Fördel Modéus heter det i Lennart Lundbergs analys i Kyrkans Tidning, vår viktigaste kyrkliga nyhetsförmedlare, ni vet. Kan vara så - men är det inte lite förfärande? Vi har en ordning där vi 1. får fram namn och 2. har att pröva deras kallelser (ett andligt förtroende) genom att 3, höra vad de har att säga vid en s k hearing. I allt detta förmodar jag att 4. elektorerna ber och reflekterar. Eller - det gör jag nog inte. Jag förmodar att de flesta elektorerna inte har, som det heter "hela bilden klar för sig". De har inte analyserat de närmaste åren i Växjö stift, har inte insett vilka problem biskopen måste ta sig an och gärna vill de rösta på den som vinner. Fördelsmannen, alltså. Behövs en hearing?
Lennart Lundberg menar att Modéus har större chanser i Växjö än i Lund. Varför det? För att han inte blev biskop i Lund? Nu var en mängd elektorer inte på plats och sakdebatten har inte börjat. Kommer någon på att Modéus pastorala program är samma program som de elitistiska och dörrstängande förde fram för ett antal år sedan? Vad händer då? Gustaf Wingren är nu död och kan inte varna för detta dörrstängande - men fattar någon annan?
Den "konservative" Kjell O Lejon fick röster i "Allerbo-Sunnerbo" kontrakt, berättar Lundberg. Det är då jag anar att elektorerna närmast Växjö tog sig till nomineringsvalet i större skaror. Jag tror att Fredrik Fernbom minns rätt. Lejon blev inte obehörigförklarad utan gav korrekta svar när nämnden begärde preciseringar i valet i Göteborg och så blev han behörig. Grundregeln är att inte fråga mer än nödvändigt utan lita på att den demokratiska processen sorterar bort de olämpliga, dvs den lärdaste i sammanhanget. Det är ett tidsbesparande tillvägagångssätt.
Jag kan för egen del vara nöjd med alla kandidaterna för de är alla ärans män. Jag kan min Shakespeare. Men domprosten Thomas Petersson kanske särskilt ska framhållas. Han har inte bara i domkapitlet tillsammans med de andra blivit förvunnen till ansvar för grovt rättegångsfel. Han har upprepat bravaden. Det kanske borde få någon att fundera på vad han kan åstadkomma som biskop. Men jag ska inte fördölja att jag ser fram emot en stor rollup på stiftskansliet, där Petersson framträder skrudad som biskop, vänligt leende mot eventuella besökare. Det blir gripande.
Peter Wänehag kanske inte särskilt ska framhållas. Han har den olämpliga gåvan att vara snäll och omtänksam. Som gammal kårfifflare kan han dock sammanträden och i stiftet kommer han att fortsätta biskop Johanssons värv med församlingsbesök för att uppmuntra. En hel del av det internationella har han - i Tyskland och i England och kyrkligheten i Kalmar slår det mesta i stiftet. Han är nog inget att tänka på - eller? Med Peter som biskop blir det ingen roll-up med hans porträtt på stiftskansliet. Det är nog ett minus.
Chris Meakin kom med på listan. Han har varit den mest stabilt förankrade kvinnoprästmotståndaren så hans kandidatur borde jag nog särskilt stödja. Hur kom det sig att Petersson slog ut honom i det kontrakt där han varit kontraktsprost? Är minnet kort eller gott? Jag vet inte. Med tanke på kriget för 100 år sedan vore det inte fel att ha både en ärkebiskop från Tyskland och en biskop från England. det skulle markera fredsfrågan på ett särskilt sätt. Kanske blir det nödvändigt att välja Meakin så att inte Tyskland ska uppfattas ha vunnit ett erövringskrig. Visserligen 95 år senare - men i alla fall.
Lennart Lundberg tror att valet står mellan biskopskandidaterna Modéus, Göranzon och Petersson. Ska vi gå på hearing först för, upprepningsvis, det är då allvaret börjar när vi har en uppsättning kandidater på riktigt. Förresten, Göranzon kallas universitetslektor. Är det inte professor han är?
I dystra stunder undrar jag varför biskopsval ter sig som horstråk, där tjänster säljs till dem som vandrar förbi. Jag gillar inte CV-skrivandet. Rätteligen skulle den som föreslår en kandidat också skriftligen motivera vad han/hon ser som motiverar förslaget och så kan man gå vidare från det genom att någon annan sedan försöker beskriva de olika kandidaterna. Vi har sett vilka positiva sidor kandidaterna menar sig ha och vet egentligen ingenting om de negativa. Ni vet också att en del ödmjuka biskopskandidater brukar besvara frågan om negativa drag med att de "kan vara för ivriga, otåliga och vill se resultat". Det är ett sätt att slå mynt av något, ingen sakupplysning.
I Nya testamentet beskrivs kyrkoledare alls inte så! Där är de mest korkade, gör misstag, bråkar om karriär och så vidare.
