Helle Klein vet att berätta hur fyra biskopar uttalat sin glädje över Dagens Seglora. Biskop Johansson också. Jag borde fråga om det inte var så, att när han efter sammanträde och julbord med stiftsstyrelse och personal till sist fick tid att skicka in ett svar på frågan om att jag skrivit (inte vad jag skrivit) i Dispatch International så formulerade han en vänlighet till Dagens Seglora. Det räckte för att göra biskop Johansson till reklampelare. Men Sandahlskandalen bar ju inte.
Nu drar Helle det hela ett varv till genom att upprepa sig. Det påminner om doktor G i Berlin. Ja, det är bäst att anonymisera honom lite - men Kurt Tucholsky har skrivit flera underhållande smädesdikter om honom, om ni vill försöka lista ut vem Dr G egentligen är. Han var en hejare, doktor G, litteraturvetare till professionen. Upprepas en lögn tillräckligt ofta så uppfattas den som sanning, sa han. Det var ett program han följde i sin verksamhet.
Nu tar vi Helles påståenden ett efter ett:
1. Vårt avslöjande att --- DS skrivit en artikel i den rasitstiska och anti-muslimska tidskriften Dispatch International ... Hur kan man avslöja något som redan var känt? - för DI är väl ingen osynlig tidskrift och att jag skrev där, berättade jag i blogginlägget Oren, oren, oren den 25 okt. DI nekar inte till att vara islamkritisk men förnekar talet om rasism. Risken med talet om att tidningen är "rasistisk och antimuslimsk" är förstås att kritiken går fel, blir svepande och oprecis. Är man emot DI måste man väl rikta kritiken mot det som DI verkligen står för att den är för?
2. Kända rasism-experter har uttalat sin oro. Rasism-experter, vilket befängt uttryck! Men de sa inte ett enda ord om texten , bara om sammanhanget och de framstod med förlov sagt som rätt oinitierade och lutade sig mot sina egna föreställningar. Det var också därför de var tillfrågade som experter.
3. Jag påstås ha liknat DI vid Aftonbladet och DN. Visst - men i en helt annan mening än den Helle återger. Jag tar inte ansvar för annat än mina egna texter, oavsett vilken tidning jag skriver i. Jag sägs också "flera gånger" ha låtit mig intervjuas av DI. Jag undrar det. Tidningen har mig veterligt ringt en enda gång. Jag försöker vara vänlig och när folk frågar försöker jag svara. Det leder Helle till bedömningen att jag "agerar som Dispatch Internationals huspräst." Var får hon allt ifrån - och vari består modet att ljuga till det hela så?
4. Fakta talar. "I sin blogg upprepar han gång efter annan hur hemska vi på Dagens Seglora är" - vilken högstadieelev är det som skriver? Jag bedriver kritik, godmodig och som en alternativ röst i kyrka och samhälle. Jag tror nämligen att kärlek och kritik kan samsas i kyrklolivet. Jag tror också att man ska citera rätt och komplicera sammanhang. Det enda Helle kan förstå av detta är att jag tar till det vanliga knepet att göra budbäraren till syndabock. Om det vore så enkelt!
5. Han kallar mig "bluffpräst", skriver Helle. Så här skrev jag: "Modigt vore snarast att kalla Helle Klein en hyfsat välbetald och mycket uppmärksammad bluff i prästskjorta. Men det är det väl ingen som gör, får man hoppas."
Av detta blir "bluffpräst" -?! Då kunde väl Helle lika väl klaga över att jag skulle ha kallat henne "hyfsat välbetald präst"? Men jag har sålunda aldrig kallat Helle Klein "bluffpräst". Också detta skulle teologiskt sett bjuda mig emot.
6. "Sandahl har tidigare liknat biskopen i Lund vid nazist och kyrkans stora samling Världens fest i Malmö vid Nürnbergdagarna." Det är väl ändå i sin helhet en hialös läsning av texter och uttryck för massiv oförståelse av språk och innehåll. Men det blir kanske så med nödvändighet om kritik ska uppfattas på det där högstadiemässiga viset "hur hemska vi är" -? Det kanske inte är en merit att ha varit vid en kvällstidning, intellektuellt sett, menar jag.
