Ibland svajar jag i det kyrkliga.
Faktiskt inte när jag hör bikt eller umgås med det heliga - Ord och sakrament. Jag svajar mest när jag läser överhetens utgjutelser. Rubriken i Aftonbladet tyckte jag faktiskt var för mycket, too much, som det heter i det ekumeniska: "Vi står upp för godhet - och möts av förakt".
Det är uppenbarligen något fel på den självbilden, något fel i det grundläggande, något fel i det andliga som kommer till uttryck i debattartikeln och som i varje fall rubriksättaren förstår och för vidare. Ursäkta klarspråket. I sak tycks rubriken ha täckning i det gnälliga debattinlägget. Syftet är väl att puffa för Juluppropet.
Nå, nu skulle väl en kristen inte vara förvånad. Frälsaren själv råkade ut för sådant... Fast han gnällde kanske inte. Var närmast förvånad? Läs Sankt Johannes om ni vill fördjupa er i det s k läget.
Nu läser jag debattartikelns bärande meningar:
"Juluppropet har väckt hopp och förlöst handlingskraft".
Hos färre undertecknare än det antal flyktingar/migranter som kom förra året. Och 2 miljoner plus som uppropet för bevarad kristendomsundervisning, som drogs ihop på 1960-talet nådde, tycks Juluppropet inte nå. Vad säger det? Bara detta att det inte bakom Juluppropet finns några begåvade högkyrkliga? Vilken handlingskraft har Juluppropet förlöst rent konkret? Jag vill verkligen veta.
"Åsiktsklimatet hårdnar".
Så kan det vara. Eller insiktsfulla som fattat att enkla slagord inte kan eller får ersätta kritiska och konstruktiva analyser. Om åsiktsklimatet hårdnar, återstår endast att ge insikter. Vad skulle alternativet vara. Och det kyrkliga/ekumeniska socialetiska arbetet har varit noga med fakta och förankring. Det var faktiskt inte Sveriges kristna råd. Det lät sig ledas av Lasse, som skrutit med att det i all hast kommit till ett upprop. JUST DETTA är värt en misstänksam hållning.
"Vi räds inte debatten men en anständig diskussion tillskriver inte någon åsikter den inte har."
Och det skriverAntje under på, hon som hör till kyrkoledningen, den som i dcennier uppträtt just så. Nu blir jag förbannad.
Inte i den kristliga betydelsen "utan hopp och utan Gud i världen" utan profetiskt. Inte ens politiskt sålunda.
Den här metoden med tillvitelser har vi levat under i decennier och vi vet vad de motkristna är kapabla till. Det är tur att det är inte är söndag i dag, för då hade Strukturutskottet misstyckt om denna sakinformation.
Här kommer slutsatsen: En anständig diskussion är inte vad som förekommit eller förekommer i Svenska kyrkan.
Vilka sk*th*g*r de motkristna är! Men bra om de ekumeniska nu ger Antje som främsta företrädare för Svenska kyrkan en rejäl undervisning om anständighet. Vågar Arborelius det? Han vet - men säger han något eller är han en typisk romersk-katolik i Sverige? En som vet, men vet att hålla käften om den institutionaliserade svenskkyrkliga ohederligheten? Vi räds inte debatten!
"Förakt mot godhet" lyder nästa anklagelse.
Då har den egna positionen definierats. Det är väl här det svajar för mig. De goda definierar sig som - goda! Jag är väl inte speciellt anständig, men någonstans ungefär en sjömil innan denna självangivelse går min gräns. Eller i vart fall en kabellängd. Jag vill inte utmåla mig vare sig som anständig eller from. Men vad är detta? Fanns det ingen som förstod att dra i nödbromsen? "Eigenlob stinkt", som vi säger. Och nu luktar det råtta rejält. Vad ska den göra som skrivit på Juluppropet men slås av insikten att han eller hon inte vill stå samman med de goda av rent religiösa skäl?
"Förakt mot generositet och välvilja kan få katastrofala följder."
Here we go again!
Katastrofala följder för vem? Generositet och välvilja kan också få katastrofala konsekvenser. Om morden i Malmö blir hållning landet runt eller om Malmös ekonomiska situation blir villkor - då klarar vi inte situationen. Hultsfred markerade och sa att kommunen inte kunde ta emot fler inflyttande, och vad ni än säger om kommunalpolitiker i Hultsfred, vill ni påstå att de är ondsinta eller föraktfulla mot generositet och välvilja? Finns det inte en del katastrofala följer av den migrationspolitik vi haft och har? Och är inte en av följderna att folk fått klart för sig att den politiska överheten inte litar på folk? Som vanligt i utsatta lägen. Brecht har skaldat på temat.
Det blev verkligen dumt, det här de många skrev i Aftonbladet.
Var det ingen enda undertecknare som hade en liten känsla av att något gått fel? Jag tror jag ska vara bekymrad. Här är den samlade kristliga självbilden frivilligt framställd till allmänt beskådande. Var är skämskudden?
Men det vill jag ha sagt: Om denna julkampanj har Svenska kyrkan inte fattat något beslut. Beslutet har fattats av Sveriges Kristna Råd. Kritiken ska riktas mot SKR. Kyrkoledarna har talat. Inte bara Antje.
Denna arla morgonstund är det fotboll som gäller. Barnbarnet Hugo spelar i Växjö och har övernattat här. Transportkompaniet ställer upp. I morgon blir det ännu tidigare.
