Ingen vanlig dag!

I Rydaholm är det ingen högmässa idag. Det gör mitt liv lite enklare. På torsdag är det mässa i Mariakapellet. Då tar jag mig dit. Hade det varit högmässa, hade jag hamnat i beråd. Nåden eller naturen?

I dag blir det Halland och 09.30 ska jag stå uppställd i Tvååker. Dessförinnan ska en av hundarna lämnas på dagis några timmar. Kooikervalpen Loke, 8 veckor idag, ska hämtas. Ni som  vet hur jag har det, förstår att min roll är att vara passopp. Den lilla valpen ska socialiseras. Kompostgaller och hushållspapper är vår arvedel, säger vi passopper. Heter det så i pluralis?

Loke är en pigg ordning, men inte den tuffaste killen i kullen, tror vi. Han går undan när det blir för stökigt. Men dessförinnan är han på'at, som det heter. Besiktningen var utan anmärkning.

Söndag är annars gudstjänstdag.
Men det finns gudstjänster att undvika.
När det heter att tron säkras genom att trosbekännelsen, Fader vår och välsignelsen förekommer, kan jag bara konstatera att den där professorn Martin Luther var en riktig dumming. I den kyrka han menade obetingat måste reformeras, fanns allt detta. Ändå räckte det inte. Här finns något att fundera på i varje fall detta år och i varje fall till och med den 31 oktober.

På Twitter läste jag en underlighet från något som kallar sig "Svenska kyrkan":
"På söndag kl 10.05 håller vännerna i @Pingst_molndal i TV-gudstjänsten. Kolla gärna #visespåsöndag"
Den självklara frågan är förstås om Svenska kyrkan också har ovänner i Pingst? Varför ska det annars särskilt talas om vänner? Kan det finnas någon församling där dessa ovänliga håller gudstjänst om än inte i tv? Det här är lika knepigt som det exkluderande i kyrkomötet, för där sägs "Kära vänner i kyrkomötet" av folk som jag inte är vän med. Det hälsningen är helt exkluderande, förstås. Tillsammans är vi ledamöter och somliga är vänner. I den vänkretsen ingår oftast inte jag, om jag fattat det rätt.

Det finns pingstvänner jag nog är vän med. Men knappast någon i Mölndal, ingen jag vet om i alla fall. Så finns det otrevliga pingstvänner och teologiskt opålitliga. De underkänner de dop jag utfört när barn döpts. Det tycker jag direkt illa om. Med vår bekännelse ska dessa pingstvänner fördömas som vederdöpare. Jag vet att detta nu tonas ner i de fina salongerna - men är det så klokt egentligen? Ska inte motsättningar grävas igenom på ett mer seriöst sätt när det handlar om dop, nattvard och ämbete? Jag återknyter till ett ekumeniskt grunddokument, som ni märker.

Det andra underliga är maningen "kolla gärna". Vad då gärna? Ska inte Svenska kyrkan mana sina sex miljoner medlemmar att pallra sig till sockenkyrkan för att fira högmässa, i den mån den firas? Varför ska man "gärna" sitta i tv-soffan?
Här är det illa tänkt om alls tänkt.
Eller menar det som kallar sig "Svenska kyrkan" på twitter att det är helt betydelselöst om man pallrar sig till kyrkan eller lägger sig i tv-soffan? Var har detta i så fall i demokratisk ordning beslutats och vilka konsekvenser får detta för alla präster som mödat sig med att knåpa ihop en predikan? Det demoraliserande är deras arvedel!

Nu undrar jag, innan någon börjar skrika, om ni märker hur komplicerat allt blir i det kyrkliga så fort det ställs uppföljande frågor. Det är inte säkert att detta är den frågandes fel eller ens ensak.

Ska jag illustrera med den underhållande intervjun i Smålandsposten med nya landshövdingen Ingrid Burman?
Kallar du dig socialist?
- Absolut.
- Men du har aldrig varit kommunist? (Hon gick med i VPK i mitten på 1970-talet, DS)
- Nej, nej.
Beskriv skillnaden?
- Det där är tuffa frågor som jag inte ens tänker försöka förklara.
Vad innebär det att du är socialist?
- Jag tror på solidaritet mellan människor, det är det absolut viktigaste.

1975 kom boken Jörn Svensson, ledande ideolog i VP, skrivit. Du ska ta ledningen och makten. Nog är landshövdingen Burmans avgränsning i detta, låt oss säga litterära, perspektiv märklig. I Jörns bok fanns väl Brechts poem Lärandets lov med, tror jag.