Sven Astevall, FP, uppges vara före detta kyrkopolitiker. Han kommer från Emmaboda. Och nu drar han ut i ädelt ärende.
Biskop Johansson, "Guds ställföreträdare i Småland" (Astevall räknar alltså inte i landskapet Öland...) har alls inte gjort tillräckligt för jämställdheten och därför vågar inga kvinnor söka ett toppjobb som en biskopstjänst. "Söka" var ordet liksom "toppjobb".
Den som har öron och vill höra kan göra så. http://t.sr.se/1vCeHJR
Det är värt att höra honom. Hans aj, hu, ujuj med ett förstärkande "ja". är kostligt att avnjuta. Det återges sämre i skriftspråk.
Inslaget har gått både i P4 Kalmar och Jönköping. Har Radio Kronoberg slumrat in?
Astevall tror att det skulle komma fler till kyrkan om en kvinna valdes till biskop eller domprost. Det kan man tro om man vandrar i tro och icke i åskådning. Han deklarerar också utan omsvep: "Gudstjänsterna är ju rätt så tråkiga, om jag ska vara ärlig." Jo, men i Emmaboda hålls med kvinnlig kyrkoherde och en kvinna som komminister. Är det någon skruv som är lös - och var då i så fall?
Jag ska inte ynka majoritetsföreträdarna. Det finns allvarliga goda kyrkokristna som är för ämbetsreformen. Men hur känns det att stå samman med Sven Astevall? Och han har under decenniernas lopp inte varit ensam. Jag ska strax återkomma till detta.
Nu uppstår en svår fråga. När blir beteckningen "idiot" ett personpåhopp och när är den en kliniskt saklig beskrivning?
Jag klarar inte att avgöra den saken.
Morsan skulle nog betecknat Astevall som decrepitus och då hade det varit en diagnos. Själv håller jag mig, så doktor jag är, till den kyrkopolitiska vardagen. Det är en sådan Astevall gestaltar och då blir nog den kyrkopolitiska beteckningen "nyttig idiot" adekvat för att fenomenet alls ska kunna beskrivas.
På denna nivå med påhopp på biskop Johansson, Guds ställföreträdare i Småland, befinner vi oss och på Östrabo, den salpeterlada där biskopen bor, sitter en kultur som motarbetar kvinnor och stoppar kvinnor, i väggarna, förklarar Sven Astevall. Det är väl ett samlat påhopp på biskoparna från Tegnérs tid och framåt, alltså också Wejryd. Detta ska nog inte trösta biskop Johansson, ställföreträdaren. Besvikelsen gäller just honom - och han har bara månader kvar i tjänsten. Otack är världens lön. Av hans mångåriga välförhållande blir detta resultatet!
Vi återvänder till Sven Astevalls analys. Den kultur som sitter i väggarna bottnar i det kvinnoprästmotstånd som varit starkt i stiftet i många år. "Det finns riktiga svartrockar, hu aj aj ... De finns där, överallt." Reportern frågar vad han menar med svartrockar. "Ja, urkonservativa helt enkelt." Det var en samlande och uttömmande analys, må man säga men reportern envisas och vill ha en precisering. Han spörjer: "Kvinnoprästmotståndare?" Astevall vet besked: "Ja, absolut. Det är många som smyger omkring och rentav motarbetar kvinnliga präster."
Tankefiguren med smygande och fördolt agerande (läs: motstånd) användes redan på 1960-talet. Kontraktsprosten Jan Redin svarade då, att han inte förstod det talet och menade att vi har talat öppet oss själva till skada. Tekniken från den bok ochranan fick ihop, Sions vises protokoll, visar sig ofta användbar. Det finns något smygande och fördolt. Om ni inte ser det, beror det på att det är smygande och fördolt. Vilket skulle bevisas. Och det som sitter i väggarna sitter där. Inte ens Anticimex kommer åt saken. Så då kanske biskop Johansson inte ska anklagas även om det vore roligt att få veta när han första gången i sitt liv gick till en högmässa i Svenska kyrkan när en kvinnlig präst var celebrant.
Jag återvänder till Astevall, boende i ett pastorat med två kvinnliga präster. Han tror att det skulle komma fler till gudstjänsterna om en kvinna valdes till biskop eller domprost. Det kunde man tänka sig en gång i tiden, dvs på 1950- och 60-talen. Fast alla trodde inte det. I vart fall inte de som tyckte att en reform med kvinnor som präster var onödig eftersom det redan fanns så många präster som var kärringar. Men hur eller hur - om man följer Astevall, vad ska folk i gudstjänsten att göra? "Det kommer ju inte så mycket folk till gudstjänsterna idag. Gudstjänsterna är ju rätt så tråkiga, om jag ska vara ärlig."
Nu fick i alla fall Guds ställföreträdare i Småland biskop Johansson klart besked. Liksom prästerskapet i Emmaboda!
I sakfrågan om kvinnor i prästämbetet står biskop Johansson samman med Sven Astevall, FP, före detta kyrkopolitiker i Emmaboda. Det är ni många som gör. I decennier har ni njutit fördelarna av att stå samman med kyrkopolitiker av Astevalls slag och kaliber. Det noteras. Sällan eller aldig har ni försvarat oss andra mot denna sortens idiotiska påståenden. Men nu har biskop Johansson dock försvarats av mig. Det var väl fint gjort av en utdömd svartrock. Men minns att de finns där.
