kyrkorummet, körsången och i predikan kom Thomas av Aquino, Albertus Magnus och Herbert Tingsten in. Vem hade kunnat tänka det på förhand? Tingsten? Han var så åskrädd att han kastade sig ner under trägårdsbordet om han hörde åskan och grät. Hade Gerd och Herbert gäster på middag, kunde Herbert komma att tänka på döden och ylande brista i gråt. Fascinerande - och rätt tacksamt att man slapp vara med - för Herbert hade ju rätt och fel. Döden är en fiende och den kan man fundera över under ylande gråt - men gråten kan stillas och tystna för döden är en besegrad fiende. Hade Tingsten kommit på hur problemet är löst, hade han kunnat leva ett liv med mindre ångest. Långfredag, påsknatt och påsknatt visar sig för den som ser alternativen vara kraftfulla händelser.

I natt var jag som tidigare och välsignade folket på Kalk i Löttorp. Lite gripande att bland allt annat som händer på det påskyra Öland så proklamerades i annonsen också "syndernas förlåtelse". Färre på Kalk än förra året - men det styrs förstås av vädret. Snöfall hade aviserats, men norra Öland är solrikt också nu. Snön var några flingor i fredags, ingenting mera.

Ni hörde väl nyheten, förrestren? Kristus är uppstånden!