Befrämjas helgelsen i stiftet av biskopsval eller borde biskopsvalen igen bli en fråga för prästerna enbart, som alltså ska välja pastor pastorum och inget annat? Då skulle man kunna ställa krav på personkännedom eftersom valet skulle höra till tjänsteåligganden och kunna funderas över långsiktigt. Har vi att välja mellan partipolitikers val av biskop eller prästers? Vad väljer vi då?
Lennart Lundberg menar att Modéus har större chanser i Växjö än i Lund. Varför det? För att han inte blev biskop i Lund? Nu var en mängd elektorer inte på plats och sakdebatten har inte börjat. Kommer någon på att Modéus pastorala program är samma program som de elitistiska och dörrstängande förde fram för ett antal år sedan? Vad händer då? Gustaf Wingren är nu död och kan inte varna för detta dörrstängande - men fattar någon annan?
Den "konservative" Kjell O Lejon fick röster i "Allerbo-Sunnerbo" kontrakt, berättar Lundberg. Det är då jag anar att elektorerna närmast Växjö tog sig till nomineringsvalet i större skaror. Jag tror att Fredrik Fernbom minns rätt. Lejon blev inte obehörigförklarad utan gav korrekta svar när nämnden begärde preciseringar i valet i Göteborg och så blev han behörig. Grundregeln är att inte fråga mer än nödvändigt utan lita på att den demokratiska processen sorterar bort de olämpliga, dvs den lärdaste i sammanhanget. Det är ett tidsbesparande tillvägagångssätt.
Jag kan för egen del vara nöjd med alla kandidaterna för de är alla ärans män. Jag kan min Shakespeare. Men domprosten Thomas Petersson kanske särskilt ska framhållas. Han har inte bara i domkapitlet tillsammans med de andra blivit förvunnen till ansvar för grovt rättegångsfel. Han har upprepat bravaden. Det kanske borde få någon att fundera på vad han kan åstadkomma som biskop. Men jag ska inte fördölja att jag ser fram emot en stor rollup på stiftskansliet, där Petersson framträder skrudad som biskop, vänligt leende mot eventuella besökare. Det blir gripande.
Peter Wänehag kanske inte särskilt ska framhållas. Han har den olämpliga gåvan att vara snäll och omtänksam. Som gammal kårfifflare kan han dock sammanträden och i stiftet kommer han att fortsätta biskop Johanssons värv med församlingsbesök för att uppmuntra. En hel del av det internationella har han - i Tyskland och i England och kyrkligheten i Kalmar slår det mesta i stiftet. Han är nog inget att tänka på - eller? Med Peter som biskop blir det ingen roll-up med hans porträtt på stiftskansliet. Det är nog ett minus.
Chris Meakin kom med på listan. Han har varit den mest stabilt förankrade kvinnoprästmotståndaren så hans kandidatur borde jag nog särskilt stödja. Hur kom det sig att Petersson slog ut honom i det kontrakt där han varit kontraktsprost? Är minnet kort eller gott? Jag vet inte. Med tanke på kriget för 100 år sedan vore det inte fel att ha både en ärkebiskop från Tyskland och en biskop från England. det skulle markera fredsfrågan på ett särskilt sätt. Kanske blir det nödvändigt att välja Meakin så att inte Tyskland ska uppfattas ha vunnit ett erövringskrig. Visserligen 95 år senare - men i alla fall.
Lennart Lundberg tror att valet står mellan biskopskandidaterna Modéus, Göranzon och Petersson. Ska vi gå på hearing först för, upprepningsvis, det är då allvaret börjar när vi har en uppsättning kandidater på riktigt. Förresten, Göranzon kallas universitetslektor. Är det inte professor han är?
I dystra stunder undrar jag varför biskopsval ter sig som horstråk, där tjänster säljs till dem som vandrar förbi. Jag gillar inte CV-skrivandet. Rätteligen skulle den som föreslår en kandidat också skriftligen motivera vad han/hon ser som motiverar förslaget och så kan man gå vidare från det genom att någon annan sedan försöker beskriva de olika kandidaterna. Vi har sett vilka positiva sidor kandidaterna menar sig ha och vet egentligen ingenting om de negativa. Ni vet också att en del ödmjuka biskopskandidater brukar besvara frågan om negativa drag med att de "kan vara för ivriga, otåliga och vill se resultat". Det är ett sätt att slå mynt av något, ingen sakupplysning.
I Nya testamentet beskrivs kyrkoledare alls inte så! Där är de mest korkade, gör misstag, bråkar om karriär och så vidare.
Befrämjas helgelsen i stiftet av biskopsval eller borde biskopsvalen igen bli en fråga för prästerna enbart, som alltså ska välja pastor pastorum och inget annat? Då skulle man kunna ställa krav på personkännedom eftersom valet skulle höra till tjänsteåligganden och kunna funderas över långsiktigt. Har vi att välja mellan partipolitikers val av biskop eller prästers? Vad väljer vi då?