Överallt!
Hu, aj aj.
Biskop Johansson, "Guds ställföreträdare i Småland" (Astevall räknar alltså inte i landskapet Öland...) har alls inte gjort tillräckligt för jämställdheten och därför vågar inga kvinnor söka ett toppjobb som en biskopstjänst. "Söka" var ordet liksom "toppjobb".
Den som har öron och vill höra kan göra så. http://t.sr.se/1vCeHJR
Det är värt att höra honom. Hans aj, hu, ujuj med ett förstärkande "ja". är kostligt att avnjuta. Det återges sämre i skriftspråk.
Inslaget har gått både i P4 Kalmar och Jönköping. Har Radio Kronoberg slumrat in?
Astevall tror att det skulle komma fler till kyrkan om en kvinna valdes till biskop eller domprost. Det kan man tro om man vandrar i tro och icke i åskådning. Han deklarerar också utan omsvep: "Gudstjänsterna är ju rätt så tråkiga, om jag ska vara ärlig." Jo, men i Emmaboda hålls med kvinnlig kyrkoherde och en kvinna som komminister. Är det någon skruv som är lös - och var då i så fall?
Jag ska inte ynka majoritetsföreträdarna. Det finns allvarliga goda kyrkokristna som är för ämbetsreformen. Men hur känns det att stå samman med Sven Astevall? Och han har under decenniernas lopp inte varit ensam. Jag ska strax återkomma till detta.
Nu uppstår en svår fråga. När blir beteckningen "idiot" ett personpåhopp och när är den en kliniskt saklig beskrivning?
Jag klarar inte att avgöra den saken.
Morsan skulle nog betecknat Astevall som decrepitus och då hade det varit en diagnos. Själv håller jag mig, så doktor jag är, till den kyrkopolitiska vardagen. Det är en sådan Astevall gestaltar och då blir nog den kyrkopolitiska beteckningen "nyttig idiot" adekvat för att fenomenet alls ska kunna beskrivas.
På denna nivå med påhopp på biskop Johansson, Guds ställföreträdare i Småland, befinner vi oss och på Östrabo, den salpeterlada där biskopen bor, sitter en kultur som motarbetar kvinnor och stoppar kvinnor, i väggarna, förklarar Sven Astevall. Det är väl ett samlat påhopp på biskoparna från Tegnérs tid och framåt, alltså också Wejryd. Detta ska nog inte trösta biskop Johansson, ställföreträdaren. Besvikelsen gäller just honom - och han har bara månader kvar i tjänsten. Otack är världens lön. Av hans mångåriga välförhållande blir detta resultatet!
Vi återvänder till Sven Astevalls analys. Den kultur som sitter i väggarna bottnar i det kvinnoprästmotstånd som varit starkt i stiftet i många år. "Det finns riktiga svartrockar, hu aj aj ... De finns där, överallt." Reportern frågar vad han menar med svartrockar. "Ja, urkonservativa helt enkelt." Det var en samlande och uttömmande analys, må man säga men reportern envisas och vill ha en precisering. Han spörjer: "Kvinnoprästmotståndare?" Astevall vet besked: "Ja, absolut. Det är många som smyger omkring och rentav motarbetar kvinnliga präster."
Tankefiguren med smygande och fördolt agerande (läs: motstånd) användes redan på 1960-talet. Kontraktsprosten Jan Redin svarade då, att han inte förstod det talet och menade att vi har talat öppet oss själva till skada. Tekniken från den bok ochranan fick ihop, Sions vises protokoll, visar sig ofta användbar. Det finns något smygande och fördolt. Om ni inte ser det, beror det på att det är smygande och fördolt. Vilket skulle bevisas. Och det som sitter i väggarna sitter där. Inte ens Anticimex kommer åt saken. Så då kanske biskop Johansson inte ska anklagas även om det vore roligt att få veta när han första gången i sitt liv gick till en högmässa i Svenska kyrkan när en kvinnlig präst var celebrant.
Jag återvänder till Astevall, boende i ett pastorat med två kvinnliga präster. Han tror att det skulle komma fler till gudstjänsterna om en kvinna valdes till biskop eller domprost. Det kunde man tänka sig en gång i tiden, dvs på 1950- och 60-talen. Fast alla trodde inte det. I vart fall inte de som tyckte att en reform med kvinnor som präster var onödig eftersom det redan fanns så många präster som var kärringar. Men hur eller hur - om man följer Astevall, vad ska folk i gudstjänsten att göra? "Det kommer ju inte så mycket folk till gudstjänsterna idag. Gudstjänsterna är ju rätt så tråkiga, om jag ska vara ärlig."
Nu fick i alla fall Guds ställföreträdare i Småland biskop Johansson klart besked. Liksom prästerskapet i Emmaboda!
I sakfrågan om kvinnor i prästämbetet står biskop Johansson samman med Sven Astevall, FP, före detta kyrkopolitiker i Emmaboda. Det är ni många som gör. I decennier har ni njutit fördelarna av att stå samman med kyrkopolitiker av Astevalls slag och kaliber. Det noteras. Sällan eller aldig har ni försvarat oss andra mot denna sortens idiotiska påståenden. Men nu har biskop Johansson dock försvarats av mig. Det var väl fint gjort av en utdömd svartrock. Men minns att de finns där.
Överallt!
Hu, aj aj.