Jag tror dock att det är fel att beskylla Helle Klein och Dagens Seglora för ohederlighet. Hon och redaktionen tror verkligen sina egna föreställningar och utminuterar dem som sanningar. Det blir förstås inte mindre dumt för det. Men vad säger det att Dagens Seglora skrivs på en nivå som passar fyra biskopar? Och varför inte alla?
Nu tar Dagens Seglora julledigt och återkommer den 7 januari. Då har ni - Deo volente - inte så mycket annan alternativ läsning som uttryck för kärlek och kritik än Bloggardag. Jag ska försöka reflektera under tiden som Dagens Seglora går in i stadiet "Förra årets Seglora", en slags Skansentillvaro, liksom. Högerextremismen tänkte jag skriva om. Och Ljungberg-historien har jag lovat. Håll ut - håll utkik!
Efter helgen ska Jörgen U Bengtsson, enligt besked i en bloggkommentar i går, till domkapitlet i Lund för att svara för en bloggkommentar. Det var en dumhet av domkapitlet, den "domstol" vars ordförande är Antje Jackelén, att besluta sig för att granska en text på Bloggardag, som uppenbarligen misshagar - vilket för övrigt nog alla gör!
Ironi och satir är farliga ting och bloggargenrens stil med snabba texter och kommentarer uppenbarligen en ständig källa till översåtarnas misshag.
Att Jörgen formulerar sig lika expressivt som en tysk reformator på 1500-talet är säkert en omständighet som går domkapitlet i Lund förbi. Icke desto mindre!
Hade Antje varit klok, hade hon stoppat domarledamotens och domkapitlets sekreterares Kafka-liknande undersökning. Det kan gå biskopen i Lund som det gick Gottfrid Billing i fallet med Bengt Lidforss.
Detta kan i sin helhet bara bli intressant - även om jag kan tycka att Jörgen inte skulle behövt fira jul under ett besked om förhör. Var det ändå inte lite kärt, som det heter på skånska, att han i bestyren att läsa julkort och julbrev trodde att domkapitlet skickat honom en önskan om God Jul? Frohe Weihnacht, som det heter.
Nu drar Helle det hela ett varv till genom att upprepa sig. Det påminner om doktor G i Berlin. Ja, det är bäst att anonymisera honom lite - men Kurt Tucholsky har skrivit flera underhållande smädesdikter om honom, om ni vill försöka lista ut vem Dr G egentligen är. Han var en hejare, doktor G, litteraturvetare till professionen. Upprepas en lögn tillräckligt ofta så uppfattas den som sanning, sa han. Det var ett program han följde i sin verksamhet.
Nu tar vi Helles påståenden ett efter ett:
1. Vårt avslöjande att --- DS skrivit en artikel i den rasitstiska och anti-muslimska tidskriften Dispatch International ... Hur kan man avslöja något som redan var känt? - för DI är väl ingen osynlig tidskrift och att jag skrev där, berättade jag i blogginlägget Oren, oren, oren den 25 okt. DI nekar inte till att vara islamkritisk men förnekar talet om rasism. Risken med talet om att tidningen är "rasistisk och antimuslimsk" är förstås att kritiken går fel, blir svepande och oprecis. Är man emot DI måste man väl rikta kritiken mot det som DI verkligen står för att den är för?
2. Kända rasism-experter har uttalat sin oro. Rasism-experter, vilket befängt uttryck! Men de sa inte ett enda ord om texten , bara om sammanhanget och de framstod med förlov sagt som rätt oinitierade och lutade sig mot sina egna föreställningar. Det var också därför de var tillfrågade som experter.
