Det är väl inte helt klart vem som Westanders utnämner till årets hetaste men hos Westanders ligger Antje Jackelén väl till. Hon har fär övrigt redan fått utmärkelse som årets femte hedersskåning av #älskasthlm
Vad ger priset. Jo, "för att hon välsignade Skåne med sin närvaro i många år." Vad detta har med Stockholm att göra? Jo, det finns skåningar som gör stockholmarnas liv lite bättre. Antje Jackelén ska tydligen räknas dit.
Almedalen är ett eldorado för PR-makare och lobbyister och det mesta kan tänjas långt innan det brister. Antje Jackelén tar tacksamt emot utmärkelsen, kan man se, och gillar Westanders.
Hon uppmärksammades i DN också.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/antje-jackelen-jag-fick-putsa-skokramsburkar/
"Det tror jag händer när man dör" var en av punkterna att kommentera. Svaret löd: "Ett gränsöverskridande mot det annorlunda som bara kan finnas utanför tiden. Jag hoppas att jag i det ögonblicket kan släppa taget om livet och lämna mig själv i Guds goda händer."
Det tycks finnas en utbredd missuppfattning att jag skulle tycka illa om Antje Jackelén. Det gör jag inte. Men jag är en av hennes få vänner som funderar kring det hon nu säger.
Det är ärkebiskopen som talar.
"De dödas uppståndelse och ett evigt liv" säger vi med trosbekännelsens ord. Och jag tvekar inför talet om att jag ska släppa taget och att jag ska lämna mig själv i Guds goda händer. När jag skulle brutalopereras var insikten en annan. Mitt liv står i Guds hand och Gud tar han om mig. Det där med subjekt och objekt är inte alldeles oviktigt. Ärkebiskopen uttrycker en religiös hållning. Den innefattar inte tanken på Kristi återkomst och domen av levande och döda. Det ska man kanske notera? Bara för att något låter akademabelt är det inte alldeles säkert akademiskt och än mindre är det självklart att det är sant.
En min högt skattade vän utbrast när han läst DN: "Hur bleksiktigt kan det bli?"
Han har nog inte fattat det där med varumärken, kan man förmoda.
Men är problemet egentligen detta, att Svenska kyrkan blivit religiös?
I DN hade Antje solglasögon i pannan. Ad utrumque paratus! Vi vet ju hur rosé det blir i Almedalen. Det är inget att skämta om, vill jag ha sagt. Alltså kollade jag Antjes summering av Almedalen. Är inte hennes näsa dock påfallande röd detta år? Det blir den kanske när man medverkat i tolv (12) seminarier på fem dagar.
http://lifeinthechurchofsweden.ning.com/video/arkebiskop-antje-om-almedalen
Vad ger priset. Jo, "för att hon välsignade Skåne med sin närvaro i många år." Vad detta har med Stockholm att göra? Jo, det finns skåningar som gör stockholmarnas liv lite bättre. Antje Jackelén ska tydligen räknas dit.
Almedalen är ett eldorado för PR-makare och lobbyister och det mesta kan tänjas långt innan det brister. Antje Jackelén tar tacksamt emot utmärkelsen, kan man se, och gillar Westanders.
Hon uppmärksammades i DN också.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/antje-jackelen-jag-fick-putsa-skokramsburkar/
"Det tror jag händer när man dör" var en av punkterna att kommentera. Svaret löd: "Ett gränsöverskridande mot det annorlunda som bara kan finnas utanför tiden. Jag hoppas att jag i det ögonblicket kan släppa taget om livet och lämna mig själv i Guds goda händer."
Det tycks finnas en utbredd missuppfattning att jag skulle tycka illa om Antje Jackelén. Det gör jag inte. Men jag är en av hennes få vänner som funderar kring det hon nu säger.
Det är ärkebiskopen som talar.
"De dödas uppståndelse och ett evigt liv" säger vi med trosbekännelsens ord. Och jag tvekar inför talet om att jag ska släppa taget och att jag ska lämna mig själv i Guds goda händer. När jag skulle brutalopereras var insikten en annan. Mitt liv står i Guds hand och Gud tar han om mig. Det där med subjekt och objekt är inte alldeles oviktigt. Ärkebiskopen uttrycker en religiös hållning. Den innefattar inte tanken på Kristi återkomst och domen av levande och döda. Det ska man kanske notera? Bara för att något låter akademabelt är det inte alldeles säkert akademiskt och än mindre är det självklart att det är sant.
En min högt skattade vän utbrast när han läst DN: "Hur bleksiktigt kan det bli?"
Han har nog inte fattat det där med varumärken, kan man förmoda.
Men är problemet egentligen detta, att Svenska kyrkan blivit religiös?
I DN hade Antje solglasögon i pannan. Ad utrumque paratus! Vi vet ju hur rosé det blir i Almedalen. Det är inget att skämta om, vill jag ha sagt. Alltså kollade jag Antjes summering av Almedalen. Är inte hennes näsa dock påfallande röd detta år? Det blir den kanske när man medverkat i tolv (12) seminarier på fem dagar.
http://lifeinthechurchofsweden.ning.com/video/arkebiskop-antje-om-almedalen