Falska alternativ

Uppgiften, jag tror att det bör markeras omedelbart eftersom en kommentator undrar, är inte att ställa kyrkokritiken mot församlingsbyggandet. De hör ihop. Jer 1:10 anger dock att somligt måste rivas. Nu behövs folk som vill se vad som är illa ställt och vad som kanske kan göras. Jag har sagt: "Det går inte länge till" och säger nu "Det går inte". Men jag har skrivit boken Inget för någon, 2 upplagan kom för ett par veckor sedan. Min tanke var att den skulle studeras, det finns en studieplan, och det är fritt fram att både konstatera hur fel jag har och formulera alternativen.

Den fråga jag mödar mig med i biskopsvalets utkant är frågan hur det kommer att se ut i Växjö stift om tio år. Kan vi skriva fram prognoser, förstå somligt som måste göras nu och därefter söka en biskop som är villig att gå in i det arbetet? Dopsiffrorna faller. Medlemstalen också. Kyrkor stängs eller används sällan. Åldersfördelningen bland gudstjänstfirarna ger besked. Konfirmander har vi färre. Ekonomin sviktar. Tror man, som en känd posk-are, att det beror på skiljandet kyrka-stat, återstår att återinföra statskyrkosystemet. Annars återstår kanske bara att ta fram de högkyrkligas recept: bygga gudstjänstfirande och ansvarstagande församlingar, stärka kyrkomedvetandet, värna Kyrkans frihet. Men i dagsläget är i det mellanmänskliga ett nödvändigt - att vi talar sanning med varandra. Också om den katastrof som avtecknar sig. Det är om detta vi borde tala vid kyrkkaffet och detta borde vara ämnet för små, intensiva studiegrupper.

Så vad ska den lekman som är engagerad göra? Fråga kyrkoherden om former för sanningssökande och sanningssägande samt tipsa om boken jag skrev.

Jag ogillar att inte få godkänna kommentarer - men personpåhopp på de arma biskopskandidaterna behöver vi inte. De är dock alla ärans män.