3. Jag påstås ha liknat DI vid Aftonbladet och DN. Visst - men i en helt annan mening än den Helle återger. Jag tar inte ansvar för annat än mina egna texter, oavsett vilken tidning jag skriver i. Jag sägs också "flera gånger" ha låtit mig intervjuas av DI. Jag undrar det. Tidningen har mig veterligt ringt en enda gång. Jag försöker vara vänlig och när folk frågar försöker jag svara. Det leder Helle till bedömningen att jag "agerar som Dispatch Internationals huspräst." Var får hon allt ifrån - och vari består modet att ljuga till det hela så?
4. Fakta talar. "I sin blogg upprepar han gång efter annan hur hemska vi på Dagens Seglora är" - vilken högstadieelev är det som skriver? Jag bedriver kritik, godmodig och som en alternativ röst i kyrka och samhälle. Jag tror nämligen att kärlek och kritik kan samsas i kyrklolivet. Jag tror också att man ska citera rätt och komplicera sammanhang. Det enda Helle kan förstå av detta är att jag tar till det vanliga knepet att göra budbäraren till syndabock. Om det vore så enkelt!
5. Han kallar mig "bluffpräst", skriver Helle. Så här skrev jag: "Modigt vore snarast att kalla Helle Klein en hyfsat välbetald och mycket uppmärksammad bluff i prästskjorta. Men det är det väl ingen som gör, får man hoppas."
Av detta blir "bluffpräst" -?! Då kunde väl Helle lika väl klaga över att jag skulle ha kallat henne "hyfsat välbetald präst"? Men jag har sålunda aldrig kallat Helle Klein "bluffpräst". Också detta skulle teologiskt sett bjuda mig emot.
6. "Sandahl har tidigare liknat biskopen i Lund vid nazist och kyrkans stora samling Världens fest i Malmö vid Nürnbergdagarna." Det är väl ändå i sin helhet en hialös läsning av texter och uttryck för massiv oförståelse av språk och innehåll. Men det blir kanske så med nödvändighet om kritik ska uppfattas på det där högstadiemässiga viset "hur hemska vi är" -? Det kanske inte är en merit att ha varit vid en kvällstidning, intellektuellt sett, menar jag.
Jag tror dock att det är fel att beskylla Helle Klein och Dagens Seglora för ohederlighet. Hon och redaktionen tror verkligen sina egna föreställningar och utminuterar dem som sanningar. Det blir förstås inte mindre dumt för det. Men vad säger det att Dagens Seglora skrivs på en nivå som passar fyra biskopar? Och varför inte alla?
Nu tar Dagens Seglora julledigt och återkommer den 7 januari. Då har ni - Deo volente - inte så mycket annan alternativ läsning som uttryck för kärlek och kritik än Bloggardag. Jag ska försöka reflektera under tiden som Dagens Seglora går in i stadiet "Förra årets Seglora", en slags Skansentillvaro, liksom. Högerextremismen tänkte jag skriva om. Och Ljungberg-historien har jag lovat. Håll ut - håll utkik!
Efter helgen ska Jörgen U Bengtsson, enligt besked i en bloggkommentar i går, till domkapitlet i Lund för att svara för en bloggkommentar. Det var en dumhet av domkapitlet, den "domstol" vars ordförande är Antje Jackelén, att besluta sig för att granska en text på Bloggardag, som uppenbarligen misshagar - vilket för övrigt nog alla gör!
Ironi och satir är farliga ting och bloggargenrens stil med snabba texter och kommentarer uppenbarligen en ständig källa till översåtarnas misshag.
Att Jörgen formulerar sig lika expressivt som en tysk reformator på 1500-talet är säkert en omständighet som går domkapitlet i Lund förbi. Icke desto mindre!
Hade Antje varit klok, hade hon stoppat domarledamotens och domkapitlets sekreterares Kafka-liknande undersökning. Det kan gå biskopen i Lund som det gick Gottfrid Billing i fallet med Bengt Lidforss.
Detta kan i sin helhet bara bli intressant - även om jag kan tycka att Jörgen inte skulle behövt fira jul under ett besked om förhör. Var det ändå inte lite kärt, som det heter på skånska, att han i bestyren att läsa julkort och julbrev trodde att domkapitlet skickat honom en önskan om God Jul? Frohe Weihnacht, som det heter.