Biskopinnan Anna Bohlins barnbarn Anna Bohlin föreläste på Seglora smedjas 5-årsfest och det var ett tal som inte gick av för hackor. Helle och Ewa hamnade i klass med Fredrika Bremer, Emilia Fogelklou och Margit Sahlin och med tanke på smedjans kyrkohistoriska betydelse är det väl bara att tacksamt notera. Hur klarade vi oss egentligen innan Seglora smedja såg dagens ljus, det ter sig i efterhand närmast ofattbart.
Jag struntar i att Anna Bohlin inte riktigt kan förstå Elin Wägners "högkyrkliga" prästsläkt i Småland, det kan man nog bara göra om man läst herdaminnen och trängt in i böcker som Den namnlösa och har någon liten bekantskap med de inomkyrkliga väckelserörelsen på 1800-talet.
Jag går i stället till avsnittet om Margit Sahlin, Anna Bohlins farmors syster. Det påstås att det hölls sorgeringning i Lunds domkyrkas den 10 april 1960, dagen då de första kvinnliga prästerna vigdes. Jag påstår att detta är en fabrikation. Varför skulle domprosten Ahlberg ägnat sig åt sådant? Margit blev behandlad som luft på Diakonistyrelsen, heter det. Det kan mycket väl vara sant - men då av Ingmar Ström eller av Ingemar Stoltz och Karl-Manfred Olsson, dvs de som ivrigt slogs för ämbetsreformen! Eller vilka var det som behandlade Margit som luft? Biskop Bo Giertz sa till Margit att om hon blev prästvigd, skulle de gudstjänster hon förrättade vara djävulsmässor. Jag tror Anna Bohlin inte minne riktigt rätt. Det var Margit som tolkade Bo Giertz så när han sa att mässorna inte skulle komma att firas efter Herrens instiftelse. Också detta inte etty citat utan en fabrikation, alltså.
Margit sårades av svek från vänner, heter det. Sveket bestod i vad då - att de inte trodde som hon? När Fr Hugh markerade avstånd i sak, brast det för Margit. Men kan det kallas svek?
Margit blev ansatt från "alla håll", heter det. "Då var de inte goda på mig", sa Margit om den kvinnouppvaktning som 1938 gick till ecklesiastikministern och krävde kvinnliga präster. Då ville nämligen Margit ha en kvinnlig kyrkotjänst men för uppvaktningen var det bara prästeriet som gällde. Att Margit inte riktigt tänker så, kan man se av hur den första prästdräkten för kvinnor utformades. Som en ordensdräkt. Inte som en kaftan.
Utredningen om kvinnas behörighet tillsattes 1948 och då blev lektor Erik Sjöberg bibelexpert. Han var noga utvald och hade fem år tidigare haft en docentur i Uppsala. De år 1948 tjänstgörande professorerna och docenterna vid de två fakulteterna ratades, för de skulle inte komma fram till samma resultat till Sjöberg. Biskop Torsten Bohlin, Annas farfar alltså, och prosten Harald Hallén riggade utredningen och avvisade också önskemålet om en bibelvetenskaplig komplettering. Harald Riesenfeld skrev dock ett bidrag åt utredningens ledamot Olov Hartman, som tog med (delar av) det. Det inlägget avfärdades. Sedan gick utredningen för remiss till kyrkofullmäktige, inte kyrkoråden som varit brukligt. I kyrkofullmäktige fanns de politiska partierna väl företrädda. Ni fattar upplägget. I allt detta ser somliga Guds goda vilja uppenbarad.
I förrgår kom jag på att Erik Sjöberg (1907-1963) var polare med statsminister Tage Erlander. Polare och polare. Tage blev beklämd i vart fall när notisen om Sjöbergs död lästes och gick på begravningen. Aina Erlander och Ingrid Nyrin-Sjöberg var kollegor. Vi lever i småttigheternas land på många sätt, ser jag. Vill någon se referensen är det Tage Erlander Dagböcker 1963-1964 s 169.
Borde jag inte bära lådor i stället för att läsa nyutkommen litteratur? Jo, men måndagen innehöll en tågresa Alvesta-Uppsala tor.
Är det dock inte lätt förunderligt och märkligt att mytmakandet kring ämbetsreformen är så idogt? Jag menar, det går ju att rätt enkelt få veta hur det förhöll sig i verkligheten och vad som kan tänkas vara rimliga påståenden borde man väl kunna reflektera något över?
