Vi kommer hur eller hur att få en fin ärkebiskop. Begåvad, förstås. From, säkert för meditation och så. Öppen för alla. Medial. En som kan popularisera Svenska kyrkan och få allt att lyfta. "Det problematiska är bara" - för att nu använda en favoritfras ur den vokabulär som är Ragnar Persenii - att en ny ärkebiskop i Svenska kyrkan på snart sagt alla plan slår de apostlar Jesus valde. Deras CV var inte mycket att skryta med. Och lite tänkvärd är väl ändå insikten om skillnaden mellan apostlar och ärkebiskopar? Inte för att apostlarna ska beskrivas som fattiga och outbildade men vad hade de att komma med? Och brutalt avslöjas deras tillkortakommanden. Inte mycket till ärkebiskopsämne, alltså. Det ni!
Lite roligt är intresset för ärkebiskopsvalet på denna bloggsida. Det där med att "Mamma kampanjar dock för sig själv", kan bli en klassiker. Micael Grenholms kommentar om att jag är vildare än han, är ett entydigt beröm, förstår jag. Vid snart 65! Man tackar. Karismatisk är jag nog inte längre. I söndags var jag i St Aldates, Oxford, och kurerade en släng av karismatik - varför predikas det så uselt och så ofta på temat att "snart kommer väckelsen" eftersom Gud är Mighty - som om mängden avgör. Multitudinism har väl aldrig varit en skriftenlig hållning, eller? Den Expressenjournalist som kan pussla ihop två kärringar till en tittarstorm, är nog en avfallen frikyrklig ung man, som i bönhuset i Knäckebröhult lärt sig att pussla ihop till en stor väckelse. Tänker jag.
På min utlandsresa har det varit svårt att få besked men så mycket ´har jag fattat att domprosten Dalman står till förfogande. Kul med en adelsman som ärkebiskop, en som vet att föra sig och pussa damerna på kind. Hur det är med "nejen" vet jag inte. Mi enda lilla poäng är den som återfinns i sv ps 420:4. Har man tagit emot manteln är det inte längre de egna villkoren som gäller. Om det skulle vara de egna villkoren, är prästämbetet sekulariserat till ett jobb. Så visst håller jag mer med Antje Jackelén än med Åke Bonnier. Varför skulle jag inte det? Bara för att jag inte övertygats om att Martin Luther har fel, när han påstår att Den Helige Ande inte tillåter ett beslut typ m/58?
Nu återstår en idog arbetsdag och en till och en till. Det är lite mycket nu. Men roligt. Varför har ingen fattat vilken fin komministertjänst den på norra Öland är - med fantastiska människor och en beskärd del av sorg och glädje? I morgon börjar rättegången mot den församlingsbo - en av oss - som är åtalad för dubbelmord. Då har församlingen med sin präst ett betydande förbönsansvar för många.
Lite roligt är intresset för ärkebiskopsvalet på denna bloggsida. Det där med att "Mamma kampanjar dock för sig själv", kan bli en klassiker. Micael Grenholms kommentar om att jag är vildare än han, är ett entydigt beröm, förstår jag. Vid snart 65! Man tackar. Karismatisk är jag nog inte längre. I söndags var jag i St Aldates, Oxford, och kurerade en släng av karismatik - varför predikas det så uselt och så ofta på temat att "snart kommer väckelsen" eftersom Gud är Mighty - som om mängden avgör. Multitudinism har väl aldrig varit en skriftenlig hållning, eller? Den Expressenjournalist som kan pussla ihop två kärringar till en tittarstorm, är nog en avfallen frikyrklig ung man, som i bönhuset i Knäckebröhult lärt sig att pussla ihop till en stor väckelse. Tänker jag.
På min utlandsresa har det varit svårt att få besked men så mycket ´har jag fattat att domprosten Dalman står till förfogande. Kul med en adelsman som ärkebiskop, en som vet att föra sig och pussa damerna på kind. Hur det är med "nejen" vet jag inte. Mi enda lilla poäng är den som återfinns i sv ps 420:4. Har man tagit emot manteln är det inte längre de egna villkoren som gäller. Om det skulle vara de egna villkoren, är prästämbetet sekulariserat till ett jobb. Så visst håller jag mer med Antje Jackelén än med Åke Bonnier. Varför skulle jag inte det? Bara för att jag inte övertygats om att Martin Luther har fel, när han påstår att Den Helige Ande inte tillåter ett beslut typ m/58?
Nu återstår en idog arbetsdag och en till och en till. Det är lite mycket nu. Men roligt. Varför har ingen fattat vilken fin komministertjänst den på norra Öland är - med fantastiska människor och en beskärd del av sorg och glädje? I morgon börjar rättegången mot den församlingsbo - en av oss - som är åtalad för dubbelmord. Då har församlingen med sin präst ett betydande förbönsansvar för många.