Bloggardag känner fortfarande inte Göran Peterson i Hovmantorp, men känner för honom och tänker att han är en helt hedervärd person och kanske typisk på många sätt utom detta, att han uttrycker sina bekymmer i den ordning som borde gälla: öppet och som öppning för dialog. Vad han säger var normalteologi i Svenska kyrkan när han döptes och när han konfirmerades.
Några kommentatorer har nog inte riktigt funderat över vem Göran kan vara. Han kan vara något så normalt som en normalkyrklig i Svenska kyrkan, som nu får problem. Han hamnar där gammal- hög- och somliga lågkyrkliga hamnade för länge sedan. Bloggardag vågar påstå att detta nya borde skrämma kyrkoetablissemanget. Om de andra har det kunnat ljugas friskt och få har haft förmåga att genomskåda lögnväsendet. Men ska det ljugas om dem som i alla år betalat kyrkoskatt/kyrkoavgift utan att begära så mycket i gengäld utan subventionerat för andra och säkerställt personalökningarna – fler gör allt mindre för högre tariff –, blir det problem.
Välvilliga kommentatorer på Bloggardag hänvisar Göran till lutherska bekännelsesammanhang eller till den romersk-katolska kyrkan i Växjö. Men saken var väl den, att Göran vill höra till den fullständigt normala kyrklighet han döptes och konfirmerades till och det var en annan Kyrka. Hade Göran för en generation sedan vänt sig till kyrkoherde Larsson i Hovmantorp, hade han mött förståelse för detta. Likaså om han frågat komminister Gerdmar i Lessebo eller kyrkoadjunkten Stridh i Furuby. Samma sak om han talat med den pensionerade prosten Arfwidsson. De hade alla förstått Görans problem och den enda fråga de tillsammans kunnat arbeta med var frågan hur det kunnat bli så här. Göran begär helt enkelt sin kyrka tillbaka och det på lärjungavis just som Maria vid graven: "De har tagit min kyrka och jag vet inte var de har lagt henne." De fromsinta kollar nu Jh 20:2
Modéus II eller någon kommunikatör tycks inte ha samlat sig men Bengt Olof Dike skriver en replik till Göran denna morgon i Smålandskomposten (som jag inte hittade på nätet). Budskapet är att "bäste Peterson" ska stanna i kyrkan.
Dike startar sin övertalningskampanj med att definiera Peterson som "tydligen starkt upprörd", som en "som formligen excellerar i starka känslor", som "gör ett utbrott" mot domprosten Hermansson. Dike vänder sig till Peterson med anropet "bäste arge smålänning". Peterson har också "överilade" känslor, konstaterar Dike och levererar maningen: "lugna känslorna och bliv kvar i Svenska kyrkan". Argumentet är att Peterson behövs där. "Kyrkans herre och kyrkan överger dig inte, kan jag försäkra." heter det också. Kanske ska det också nämnas att Dike hänvisar till Kyrkoordningen, där den kristna läran är central. Fader vår bes unisont och välsignelsen i slutet av gudstjänsten negligeras inte.
Erfarna läsare av kommentarer på Bloggardag kan enkelt följa resonemanget. Som själavård av Göran Peterson är antagligen Dikes insats att räkna till de mer misslyckade. Risken är överhängande att Göran inte blir uppbragt utan helt enkelt förbannad när han ska personkaraktäriseras men inte få egentliga svar mer än på den punkten, att han har helt fel. Dike är, som alla ska förstå, inte vem som helst utan markerar vid sitt namn i tidningen att han i 17 år varit kyrkomötesledamot och nu är församlingsengagerad.
Ingenting säger att Göran har för avsikt att, som det heter, ränna i kyrkan vareviga söndag. Det kanske han vill, men det är inte det riktigt intressanta just nu utan i stället att Göran kan antas vara en normalkyrklig kyrkomedlem, en sådan som etablissemanget på alla sätt krumbuktar sig för att få behålla och detta, om franskan tillåts, just detta skiter sig.
Alltså står Göran ihop med andra som sett förändringen och hoppats att allt på något mirakulöst – och deras ansträngning förutan – ska lösa sig. Det går emellertid inte (och detta är de nya, som Dike inte uppfattar) att ge sig på Göran, för då kan fler i samma position väckas. Fortfarande finns ingen reaktion från stiftsledningen eller pastoratsledningen som svar på Görans inlägg. Kommunikationsavdelningarna kanske har stängt för semester. Om domprosten Hermanssons klockringning väckt folk, kan vi snart nog se att domprosten Hermansson åstadkommit störst ekonomisk skada för Svenska kyrkan av alla. Den som kommer på sig själv med att inte längre vilja betala i insikt att det som nu pågår inte ska understödjas har en sak att göra. Lämna. De äro tusenden. De tröstas inte av Dikes insats.
