Dr F manade mig att försvara svensk socialdemokrati. "Det är inte bara socialdemokraterna", sa han. Det är sant. Fler politiska partier vill behålla Svenska kyrkan under samhällelig kontroll. Det ligger i de politiska partiernas natur att tänka så.
En sak var de nya relationerna kyrka- stat.
Numera minns ingen (och inom en kvart efter blogginlägget kom en av gästerna på Varbergs Stadshotell för att pepåka, som min moster skulle sagt, att "ingen"är fel, de insiktsfulla minns! Det är svårare att blogga på hotell för andra hotellgäster kan komma och knacka på dörren för att kommentera) . Nå ingen men med bestämda reservationer minns att efter grundlagsändringen vilade denna relation på övergångsbestämmelser. Det egentliga skiljandet handlade om kyrka och kommun - och då är det 1860-tal oh länge sedan. Det fortsatte med det för Svenska kyrkan effektiva skiljandet mellan Svenska kykan ch skolan, som det svenska prästerskapet kämpat för att etablera. "Vad gjorde Svenska kyrkans präster när frikyrkligheten kom? De lärde svenska folket att läsa." Sista steget i skiljandet kyrka-skola togs på 1960-talet. Det är långa böljegångar i processen - men den genomförs. Det är "de små stegens tyranni" vi talar om. I denna morgonstund och i Varberg vågar jag inte ens fästa å dator vilket år folkbokföringen togs bort från Svenska kyrkan. Det var detta de s k folkkyrkovännerna slogs för. Folkbokföringen var under årtionden ett kyrkligt (!) intresse och argumentet att bevara statskyrkosystemet. Ensidigt ändrades systemet. De lokala kyrkliga arkiven fördes till landsarkiven. Så kan det gå.
Steg för steg och samtidigt egentligen skärpt läge när Svenska kyrkan fortsatt är under samhällelig kontroll. Det är så det går till när de politiska partierna ser till att ha kontrollen över Svenska kyrkan. Den processen ska än en gång befästas när det blir kyrkoval 2017. Då kommer Sverigedemokraterna att ta plats i Kyrkostyrelsen, såvitt jag kan bedöma. Och valet blir upptakt till det politiska valet 2018. Intresset kommer att gälla partiernas frågor, inte Svenska kyrkans. Det är just detta som "samhällelig kontroll" betyder. Kyrkans egna frågor kan inte diskuteras av väljarna. Djupare förståelse ersätts av ytligare slagord. "Alla människors lika värde" kommer att utgöra sammanfattningen av vad evangelium betyder och politiker kommer att avslöja att de inte har en susning om vad firman egentligen tilklvekar när de ska tala om det kyrkliga.
Det är, som jag påpekat, inte så konstigt om politikern C i vart fall under 50 år inte ägnat söndagsförmiddagen åt gudstjänst utan haft viktigare ting i skogen för sig. Detta förhållande hindrar dock inte politikern från att ha bestämda synpunkter på Svenska kyrkan lära och liv samt förstånd att dra upp gränserna som i mer än 50 år under söndagsförmiddagar varit just i högmässan. Detta, som på sitt sätt inte är så konstigt, är just det som är - konstigt. Han ställer upp i kyrkovalet och kompletterar så sina kommunalpolitiska uppdrag... När det kommer politiker från andra sammanhang än själva Kyrkans liv handlar det om att den samhälleliga kontrollen ska upprätthållas.
Återstår alltså att upprepa kravet på libertas ecclesiae? Ja, Kyrkans frihet är grundkravet. Men förutsättningen är ett kyrkligt självmedvetande, dvs ett gudstjänstfirande folk som förmår hävda sin identitet. Det är när det gudstjänstfirande folket saknar självkänsla, jag kommer inte på ett bättre ord just nu, som andra kan ta över och utöva den samhälleliga kontrollen. Borde det inte bli lite svettigt de kommande månaderna när de samhälleliga kontrollerna ställer sig upp och talar stort om Svenska kyrkan för att hamna i en beslutsposition? Jo, och det är då vi ska ställa den existentiella frågan - var har du under årens befunnit dig söndag förmiddag och var befinner du dig nu när Kyrkans klockor kallar? Det är detta som är den existentiella frågan.