Ett ord om bloggkommentarer. Pågår det i kommentarsfältet en debatt om antalet flyttkartonger och vad dessa kan innehålla? Vad de innehåller är min privatsak. Privé betyder att det är något som berövas allmänheten. Detsamma gäller frågor som i övrigt handlar om mitt liv Jag bestämmer själv vad jag låter andra få insyn i. Det är väl en högst rimlig hållning.
Jag struntar i att Anna Bohlin inte riktigt kan förstå Elin Wägners "högkyrkliga" prästsläkt i Småland, det kan man nog bara göra om man läst herdaminnen och trängt in i böcker som Den namnlösa och har någon liten bekantskap med de inomkyrkliga väckelserörelsen på 1800-talet.
Jag går i stället till avsnittet om Margit Sahlin, Anna Bohlins farmors syster. Det påstås att det hölls sorgeringning i Lunds domkyrkas den 10 april 1960, dagen då de första kvinnliga prästerna vigdes. Jag påstår att detta är en fabrikation. Varför skulle domprosten Ahlberg ägnat sig åt sådant? Margit blev behandlad som luft på Diakonistyrelsen, heter det. Det kan mycket väl vara sant - men då av Ingmar Ström eller av Ingemar Stoltz och Karl-Manfred Olsson, dvs de som ivrigt slogs för ämbetsreformen! Eller vilka var det som behandlade Margit som luft? Biskop Bo Giertz sa till Margit att om hon blev prästvigd, skulle de gudstjänster hon förrättade vara djävulsmässor. Jag tror Anna Bohlin inte minne riktigt rätt. Det var Margit som tolkade Bo Giertz så när han sa att mässorna inte skulle komma att firas efter Herrens instiftelse. Också detta inte etty citat utan en fabrikation, alltså.
Margit sårades av svek från vänner, heter det. Sveket bestod i vad då - att de inte trodde som hon? När Fr Hugh markerade avstånd i sak, brast det för Margit. Men kan det kallas svek?
Margit blev ansatt från "alla håll", heter det. "Då var de inte goda på mig", sa Margit om den kvinnouppvaktning som 1938 gick till ecklesiastikministern och krävde kvinnliga präster. Då ville nämligen Margit ha en kvinnlig kyrkotjänst men för uppvaktningen var det bara prästeriet som gällde. Att Margit inte riktigt tänker så, kan man se av hur den första prästdräkten för kvinnor utformades. Som en ordensdräkt. Inte som en kaftan.
Utredningen om kvinnas behörighet tillsattes 1948 och då blev lektor Erik Sjöberg bibelexpert. Han var noga utvald och hade fem år tidigare haft en docentur i Uppsala. De år 1948 tjänstgörande professorerna och docenterna vid de två fakulteterna ratades, för de skulle inte komma fram till samma resultat till Sjöberg. Biskop Torsten Bohlin, Annas farfar alltså, och prosten Harald Hallén riggade utredningen och avvisade också önskemålet om en bibelvetenskaplig komplettering. Harald Riesenfeld skrev dock ett bidrag åt utredningens ledamot Olov Hartman, som tog med (delar av) det. Det inlägget avfärdades. Sedan gick utredningen för remiss till kyrkofullmäktige, inte kyrkoråden som varit brukligt. I kyrkofullmäktige fanns de politiska partierna väl företrädda. Ni fattar upplägget. I allt detta ser somliga Guds goda vilja uppenbarad.
I förrgår kom jag på att Erik Sjöberg (1907-1963) var polare med statsminister Tage Erlander. Polare och polare. Tage blev beklämd i vart fall när notisen om Sjöbergs död lästes och gick på begravningen. Aina Erlander och Ingrid Nyrin-Sjöberg var kollegor. Vi lever i småttigheternas land på många sätt, ser jag. Vill någon se referensen är det Tage Erlander Dagböcker 1963-1964 s 169.
Borde jag inte bära lådor i stället för att läsa nyutkommen litteratur? Jo, men måndagen innehöll en tågresa Alvesta-Uppsala tor.
Är det dock inte lätt förunderligt och märkligt att mytmakandet kring ämbetsreformen är så idogt? Jag menar, det går ju att rätt enkelt få veta hur det förhöll sig i verkligheten och vad som kan tänkas vara rimliga påståenden borde man väl kunna reflektera något över?
Ett ord om bloggkommentarer. Pågår det i kommentarsfältet en debatt om antalet flyttkartonger och vad dessa kan innehålla? Vad de innehåller är min privatsak. Privé betyder att det är något som berövas allmänheten. Detsamma gäller frågor som i övrigt handlar om mitt liv Jag bestämmer själv vad jag låter andra få insyn i. Det är väl en högst rimlig hållning.