Faktiskt inte när jag hör bikt eller umgås med det heliga - Ord och sakrament. Jag svajar mest när jag läser överhetens utgjutelser. Rubriken i Aftonbladet tyckte jag faktiskt var för mycket, too much, som det heter i det ekumeniska: "Vi står upp för godhet - och möts av förakt".
Det är uppenbarligen något fel på den självbilden, något fel i det grundläggande, något fel i det andliga som kommer till uttryck i debattartikeln och som i varje fall rubriksättaren förstår och för vidare. Ursäkta klarspråket. I sak tycks rubriken ha täckning i det gnälliga debattinlägget. Syftet är väl att puffa för Juluppropet.
Nå, nu skulle väl en kristen inte vara förvånad. Frälsaren själv råkade ut för sådant... Fast han gnällde kanske inte. Var närmast förvånad? Läs Sankt Johannes om ni vill fördjupa er i det s k läget.
Nu läser jag debattartikelns bärande meningar:
"Juluppropet har väckt hopp och förlöst handlingskraft".
Hos färre undertecknare än det antal flyktingar/migranter som kom förra året. Och 2 miljoner plus som uppropet för bevarad kristendomsundervisning, som drogs ihop på 1960-talet nådde, tycks Juluppropet inte nå. Vad säger det? Bara detta att det inte bakom Juluppropet finns några begåvade högkyrkliga? Vilken handlingskraft har Juluppropet förlöst rent konkret? Jag vill verkligen veta.
"Åsiktsklimatet hårdnar".
Så kan det vara. Eller insiktsfulla som fattat att enkla slagord inte kan eller får ersätta kritiska och konstruktiva analyser. Om åsiktsklimatet hårdnar, återstår endast att ge insikter. Vad skulle alternativet vara. Och det kyrkliga/ekumeniska socialetiska arbetet har varit noga med fakta och förankring. Det var faktiskt inte Sveriges kristna råd. Det lät sig ledas av Lasse, som skrutit med att det i all hast kommit till ett upprop. JUST DETTA är värt en misstänksam hållning.
"Vi räds inte debatten men en anständig diskussion tillskriver inte någon åsikter den inte har."
Och det skriverAntje under på, hon som hör till kyrkoledningen, den som i dcennier uppträtt just så. Nu blir jag förbannad.
Inte i den kristliga betydelsen "utan hopp och utan Gud i världen" utan profetiskt. Inte ens politiskt sålunda.
Den här metoden med tillvitelser har vi levat under i decennier och vi vet vad de motkristna är kapabla till. Det är tur att det är inte är söndag i dag, för då hade Strukturutskottet misstyckt om denna sakinformation.
Här kommer slutsatsen: En anständig diskussion är inte vad som förekommit eller förekommer i Svenska kyrkan.
Vilka sk*th*g*r de motkristna är! Men bra om de ekumeniska nu ger Antje som främsta företrädare för Svenska kyrkan en rejäl undervisning om anständighet. Vågar Arborelius det? Han vet - men säger han något eller är han en typisk romersk-katolik i Sverige? En som vet, men vet att hålla käften om den institutionaliserade svenskkyrkliga ohederligheten? Vi räds inte debatten!
"Förakt mot godhet" lyder nästa anklagelse.
Då har den egna positionen definierats. Det är väl här det svajar för mig. De goda definierar sig som - goda! Jag är väl inte speciellt anständig, men någonstans ungefär en sjömil innan denna självangivelse går min gräns. Eller i vart fall en kabellängd. Jag vill inte utmåla mig vare sig som anständig eller from. Men vad är detta? Fanns det ingen som förstod att dra i nödbromsen? "Eigenlob stinkt", som vi säger. Och nu luktar det råtta rejält. Vad ska den göra som skrivit på Juluppropet men slås av insikten att han eller hon inte vill stå samman med de goda av rent religiösa skäl?
"Förakt mot generositet och välvilja kan få katastrofala följder."
Here we go again!
Katastrofala följder för vem? Generositet och välvilja kan också få katastrofala konsekvenser. Om morden i Malmö blir hållning landet runt eller om Malmös ekonomiska situation blir villkor - då klarar vi inte situationen. Hultsfred markerade och sa att kommunen inte kunde ta emot fler inflyttande, och vad ni än säger om kommunalpolitiker i Hultsfred, vill ni påstå att de är ondsinta eller föraktfulla mot generositet och välvilja? Finns det inte en del katastrofala följer av den migrationspolitik vi haft och har? Och är inte en av följderna att folk fått klart för sig att den politiska överheten inte litar på folk? Som vanligt i utsatta lägen. Brecht har skaldat på temat.
Det blev verkligen dumt, det här de många skrev i Aftonbladet.
Var det ingen enda undertecknare som hade en liten känsla av att något gått fel? Jag tror jag ska vara bekymrad. Här är den samlade kristliga självbilden frivilligt framställd till allmänt beskådande. Var är skämskudden?
Men det vill jag ha sagt: Om denna julkampanj har Svenska kyrkan inte fattat något beslut. Beslutet har fattats av Sveriges Kristna Råd. Kritiken ska riktas mot SKR. Kyrkoledarna har talat. Inte bara Antje.
Denna arla morgonstund är det fotboll som gäller. Barnbarnet Hugo spelar i Växjö och har övernattat här. Transportkompaniet ställer upp. I morgon blir det ännu tidigare.