Bloggardag gick om inte i barndom så i ungdom. Han tänkte på den tid när han såg somliga blivande präster, att detta inte kan hålla. De var ovilliga till arbete och hade ingen aning om vad prästeriet går ut på mer än att det är en god form för socialt anseende. Nog skulle folk genomskåda detta och därför satsa på de glada unga högkyrkliga, de som byggde församling? Tänkte Bloggardag.
Folk såg inte. Tillräckligt många i kyrkosystemet praktiserade den funktionella dumheten och talade inte heller om sakläget (som unga högkyrkliga skrev artiklar och böcker om) och så blev det som det blev. Bloggardag själv kunde inte ett ögonblick tro på detta som skulle utminuteras till folk. Varför ska folk få sådant som en seriös kyrkoarbetare inte vill ha för egen del? Men Bloggardag såg uppriktigt häpen pastor Janssons kyrka i funktion och såg att folk fortsatte betala i tron att allt var som vanligt och i tanke att det var just så här det skulle vara. Men det kunde inte hålla. Folk skrattade åt Ringarens framställning av pastor Jansson, men vi talar nu om människor för en generation sedan. Det är just här det spricker upp nu. Sånt händer.
Murens fall är exempel. DDR-systemet hade ingen överlevnadspotential och så hände det som på några korta minuter vände historien. Det är klart att det som domprosten Hermansson och hela kyrkoledningen står för inte har och inte ska ha en chans att överleva i längden. Antingen är det kristendom på riktigt annars förfaller allt till trams och i längden vill ingen betala för trams. Varför skulle de?
Vad bör göras? Antagligen måste anständiga präster tydligt markera sitt främlingskap för den MTD-religion som tagit över. Religionsbytet och inte politiseringen är trots allt det avgörande. Det betyder uppgiften att benämna företeelsen och att polemisera mot den allmänreligiösa moralism som sägs trösta men inget har att ge. Jer 1:10 kan fungera som anvisning för präster och kyrkfolk.
Till uppbyggandet hör att tala om Kristus och Hans Kyrka. Det är en uppgift som kräver teologiskt välorienterade präster och inte bara sådana som läst poäng i religionsvetenskap. Göran är värd att tas på allvar, hans invändningar likaså. Hans Kyrka skulle hålla på sig så mycket att han kunde vara stolt över henne, men också motiveras att stå emot när främmande ideologiska intressenter vill ta över apparaten för att förkunna något annat än vår allraheligaste kristna tro.
Det blev en tidig morgon denna fredag. Göteryd, Pjätteryd och Hallaryd väntar på sin tjänsteförrättande kyrkoherde.
Några kommentatorer har nog inte riktigt funderat över vem Göran kan vara. Han kan vara något så normalt som en normalkyrklig i Svenska kyrkan, som nu får problem. Han hamnar där gammal- hög- och somliga lågkyrkliga hamnade för länge sedan. Bloggardag vågar påstå att detta nya borde skrämma kyrkoetablissemanget. Om de andra har det kunnat ljugas friskt och få har haft förmåga att genomskåda lögnväsendet. Men ska det ljugas om dem som i alla år betalat kyrkoskatt/kyrkoavgift utan att begära så mycket i gengäld utan subventionerat för andra och säkerställt personalökningarna – fler gör allt mindre för högre tariff –, blir det problem.
Välvilliga kommentatorer på Bloggardag hänvisar Göran till lutherska bekännelsesammanhang eller till den romersk-katolska kyrkan i Växjö. Men saken var väl den, att Göran vill höra till den fullständigt normala kyrklighet han döptes och konfirmerades till och det var en annan Kyrka. Hade Göran för en generation sedan vänt sig till kyrkoherde Larsson i Hovmantorp, hade han mött förståelse för detta. Likaså om han frågat komminister Gerdmar i Lessebo eller kyrkoadjunkten Stridh i Furuby. Samma sak om han talat med den pensionerade prosten Arfwidsson. De hade alla förstått Görans problem och den enda fråga de tillsammans kunnat arbeta med var frågan hur det kunnat bli så här. Göran begär helt enkelt sin kyrka tillbaka och det på lärjungavis just som Maria vid graven: "De har tagit min kyrka och jag vet inte var de har lagt henne." De fromsinta kollar nu Jh 20:2
Modéus II eller någon kommunikatör tycks inte ha samlat sig men Bengt Olof Dike skriver en replik till Göran denna morgon i Smålandskomposten (som jag inte hittade på nätet). Budskapet är att "bäste Peterson" ska stanna i kyrkan.