I Varberg återstår överläggningar men dessförinnan frukost.
En sak var de nya relationerna kyrka- stat.
Numera minns ingen (och inom en kvart efter blogginlägget kom en av gästerna på Varbergs Stadshotell för att pepåka, som min moster skulle sagt, att "ingen"är fel, de insiktsfulla minns! Det är svårare att blogga på hotell för andra hotellgäster kan komma och knacka på dörren för att kommentera) . Nå ingen men med bestämda reservationer minns att efter grundlagsändringen vilade denna relation på övergångsbestämmelser. Det egentliga skiljandet handlade om kyrka och kommun - och då är det 1860-tal oh länge sedan. Det fortsatte med det för Svenska kyrkan effektiva skiljandet mellan Svenska kykan ch skolan, som det svenska prästerskapet kämpat för att etablera. "Vad gjorde Svenska kyrkans präster när frikyrkligheten kom? De lärde svenska folket att läsa." Sista steget i skiljandet kyrka-skola togs på 1960-talet. Det är långa böljegångar i processen - men den genomförs. Det är "de små stegens tyranni" vi talar om. I denna morgonstund och i Varberg vågar jag inte ens fästa å dator vilket år folkbokföringen togs bort från Svenska kyrkan. Det var detta de s k folkkyrkovännerna slogs för. Folkbokföringen var under årtionden ett kyrkligt (!) intresse och argumentet att bevara statskyrkosystemet. Ensidigt ändrades systemet. De lokala kyrkliga arkiven fördes till landsarkiven. Så kan det gå.
Steg för steg och samtidigt egentligen skärpt läge när Svenska kyrkan fortsatt är under samhällelig kontroll. Det är så det går till när de politiska partierna ser till att ha kontrollen över Svenska kyrkan. Den processen ska än en gång befästas när det blir kyrkoval 2017. Då kommer Sverigedemokraterna att ta plats i Kyrkostyrelsen, såvitt jag kan bedöma. Och valet blir upptakt till det politiska valet 2018. Intresset kommer att gälla partiernas frågor, inte Svenska kyrkans. Det är just detta som "samhällelig kontroll" betyder. Kyrkans egna frågor kan inte diskuteras av väljarna. Djupare förståelse ersätts av ytligare slagord. "Alla människors lika värde" kommer att utgöra sammanfattningen av vad evangelium betyder och politiker kommer att avslöja att de inte har en susning om vad firman egentligen tilklvekar när de ska tala om det kyrkliga.
Det är, som jag påpekat, inte så konstigt om politikern C i vart fall under 50 år inte ägnat söndagsförmiddagen åt gudstjänst utan haft viktigare ting i skogen för sig. Detta förhållande hindrar dock inte politikern från att ha bestämda synpunkter på Svenska kyrkan lära och liv samt förstånd att dra upp gränserna som i mer än 50 år under söndagsförmiddagar varit just i högmässan. Detta, som på sitt sätt inte är så konstigt, är just det som är - konstigt. Han ställer upp i kyrkovalet och kompletterar så sina kommunalpolitiska uppdrag... När det kommer politiker från andra sammanhang än själva Kyrkans liv handlar det om att den samhälleliga kontrollen ska upprätthållas.
Återstår alltså att upprepa kravet på libertas ecclesiae? Ja, Kyrkans frihet är grundkravet. Men förutsättningen är ett kyrkligt självmedvetande, dvs ett gudstjänstfirande folk som förmår hävda sin identitet. Det är när det gudstjänstfirande folket saknar självkänsla, jag kommer inte på ett bättre ord just nu, som andra kan ta över och utöva den samhälleliga kontrollen. Borde det inte bli lite svettigt de kommande månaderna när de samhälleliga kontrollerna ställer sig upp och talar stort om Svenska kyrkan för att hamna i en beslutsposition? Jo, och det är då vi ska ställa den existentiella frågan - var har du under årens befunnit dig söndag förmiddag och var befinner du dig nu när Kyrkans klockor kallar? Det är detta som är den existentiella frågan.
I Varberg återstår överläggningar men dessförinnan frukost.