Dike startar sin övertalningskampanj med att definiera Peterson som "tydligen starkt upprörd", som en "som formligen excellerar i starka känslor", som "gör ett utbrott" mot domprosten Hermansson. Dike vänder sig till Peterson med anropet "bäste arge smålänning". Peterson har också "överilade" känslor, konstaterar Dike och levererar maningen: "lugna känslorna och bliv kvar i Svenska kyrkan". Argumentet är att Peterson behövs där. "Kyrkans herre och kyrkan överger dig inte, kan jag försäkra." heter det också. Kanske ska det också nämnas att Dike hänvisar till Kyrkoordningen, där den kristna läran är central. Fader vår bes unisont och välsignelsen i slutet av gudstjänsten negligeras inte.
Erfarna läsare av kommentarer på Bloggardag kan enkelt följa resonemanget. Som själavård av Göran Peterson är antagligen Dikes insats att räkna till de mer misslyckade. Risken är överhängande att Göran inte blir uppbragt utan helt enkelt förbannad när han ska personkaraktäriseras men inte få egentliga svar mer än på den punkten, att han har helt fel. Dike är, som alla ska förstå, inte vem som helst utan markerar vid sitt namn i tidningen att han i 17 år varit kyrkomötesledamot och nu är församlingsengagerad.
Ingenting säger att Göran har för avsikt att, som det heter, ränna i kyrkan vareviga söndag. Det kanske han vill, men det är inte det riktigt intressanta just nu utan i stället att Göran kan antas vara en normalkyrklig kyrkomedlem, en sådan som etablissemanget på alla sätt krumbuktar sig för att få behålla och detta, om franskan tillåts, just detta skiter sig.
Alltså står Göran ihop med andra som sett förändringen och hoppats att allt på något mirakulöst – och deras ansträngning förutan – ska lösa sig. Det går emellertid inte (och detta är de nya, som Dike inte uppfattar) att ge sig på Göran, för då kan fler i samma position väckas. Fortfarande finns ingen reaktion från stiftsledningen eller pastoratsledningen som svar på Görans inlägg. Kommunikationsavdelningarna kanske har stängt för semester. Om domprosten Hermanssons klockringning väckt folk, kan vi snart nog se att domprosten Hermansson åstadkommit störst ekonomisk skada för Svenska kyrkan av alla. Den som kommer på sig själv med att inte längre vilja betala i insikt att det som nu pågår inte ska understödjas har en sak att göra. Lämna. De äro tusenden. De tröstas inte av Dikes insats.
Bloggardag gick om inte i barndom så i ungdom. Han tänkte på den tid när han såg somliga blivande präster, att detta inte kan hålla. De var ovilliga till arbete och hade ingen aning om vad prästeriet går ut på mer än att det är en god form för socialt anseende. Nog skulle folk genomskåda detta och därför satsa på de glada unga högkyrkliga, de som byggde församling? Tänkte Bloggardag.
Folk såg inte. Tillräckligt många i kyrkosystemet praktiserade den funktionella dumheten och talade inte heller om sakläget (som unga högkyrkliga skrev artiklar och böcker om) och så blev det som det blev. Bloggardag själv kunde inte ett ögonblick tro på detta som skulle utminuteras till folk. Varför ska folk få sådant som en seriös kyrkoarbetare inte vill ha för egen del? Men Bloggardag såg uppriktigt häpen pastor Janssons kyrka i funktion och såg att folk fortsatte betala i tron att allt var som vanligt och i tanke att det var just så här det skulle vara. Men det kunde inte hålla. Folk skrattade åt Ringarens framställning av pastor Jansson, men vi talar nu om människor för en generation sedan. Det är just här det spricker upp nu. Sånt händer.
Murens fall är exempel. DDR-systemet hade ingen överlevnadspotential och så hände det som på några korta minuter vände historien. Det är klart att det som domprosten Hermansson och hela kyrkoledningen står för inte har och inte ska ha en chans att överleva i längden. Antingen är det kristendom på riktigt annars förfaller allt till trams och i längden vill ingen betala för trams. Varför skulle de?
Vad bör göras? Antagligen måste anständiga präster tydligt markera sitt främlingskap för den MTD-religion som tagit över. Religionsbytet och inte politiseringen är trots allt det avgörande. Det betyder uppgiften att benämna företeelsen och att polemisera mot den allmänreligiösa moralism som sägs trösta men inget har att ge. Jer 1:10 kan fungera som anvisning för präster och kyrkfolk.
Till uppbyggandet hör att tala om Kristus och Hans Kyrka. Det är en uppgift som kräver teologiskt välorienterade präster och inte bara sådana som läst poäng i religionsvetenskap. Göran är värd att tas på allvar, hans invändningar likaså. Hans Kyrka skulle hålla på sig så mycket att han kunde vara stolt över henne, men också motiveras att stå emot när främmande ideologiska intressenter vill ta över apparaten för att förkunna något annat än vår allraheligaste kristna tro.
Det blev en tidig morgon denna fredag. Göteryd, Pjätteryd och Hallaryd väntar på sin tjänsteförrättande kyrkoherde.